Syster med narcissistiska/psykopatiska drag, vad tror ni?
Varnar för att detta kan bli ett långt inlägg . Är så mycket sjukt som hänt så skulle kunna skriva en hel roman om vår syster som alltid varit en stor egoist. Arv kan ta fram det fulaste i en människa och det har det verkligen gjort på henne!
Vi är 4 vuxna syskon som förlorade vår pappa efter 1 års kamp mot cancer. Han gick från att vara den friskaste piggaste och starkaste 65-åring till att tyna bort i den hemska sjukdomen.
Hela förra sommaren vårdade vi honom hemma, någon av oss var hos honom dygnet runt i över 2 månader. I varje fall 3 av oss. Vår syster levde på som om det inte fanns någon morgondag. När vi andra gav pappa sprutor och mediciner, matade honom, hade kontakt med sjukvård och såg honom bli sämre och sämre för varje dag kunde vår syster som inte var närvarande lägga ut bilder på Instagram om vilken härlig sommar det är och hur fantastiska dagar hon haft. Samtidigt tyckte hon att hon var den enda som fanns på riktigt för vår pappa.
Vi blev under våren överförmyndare åt pappas bankkonton, gick nog inte 15 minuter efter att hon hade loggat in första gången innan hon började prata om att hon behöver ha sin del av pengarna som satt där, helst NU. Pappa var fortfarande i liv, det vill säga hans pengar
Resterande sommar malde hon på om sina pengar och sitt arv, blev såklart upprörda miner över hennes fokus och respektlöshet. hon målade då ut sig själv som ett offer och tog till och med upp med vår dödssjuka pappa hur hemska vi är mot henne. Det var vårt fel att hon inte kunde finnas för pappa som hon ville.
Det handlar om en vuxen 40 årig kvinna med 3 egna barn.
I flera år har hon varit på vår pappa och ansett att han ska försörja henne med det ena och andra, bygga hus åt henne, ge henne mark att bygga hus på, unna henne och barnen en resa. när vår pappa köpte maskiner till sin skog ifrågasatte hon varför han inhandlade saker till sig själv men inte kunde unna henne något mer än allt hon redan fått. Han betalade hennes kontantinsats till sitt första hus samt betalade av ett lån åt henne som förskott på arv. Ändå var hon inte nöjd.
vår pappa var ingen stormrik man, han ägde en gård och hade jobbat och slitit ihop ett kapital som han under sin korta pensionstid började nyttja för att få iordning på sin gård. Han har försökt hjälpa alla sina barn och alltid varit rättvis.
Inte ens 1 vecka efter hans död drog snacket om pengar arv och värdesaker igång igen.
Sedan dess har hennes anklagelser mot oss andra kommit i svallande vågor , hon misstänker oss andra för att ta saker, lura henne, göra saker utan hennes vetskap, koka ihop saker bakom hennes rygg. Hon hotar och har ungefär 1000 ggr skrivit att hon inkallar jurist för att vi andra är vidriga människor. Hon kommer tillkalla jurist om vi gör minsta lilla utan att hon vet, ingen av oss har rört något i annat syfte än att sköta gården vår pappa ägde. hon själv däremot har hämtat maskiner hem till sig själv utan att meddela någon av oss andra.
Mina 2 bröder har med vår pappas bror arbetat i skogen för att det måste göras och var vår pappas önskan, till och med det har hon bråkat om. Ingen får göra något utan hennes vetskap.
Hon skriver otaliga anklagelser till oss på SMS. När vi svarar henne är det helt tyst från hennes sida eller bara korta påhopp om hur vi är. Hon kan aldrig förklara sin känsla eller anklagelse, det enda svar man får ifrån henne är att vi är hemska mot henne och lämnar henne utanför, vidriga och lögnaktiga, vi är fula och vi luras. Snikna vidriga människor. finns ingen av oss andra som skulle få för sig att skriva eller bete oss så.
Hon tar aldrig något öga mot öga, hon klarar inte att någon tycker eller tänker annorlunda.
Mina 2 bröder tror att hon är psykopat och jag börjar undra jag också. Hon har alltid haft ett sjukt egoistiskt beteende. Bara kunnat åka hem till våra föräldrar i vuxen ålder och tagit saker eller mat bara för att hon kan och vill. Ifrågasätter man beteendet får man en avhyvling och nästa dag har hon glömt alltihop.
Vår pappa satte ner foten mot henne innan han blev sjuk och de kunde ha långa perioder där de inte pratade, han ville såklart förenas och att allt skulle bli bra på slutet.
Vi såg under hans sjukdomstid milslånga SMS från henne till honom där hon berättat vilken dålig människa han var som borde gjort det ena och det andra för henne, att han tyckte synd om sig själv. Notera att hon bland annat skrev detta när vår pappa fått cancerbesked
Blir så arg när jag skriver, nästan som att jag måste få ner det i skrift och berätta för andra för att fatta själv hur vidrigt det är
Vad hade ni gjort? Kan man anmäla ett sånt beteende? Har så mycket av hennes påhopp och anklagelser kvar på SMS. finns det någon annan här med syskon som ni sagt upp kontakten med?
Än en gång, ursäkta detta evighetslånga och säkert luddiga inlägg, ändå är det bara en smula av allt som finns att berätta.