Att sakna/tänka på sitt första ragg

Var är hon idag? är hon singel? du kan ju alltid försöka ta upp kontakten igen och se vad det leder till. 

Ja jag tänker på min första kärlek ibland, men mest för att han var ett sådant as. Ens första kärlek är väl speciell och hänger kvar i tankarna tror jag, han hade allt jag var ute efter men var ingen jag kunde lita på. Så till slut släppte jag honom helt för min nuvarande fästman som jag nu även har min dotter med. Allt blev bra tillslut och det var detta som var menat, nu är jag trygg och lycklig. Men visst tänker man tillbaka ibland 

Min första kärlek var jag olyckligt kär i i två hela år.

Skrev hans namn hundra gånger på mina skolpapper, dagdrömde om honom, började på en aktivitet mest för att vara nära honom, följde efter honom som en hundvalp till en av hans aktiviteter som man kunde vara åskådare till, ringde honom hem när han var sjuk.

Som tur var var han snäll och skrattade inte åt mig, men han var inte intresserad.

Det var jättejobbigt, men sån är naturen.

Träffade honom på en fest 20 år senare. Han hade haft en bra karriär från början men sedan både blivit utbränd och fått en jobbig kronisk sjukdom, och haft mycket svårt att få barn. De hade gett upp och skaffat hund innan miraklet hände och de fick en son. 

Så kanske det var bra att det inte blev något. Man får tänka så.

Men jag har aldrig efter det varit så helt uppslukad av en annan person.