Okej att läxa upp föräldrar och barn över huvudet på dem?

Nyligen var jag och min son på biblioteket. Precis intill finns ett hus som ägaren smyckar och dekorerar till alla högtider. Folk åker från andra delar av staden för att se husets utsmyckningar. Den här gången var det en ganska läskig och ful figur som var utställd, som dessutom lät väldigt mycket. Min son stannade och tittade och så gick vi in på biblioteket.

I hallen säger han till mig att han skulle vilja säga till den där fula figuren att vara tyst, för den låter så mycket. Samtidigt är ett annat barn, yngre än mitt, i hallen med sin mamma. Flickan säger då högt till sin mamma att pojken sa att någon var ful och att man inte får säga så. Mamman börjar då prata högt med flickan och säger att: "Pojken vet att man inte får säga så. Han vill bara testa. Han tycker att det är spännande att säga saker man inte får."

Jag blev ställd och kom mig inte för att säga något, men pratade med min son sen när vi blev ensamma. Han tyckte att situationen var konstig och tyckte inte om att någon pratade över huvudet på honom. Jag tog situationen som ett bra exempel att påminna om varför man aldrig pratar om andra på det sättet. Vi har pratat mycket om det och våra barn är oerhört duktiga på att vänta med att fråga eller kommentera om andra tills vi är utom hörhåll.

I min värld hade det varit lämpliga att avleda barnet och ta samtalet utanför. Så hade jag gjort. Hade jag upplevt att barnet gjort något väldigt fel och gränslöst, typ knuffats, trängt sig eller sagt något dumt till mitt barn, hade jhag sagt till direkt. Hur hade ni gjort? Är det okej att läxa upp andra barn och föräldrar över huvudet på dem?