Vuxet "barn" utan vänner kvar

Ja, man kan ju undra hur hennes uppväxt sett ut, detta är ju något som borde ha uppmärksammats långt tidigare.

Men men, nu är det som det är. Kanske få henne att gå och prata med någon. Varför arbetar hon inte eller pluggar? 

En del ungdomar hamnar lite i ett limbo sådär efter gymnasiet. Man har under nästan hela livet varit styrd av skolan, vad man ska göra, hur dagen ska se ut. Det kan bli ett stort steg att själv börja ta stegen och välja vad man vill göra. Och man kanske inte vet heller. 

Det kan också vara en depression, och ha utvecklats till ångest som gör att det blir tryggare att dra sig undan. Eller så behöver man dra sig undan ett tag och samla kraft inför att man sen gör nåt.

Om det handlar om ett par månader, eller ett år (tänker att hon gick ut gymnasiet i våras?) så skulle jag nog börja prata med henne nu, Kolla av hur hon mår och hur planerna för framtiden ser ut. Att det inte går att bara ligga hemma, utan man måste jobba eller plugga. Mår hon dåligt kanske du ska hjälpa henne att få kontakt där hon kan få stöd. 

Min son gick ut gymnasiet i våras, och sen stannade allt liksom av. Han har också varit hemma mycket och inte verkat så glad. Han har gått ett år på komvux för att läsa upp några betyg, det har varit lite för lite att göra för att han ska ha nåt driv, så han har mest slappat sig genom det här året. Och kanske behövde han det här lugna och slappa året, för sista terminen av gymnasiet så var han sliten och trött. 

Och nu sista månaderna så har det blivit mer fart, han har sökt sommarjobb och sökt till en utbildning i en annan stad. Ville åka dit och kolla hur det är där, är mer utåtriktad, börjat träffa vänner lite mer. Som att han varit i en puppa men nu börjar komma ut. 

Hoppas din dotter också kommer ur sin bubbla och börjar söka sig till sitt eget liv! Ta steget att börja prata med henne om det, och fånga upp vad hon behöver för att komma vidare. 

Prata med henne om vikten av att hålla igång för att må bra. Det är svårt, men när man mår dåligt behöver man göra normala saker för att kunna må bra igen. Laga mat, gå och handla, tvätta mm.

Dela upp era hushållsuppgifter så att din dotter bidrar. Är hon hemma på dagarna kan hon tex se till att det finns middag när ni andra kommer hem på kvällen (om ni har såna arbetstider). Är hon dålig på matlagning så köp matkasse med tydliga instruktioner. 

Varför är hon bara hemma? Söker hon inte jobb eller pluggar? Första steget bör vara att få henne sysselsatt. Är hon inskriven på arbetsförmedlingen?

Be henne om hjälp med sysslor om dagarna. Hämta ut paket. Rensa rabatten mm. Förklara att hon är vuxen och en del av hushållet så därför hjälps ni åt. Inte massa jobb på en gång utan börja så smått. 

Hjälper det inte att komma igång och göra saker har hon kanske drabbats av depression och då får ni söka er till vården. 

Försök fiska efter om hon har några framtidsdrömmar. Egen lägenhet kanske? Tänk ut tillsammans hur hon ska nå sina drömmar. 

Motionera med henne. Fixa ett jobb åt henne. Få en bättre relation med henne. Tjata mindre på henne. Prata mer med henne. Var ett bra föredöme själv.

Nej nej och nej. 

Hon är sannolikt inte mottaglig för det. Så även om det du säger är sant kommer det försämra relationen och därför ge negativ effekt.

En deprimerad person skärmar av sig från människor som tjatar. 

Förutom de råd du redan fått så kanske ett psykolog-besök vore bra? Tänker att hon också behöver plugga/skaffa jobb - hur ska hon annars kunna försörja sig? Det är även viktigt att ha intressen - men det gäller ju alla.

Vem har pratat om att tjata? 

Jag skrev att de bör fördela hushållsuppgifterna och börja smått. 

Vad har du för belägg att personen har en depression?

Och varför skulle man inte kunna prata med en person som eventuellt har en depression?

"de flesta av hennes vänner har flyttat ihop med killar eller flyttat för studier"

Hmm. jag kanske är på helt fel avdelning, hur har hennes dejting liv varit?
Kanske känner sig förbisedd av killar, eller så kanske hon har fastnat i om hon vill eller inte vill studera vidare... 
Vad har hon för utbildning?

Är det verkligen något föräldern ska rota i nu?

Nej, tänkte bara då det inte framkommer om dottern har använt moped eller a-traktor.. om inte kanske föräldrar har fått hämta från en dejt.
Men skulle nog lägga mina pengar på att de kan vara en sånt läge att hon tappat de flesta kompisar, hon har alltså kompisar nu i andra orter som studerar och kompisar som flyttat ihop med killar och har mindre tid till henne..

Hon är ganska hemlig kring sin dejting och jag snokar inte. Träffar hon någon som hon tycker om och trivs med så skulle jag bli glad. Hennes syster har haft några killar och jag är alltid snäll och trevlig mot dem. Men visst hon läser upp några kurser på Komvux Har sökt vidareutbildning till hösten och jobabr även exra så att hon får ca 10000 kr i månaden. Så på papper är det inga problem. Jag skulle bara önska att hon tog för sig lite mer av livet. Men alla är olika. Både hennes syster och jag har ADHD och vi har alltid massor av projekt igång. Kanske är hon bara en normal ung vuxen.

Att ligga i sängen större delen av dagen är inte normalt för en frisk vuxen. 

Grundproblemet är ju att ditt barn varken studerar eller arbetar.
Du behöver prata med ditt barn så att hen börjar

Hade ju ett extrajobb tydligen, hon har inte kollat om att hon kanske skulle få heltid istället?

Svårt att se något mer oväsentligt för tråden, vi är inte här för dotterns dejtingliv.

Vanligtvis kan man inte prata sådana barn/vuxna tillrätta. Det man gör är att man planterar mål och sedan hjälper till i arbetet mot målet.

Som några andra var inne på, pusha inte för mycket. Det mesta av drivet att förändra sitt sociala liv och vardag måste komma inifrån. Det är en vuxen människa vi talar om. Det hade varit skillnad om vardagen inte fungerade alls men lite jobb, studier och slapp ett år efter gymnasiet är väl inte konstigt allt, nästintill hälsosamt, istället för att stressa in på en utbildning direkt. 

Det du kan göra är att uppmuntra hennes egna idéer. Nämner hon att hon skulle vilja göra något, det kan vara vad som helst, plugga på annan ort, börja med nytt fritidsintresse eller resa och upptäcka världen. Se till att uppmuntra och var positiv oavsett hur du själv känner (till en viss gräns såklart), men att ens närmaste tror på en har stor betydelse när man väl ska pröva sina vingar. 

Denna kommentar gör mig lite ledsen.
Ta för sig utav livet. Det borde jag också göra. Men jag fick livet förstört. Pga av vad någon annan gjorde.