
-
Skriver för att detta är något som kommit upp mycket i mina tankar på senare tid och ger svåra skuldkänslor. Det är längesedan men jag har så svårt att förlåta mig själv.Kort tid innan min son blev till så gjorde jag en abort, här är historien kring det. Jag blev oplanerat gravid i slutet av min utbildning. Jag bestämde mig direkt för att behålla utan att tänka igenom situationen ordentligt, vilket var ett misstag. I efterhand tycker jag att det var väldigt naivt och jag tror att det är därför jag lider så mycket av detta nu. Relationen var inte stabil, vi bodde inte ihop och jag visste inte vad jag skulle göra efter studierna, hade inget fast jobb ordnat. Oron över hur allt skulle lösa sig gjorde att jag blev deprimerad och klarade inte av att ta mig iväg till studierna. Killen tog inte mycket ansvar för situationen och jag tjatade om att han skulle söka jobb men inget hände (han var arbetslös). Så när verkligheten kom ikapp mig efter några veckor så gjorde jag ändå abort.Jag kan inte säga att jag ångrar aborten, läser man ovan ser man ju hur dåliga förutsättningarna var. Men ändå känns det så fel. För det som hände sedan var att jag gjorde allt i min makt att ordna situationen för att få bli gravid igen, det var det enda jag kunde tänka på. Jag gjorde klart det sista av utbildningen, tog det första bästa jobbet jag fick, ett vikariat, och kämpade hårt för att visa mig duktig där. Mannen sökte jobb och påbörjade en utbildning, med påtryckningar från mig. Bara 4-5 månader efter aborten lyckades jag få fast jobb och mannen pluggade. Vi flyttade ihop då också. I samband med detta slutade jag med preventivmedel och blev gravid omgående, alltså inte helt planerat men heller inte oplanerat eller vad man ska säga.Min son föddes, allt kändes som frid och fröjd. Eller egentligen inte eftersom relationen fortfarande inte var bra, men jag var så lycklig över min son. Tills tankarna på den här aborten slog mig med full kraft. Det känns helt fel att jag gjorde abort så kort tid innan min son blev till, det ger mig skuldkänslor och ångest. Hade jag inte gjort den aborten hade jag haft ett annat barn. Tänk om min son skulle få veta det här i framtiden? Att jag tog bort ett barn (eller embryo då) och sedan blev gravid igen?Hur gör jag för att sluta döma och förlåta mig själv?
-
Svar på tråden Blev gravid kort efter abort
-
Någon som gått igenom något liknande? Mår verkligen skit just nu och det skulle därför kännas trösterikt att få höra om någon annan också blivit gravid ganska snart efter en abort. Eller är jag en hemsk människa? Rädd att jag kommer få leva med skuldkänslor resten av livet
-
Jag ser det snarare som att din son är resultatet av en desperat handling orsakad av aborten. Abort väcker så många känslor inom en även om man vet och förstår att beslutet var rätt. Men alla förstår nog inte besluten man tar i kölvattnet av en abort som oftast påverkar mer än man förstår.
Det är ganska vanligt att man strävar efter att bli gravid igen direkt efter en abort och det är inte många som kopplar sambandet mellan abort, hormoner och känslor.
Givetvis är detta ingenting du ska berätta för ditt barn för att när barnet blivit så pass stort har detta för länge sedan blivit ett minne inom dig du inte längre har några känslor för. Du kanske till och med har flera barn och en bättre relation så det inte längre finns någon koppling till ditt beslut om abort.
-
Du gjorde ju aborten för det inte kändes rätt att skaffa barn just då. Då var det ju rätt val.
Du hade med största sannolikhet aldrig fått din son som du har nu om du hade valt att behålla första barnet.
Är det inte bättre du glädjer dig över den sonen du har än att gräva ner dig över något som du aldrig någonsin kommer kunna ändra? -
Kan lova att jag verkligen har försökt släppa det här men det kommer tillbaka i perioder. Jag har svårt att sluta döma mig själv både över hur jag hanterade den oplanerade graviditeten och tiden efter aborten, att jag blev gravid så snart igen. Det är sant att det var en mer eller mindre desperat handling till följd av aborten. Hade inga planer på att skaffa barn ännu på ett par år innan detta hände.
Samtidigt är jag naturligtvis glad över min son och skulle såklart inte vilja byta ut honom mot något annat barn. Önskar dock att han hade kommit till under andra omständigheter. -
Men du ville ju fortfarande inte behålla det första barnet för omständigheterna inte var optimala? Sen löste ni er situation till de bättre och då passade ett barn bättre.
Jag kanske låter hård, men jag förstår inte riktigt varför du inte kan släppa det och gå vidare.. -
Klart att du inte är en dålig person! Tycker att du har agerat ansvarsfullt. Hur gamla är ni?
Det är verkligen inget konstigt med att göra en abort när det inte är bra förutsättningar att skaffa barn. Det är ju därför man i länder som har en rimlig syn på familjepolitik tillåter det.
Jag tycker att du ska ta upp detta med t.ex. den barnmorskan du hade under din graviditet eller annan mödravård. Så får du prata av dig och blicka framåt -
Har själv inte gjort abort, men båda mina barn har blivit till på sätt som ibland ger mig dåligt samvete. (Vill inte gå in på det här) Mina barn är dock högst älskade.
Men tips för att slippa skuldkänslor och dåligt samvete är att förlåta dig själv. Du agerade efter bästa förmåga med vad du visste då. Du hade troligtvis inte agerat på samma sätt nu eftersom du nu vet mer och har omvärderat saker och ting. Men utifrån förutsättningarna du hade gjorde du ditt bästa.
Tänk på hur du hade tröstat din bästa vän i läget du befinner dig i.