Han var otrogen med min bästa vän

Jag har inte varit med om samma men blivit bedragen av  min fästman som jag trodde att jag skulle gifta mig med. 

Jag blir verkligen ledsen för din skull för det är ett dubbelt svek. Det är svårt att ta in att människor kan vara så jävliga. 

Har du andra personer som står dig nära, din familj, andra vänner? Det är de personerna du måste omge dig med nu för att få stöd och för att inse att det faktiskt finns personer som man kan lita på och som vill en väl, 

Börja med att hitta stöd och sedan är det bara att sörja. Det finns inga omvägar. Det gör fruktansvärt ont och det känns som om tårarna aldrig ska ta slut men en dag kommer det att kännas bättre. 

Det här kommer att bli ett minne som alltid kommer att göra ont men du kan bli lycklig igen. Jag förstår att det känns omöjligt nu men det kommer att bli så. 

Gå inte tillbaka till honom om du överväger det. Jag tror inte att det går att reparera tilliten efter ett sådant svek. Jag lämnade min fästman fast han bönade och bad och det var rätt beslut. 

Det handlar inte bara om det faktiska sveket utan vad handlingen säger om din ?vän? och din sambo. Det är så svagt att inte kunna sätta dina känslor och lojaliteten till dig före ett idiotiskt infall. Det visar brist på empati, moral, självkontroll och självrespekt. Det är inga människor du vill ha i ditt liv. 

Usch, jag känner så med dig och hoppas att du har någon/några som du kan vända dig till i din omgivning. 

Jag var med om det när jag var 15 år. Jag mådde så sjukt dåligt. Jag trodde aldrig att jag skulle överleva. Se till att du har stöd, sök även till psykolog/kurator. Jag grät floder månader. Men sen kunde jag göra lite saker och till slut kunde man vakna en dag och man tänkte inte på det utan jag blev arg. På så sätt gick jag vidare. Det tog många år och rätt man för att kunna lita på någon igen. Idag är jag 44 år och har 4 barn och är lycklig med min man. 

Ett enormt svek. Men nu vet du att dessa två människor inte förtjänar att finnas i ditt liv. De är avslöjade, och du kan genast rensa bort dem. 

Jag förstår att det svider, men med tiden lägger sig känslorna. Vad du än gör, ta absolut inte tillbaka någon av dem. Det skulle vara ett svek mot dig själv!  Betrakta dem båda som icke-existerande. 

Lycka till med livet!