Brutal ångest, vad göra?

Jag studerar på yrkeshögskola och har sedan några månader börjat få kroppsliga symtom på stress/ångest - darrningar, illamående, kväljningar, yrsel, nära till gråt. Utbildningen i sig går egentligen bra och jag tycker det är kul. Men på grund av mitt mående så gör jag nu allt på distans men det är nu det krockar när jag måste gå på LIA-intervjuer och inte klarar av detta då det känns som jag ska spy och svimma innan/under intervjun.

Är det kroppens sätt att säga att detta inte är för mig (hoppa av) eller ska fortsätta kämpa mig igenom detta? Har ändå ett jobb att gå tillbaka till och en annan plan B att utbilda mig inom det jag redan jobbar med men för en högre position.

Vill se om någon varit med om liknande och vill dela med sig av sina tankar och erfarenheter...

Jag har nyligen senaste månaderna (senast igår) spytt när något är överväldigande. Det kan vara en kroppslig överansträngning (t.ex. för lite mat/vila och för mycket koncentration), men också väldigt mycket oro och ångest för sociala sammanhang verkar trigga att jag spyr.

Jag lider av både fysiska och psykiska åkommor, som kan påverka att jag mår dåligt, så det kan vara svårt att veta vad som behöver göras för att må bra.

Men om du tror att illamåendet mest beror på att du är spänd för intervjuerna, men ändå innerst inne vill det här- kan du kolla upp information om hur man förvandlar nerver till motivation?

Enligt en del psykologer så är känslan av oro och upphetsning (som i spänning/ excitement) densamma i kroppen.
Kan du försöka ändra dina tankar till att du är förväntansfull?

Försök också minska allvaret i situationen. I stället för att tänka att du ska prestera, tänk "det här ska bli intressant! Undrar hur den här arbetsplatsen är, kommer den passa mig?" Alltså, se det mer själviskt- är det här rätt för mig? Om det känns "rätt" kommer du automatiskt lättare klicka med andra, och det i sig minskar ångesten.

Brutal ångest, vad göra?

INNEHÅLL