Hur orkar man?
Just nu skulle jag säga att jag befinner mig på botten. Jag är mammaledig med en 11 månader gammal bebis hemma. Det är inte svårt att vara ensam med henne på nätterna eller att ta hand om henne över huvud taget. Det jobbiga är min son ? jag känner att jag snart går in i väggen. Han fyller 7 år om ett par månader och har diagnoserna autism nivå 1 och lindrig intellektuell funktionsnedsättning.
Jag vet att hans sätt att uppfatta världen är annorlunda jämfört med hur vi andra ser på saker och ting, men just nu är vi inne i den svåraste perioden sedan lillasyster kom. Som alla andra barn blir han så klart avundsjuk, men han har också väldigt svårt att förstå situationen. Han förstår inte att han behöver vara lite tystare när lillasyster sover, så jag har försökt hitta aktiviteter att göra med honom i hans rum, för att hålla honom sysselsatt och minska hans fokus på att störa med flit.
Varje gång vi ber honom vara lite tystare märker vi att han inte riktigt förstår. Men sedan några månader tillbaka har han börjat skratta högt med flit. Om vi ignorerar det, kommer han fram till våra ansikten och fortsätter tills vi säger till. Han bankar med saker och skrattar för att han tycker det är roligt när vi reagerar. Vi har försökt att totalt ignorera beteendet, men då håller han bara på tills vi reagerar ? vilket ofta leder till att lillasyster vaknar och börjar gråta. Ibland hittar han på nya sätt att provocera. Han håller på så här nästan hela dagarna. Det har blivit hans sätt att få vår uppmärksamhet, trots att vi från dag ett har förstått att det skulle bli en stor omställning för honom när lillasyster kom.
Vi har alltid försökt prioritera hans behov lika mycket, eller till och med före lillasysters. Får hon en puss, får han en puss. Får han en puss, får hon en. Vi har varit väldigt noggranna med det. Vi hittar även på aktiviteter utomhus med honom 1?2 gånger i veckan, där vi åker iväg och fikar eller gör något mysigt bara han och vi vuxna ? för att han ska få egentid och känna sig sedd. Men inte ens det verkar hjälpa.
Vi har fått tips från habiliteringen, men känner inte att det har hjälpt så mycket hittills. Vi ska träffa dem igen nästa vecka ? men har ni, andra föräldrar med erfarenhet, några tips eller råd?