Han har alltid problem med mig.
Hej!
Har i desperation läst här många gånger för att hitta andra i liknande situationer. Nu är jag så trött att det var dags att registrera mig för mer personliga åsikter och råd.
Jag (31) och min man (33) har varit gifta i snart 7 år. Vi har en bebis på 16 månader, vilket är viktig info i sammanhanget. Problemet som bara växer är att han alltid har något problem med allt jag säger och gör. Det kan vara negativa synpunkter på allt från hur jag genomför en syssla, vilken ordning jag prioriterar min städning, hur min attityd verkar till bisarra småsaker som att jag inte borde tvätta håret först när jag duschar, att jag har fel som äter viss (fast) mat med gaffel istället för sked, osv.
Igår var bebisen extra mammig, så jag spenderade nästan hela dagen med henne i vardagsrummet. Framåt kvällen när jag har möjligheten passar jag på att klämma in ett par sysslor. Efter drygt 30 min börjar han stressa på mig och undrar vad jag håller på med. Får förklara flera gånger om vad jag gör, och att det jag ska göra härnäst bara kommer ta en liten stund. När jag väl är tillbaka i vardagsrummet är han sur och klagar på att jag varit "borta" i en timme.
Liknande scenarion där han är arg för att jag stödar, eller vilken typ av städning jag gör, händer regelbundet. När jag tagit upp det med honom säger han att oron bara sitter i mitt huvud. Har förklarat att jag är nervös att han ska höra mig klanka med disken för att jag inte vill bli bråkad med igen för hur jag prioriterar sysslorna.
Detta kan inte vara normalt? Det har varit jobbigt med hans kontrollbeteende och ständig micro management en längre tid, och det tär på både energi och mentalitet. Vi bråkar nästan varje dag, och det är i slutändan som oftast jag som får ta största skulden. Är så trött och ledsen att jag troligen hade lämnat honom under de senaste månaderna - om det inte vore för vår dotter.
Min man har all inkomst just nu. Jag har ett jobb på gång, men inget är påskrivet ännu. Så saken är att jag inte bara kan hitta en egen lägenhet och ha någonstans att bo med dottern just nu (vi skulle dela vårdnad - han är en bra pappa trots allt).
Vad fasen gör man i en sån här situation?