Älskar min mamma men..

Det här kortleken med samtalskort kan jag varmt rekommendera. Det blir otroligt trevliga och ofta roliga samtal när man svarar på frågorna.

Skadar ju inte att testa. Lycka till

Kan relatera till viss del. Jag är inte generellt låg och  umgänget med min mamma ger inte det energidränage som du beskriver. Men jag tycker att det inte ger mig något att umgås och hon är rätt ointressant att samtala med.

Det är inget ont i henne och hon älskar sina barn och barnbarn. Men hon har liksom inget djup, det blir såna ytliga samtal som du beskriver. Hon reflekterar aldrig, har inga åsikter, ställer inga följdfrågor. Om vi varit bortresta flera veckor blir ändå ett telefonsamtal 5 min. Typ "Har ni haft det bra? Mår barnen bra?". Ingen nyfikenhet kring vad vi gjort eller några följdfrågor. Så boring!

När vi umgås känns det ibland som jag håller monolog. Ställer även frågor och försöker få med henne, men hon lever ett lugnt liv, så det finns inte så mycket att fråga om och till slut dör samtalen när hon är så passiv.

Hon verkar dock nöjd med sitt liv, vilket ju är skönt. Jag försöker "stå ut" när vi ses. Hellre åka förbi på kortare fika än att umgås hela dagar kan vara ett tips.
Och inte umgås så mycket på tu man hand, inga problem när man är flera.

TS, det är din mamma du talar om. Hon är inte dement efter vad jag kan förstå, utan "saknar djup". Du kan hjälpa henne att börja reflektera över saker och ting, dagsaktuella händelser, politik, klimatförändringar, Trump, Ukraina, ja nog finns det mycket att resonera kring. Här har du en uppgift och du kan kan inte bara  sucka och tycka att hon är tråkig. När ni varit på resa kan du väl i stället berätta vad ni upplevt? Hon skulle säkert uppskatta det.                                                                                                                                                                  Titta på Babel på söndagskvällar, köp en bok av litterär kvalité, köp 2 ex, läs den själv och diskutera den sedan. Du har själv ett ansvar för ert interagerande. Detta sagt av någon som avlade en akademisk examen vid 74, en till, för mitt höga nöjes skull. Där kan vi vända på steken lite, för mig gäller det att kunna diskutera på den nivå jag vant mig att tänka. Tack och lov är mina vänner allmänbildade, reser fortfarande och diskuterar gärna intrycken från resorna. Nu talar jag om resor till historiskt intressanta platser och inte solresor. Där har vi det, bjud morsan på en resa, rundresa i Antikens Grekland, Peloponnesos, Sparta, Iliaden klarnar plötsligt! Följ med själv och gör morsan sällskap! En oförglömlig upplevelse för er båda! 

Kan ni umgås kring en aktivitet istället? Hjälpas åt att städa i trädgården eller plantera om pelargonerna? Laga mat ihop (hon kanske kan lära dig några barndomsfavoriter?) Åka på någon mässa eller museum etc? Och försök att umgås fler, inte bara ni två. 

Hej! Känner typ samma fast med pappa... Så himla trist. Brukar försöka ses tillsammans med mina syskon, för då håller vi i alla fall igång samtalet medans han sitter och lyssnar och hummar.

Mamma däremot älskar jag att umgås med, hon har både humor och insikter!

Jag känner ungefär lika om min mamma. Hon är jättegullig och trevlig och ställer upp i vått och tort för mig och mina barn, fixar och donar och grejar, till och med saker om tycker är jobbigt, som innebär kladd. Min mamma hatar att kladda med köttbullar till exempel, och bakdegar, eller leka i sandlådan, såna grejer. 

Men jag kan inte prata med henne om något. Jo, alltså, de viktiga, känslor och problem och sånt. Men inte om "ingenting", inte intressen och göromål utanför det. Inte ens om saker där man kan tänka sig att vi skulle ha gemensamma intressen. Som till exempel så trodde jag länge att vi hade både film och litteratur gemensamt, men när jag växte upp upptäckte jag mer och mer att det har vi inte, inte riktigt i alla fall. Jag ser en film för att se en bra film, och för att tänka och analysera. Min mamma ser film av tre orsaker: Det är hennes favoritfilmer från hennes ungdom med då snygga killar i, det är filmer som man "ska" ha sett, och för att det är kända skådespelar i som hon sen kan skvallra om. 80% av hennes intresse för film är egentligen intresse för kändisar, vilket jag inte är ett dugg intresserad av. Hon å sin sida är inte alls intresserad av att analysera och fundera en films djupare motiv eller budskap. Vilket också gör att hon inte ser saker komma i film och det är väl kans iofs bra för henne. Jag ser oftast "the twist" långt i förväg, vilket gjorde att vi hade väldigt olika reaktioner till exempel när vi såg Jojo Rabbit tillsammans i julas. 

Samma med litteratur. Vi kan ha läst samma bok, inte ofta iofs då vi läser mestadels olika genrer, och hon kan liksom inte analysera boken djupare än "jag gillade den" eller "den var dålig".

Det var bara exempel, det går så klart både djupare och längre än bara dessa saker.

Så, ja, sitter mest och hummar och nickar när mamma pladdrar om kändisar, eller andra människor som jag aldrig träffat men som mamma kände 10-20 år innan jag föddes.

Jag känner ungefär lika om min mamma. Hon är jättegullig och trevlig och ställer upp i vått och tort för mig och mina barn, fixar och donar och grejar, till och med saker om tycker är jobbigt, som innebär kladd. Min mamma hatar att kladda med köttbullar till exempel, och bakdegar, eller leka i sandlådan, såna grejer. 

Men jag kan inte prata med henne om något. Jo, alltså, de viktiga, känslor och problem och sånt. Men inte om "ingenting", inte intressen och göromål utanför det. Inte ens om saker där man kan tänka sig att vi skulle ha gemensamma intressen. Som till exempel så trodde jag länge att vi hade både film och litteratur gemensamt, men när jag växte upp upptäckte jag mer och mer att det har vi inte, inte riktigt i alla fall. Jag ser en film för att se en bra film, och för att tänka och analysera. Min mamma ser film av tre orsaker: Det är hennes favoritfilmer från hennes ungdom med då snygga killar i, det är filmer som man "ska" ha sett, och för att det är kända skådespelar i som hon sen kan skvallra om. 80% av hennes intresse för film är egentligen intresse för kändisar, vilket jag inte är ett dugg intresserad av. Hon å sin sida är inte alls intresserad av att analysera och fundera en films djupare motiv eller budskap. Vilket också gör att hon inte ser saker komma i film och det är väl kans iofs bra för henne. Jag ser oftast "the twist" långt i förväg, vilket gjorde att vi hade väldigt olika reaktioner till exempel när vi såg Jojo Rabbit tillsammans i julas. 

Samma med litteratur. Vi kan ha läst samma bok, inte ofta iofs då vi läser mestadels olika genrer, och hon kan liksom inte analysera boken djupare än "jag gillade den" eller "den var dålig".

Det var bara exempel, det går så klart både djupare och längre än bara dessa saker.

Så, ja, sitter mest och hummar och nickar när mamma pladdrar om kändisar, eller andra människor som jag aldrig träffat men som mamma kände 10-20 år innan jag föddes.