Xenia skrev 2025-05-10 23:22:48 följande:
Så du vill inte bara flytta ifrån honom utan från staden? Du kan inte tänka dig att bo kvar i staden för att få träffa dina barn oftare?
Men varför är det så självklart att du inte "får" flytta till din hemstad med barnen?
Är det inte bäst att begära ett samarbetssamtal hos socialjtjänsten och där diskutera vårdnaden och var barnen ska bo?
Jag skulle aldrig gå med på att min man fick enskild vårdnad om förhållandet upphör.
Vi bor i ett litet samhälle som är mycket frireligiöst. Jag står inte ut. Spelar ingen roll vad man gör här. Precis allt är fel. Hur man rör sig, vad man jobbar med, vilken färg man har på gardinerna? Jag vill inte lämna mina barn eller man, jag vill bara bort från det här samhället, alla regler och det som bara brutit ner mig. Mina barn är glada i detta?. Min man trivs med församlingen, han tycker det är mysigt?
Så jag måste välja. Han vill ha det här livet, han vill inte lämna det här? barnen är nöjda. Så det är inte att jag inte älskar min man eller mina barn. Jag blir bara galen av allt runt omkring. Det här är inget jag mår bra av?. Jag vill ha mitt liv tillbaka. Där jag kan ha på mig vilka kläder jag vill, vilka färger jag vill, få tugga tuggummi om jag vill?. Det finns som sagt regler om allt och sakta har jag brutits ner totalt. Församlingen skulle inte heller ställa sig positiva till att vi separerar, det får man inte. Däremot om han blir lämnad så skulle det inte vara samma sak.