Vet inte om jag ska skratta eller gråta

It takes two to tango. Er kommunikation verkar dålig, det kanske är lika bra att ni letar nytt på varsitt håll?

I vilken ordning hände detta?

Bestämde du dig för att köpa en mindre bil och inte flytta till hus efter han sagt som han sade efter bråket?

Vad handlade bråket om?

Först ett bråk som han startade, ljög och dolde saker för mig. Så jag blev upprörd över att han dolde det. Grejen var inte ens märkvärdig utan det var hans beteende att dölja det för mig. (Vi har ett bagage som skedde i början av vårt förhållande, med hans sätt att ljuga, så jag vill ha transparen från honom)

nej jag har varit inne på en mindre bil länge men min sambo har försökt övertala mig till lika stor bil. Jag har aldrig använt kombi utrymmet på bilen så nu kunde jag ge ett mer konkret svar när han återigen försökte övertala mig till en större bil. 

nja inte direkt men jag känner väl att någonstans trodde jag att vi skulle skaffa barn. Och de har varit just därför vi kollat på hus för att kunna förverkliga det. Men nu när han sa som han gjorde så tycker jag att vi snarare kan söka efter något som vi kommer orka med längre. Jag vill inte ha mer yta att städa och behöva klippa en gräsmatta som är större än nödvändig. 

Hans kommentar lät som att han ville fortsätta bråka - han var inte nöjd med att prata ut..  lite härskartekniker där..

Du å andra sidan svarade med hämnd på samma sätt som hans kommentar.  

Ni har helt enkelt inte slutat bråka, ni har bara tagit det till en ny nivå.

Ni är sårade och försöker ge igen båda två på samma sätt. 

Såhär blir det när man fastnat i att få rätt.. hur fel man är har...

Vill ni lösa problemet eller vill ni få rätt/vilja igenom i vad det nu handlar om?

Dumpa snubben men köp en kombi!
En kombi är alltid säljbar , oavsett!

Viktigare är frågan om barn. Jag har två fantastiska barn med, tyvärr, två olika mammor. Inte hur jag tänkt mig livet alls.
Dock har de sedan 10 år tillbaka fått världens bästa plast/bonus/extra- morsa.
Men det bör ju inte vara startpunkten.

Ja jag känner igen härskartekniken. Och hela vårat prat slutade egentligen i att jag ville att han skulle ta ansvar för det han gör. Inte bara be om ursäkt. Men han har alltid ursäkter till allt. Är det inte det ena så är det de andra, även denna gång. Han kunde inte berätta något eftersom han visste att jag skulle bli ledsen.

Vi blev till slut sams. Och nu kastade inte jag in hans ord i hans ansikte kring bilen. utan han ville att jag skulle tänka på att de är bra att ha större bil när det väl behövs. Jag har haft kombi i 10 år och har nästan fått karva upp bakluckan. Så lite används den. Så jag sa bara lugnt att jag tänkt igenom mitt beslut och jag kommer inte vara i behov av bagageutrymmet i framtiden. Det enda jag kan tänka mig att jag skulle ha där inne är en barnvagn. Men den punkten är vi ju båda lite osäkra på idagsläget. 

Om ni båda är 35 år och vill ha barn så kan ni ju inte bara fortsätta som att det är något ni kan prata om långt fram i tiden. 

Ni måste ju ha öppna och ärliga samtal. Vad är det han är osäker kring? Vad vill du? Du verkar inte så angelägen om att få barn, skulle du kunna fortsätta ett förhållande med denna man och hoppa över barnbiten för att han inte tycker att du verkar kunna vara en bra mamma. Det låter inte som ett recept på ett lyckligt förhållande.

Nej livet blir inte alltid som man tänkt sig, och tur är väl det ibland.
vi bor i en större stad, så det är faktiskt bara jobbigt att ha en stor bil. Jag vill ha en läcker sedan, så de får ju plats saker i den också. Men kanske inte en fullstor tv från Elgiganten.

Jag har sagt det också men det ska skjutas upp hela tiden. Så det känns lönlöst att ens ta upp det. Jag har ett barn sedan tidigare. Så jag känner att om sonen är allt jag fick så är ingen lyckligare än mig. Så jag vet att jag är en bra mamma, men nu när sonen börjar bli så stor (14) så börjar jag känna att det inte gör något längre om det inte blir fler. 

när han var yngre så hade jag en starkare längtan men nu känns det som att man klivit in i en ny mammaroll som jag tycker är fantastiskt kul. Så därav anledningen att jag inte reagerade på hans ord, de gör mig ingenting. Jag kan inte leva i ett kanske/vi får se- liv. Jag behöver ha lite mer att ta på medans han kan drömma sig bort.

 

Tycker synd om sonen. Varför vara sambo med någon som ljuger och behandlar dig illa?

Nej tvärtom, de är väl där det skaver mest. Min sons pappa gick bort när han var väldigt liten. Så min sambo är det närmaste han kommit en pappa. De har ett jätte tajt band tillsammans.

Allt låter tveksamt tycker jag, Skaffa inga nya och verkligen inte med någon som inte känns 100%
Tänk på att du också vänder världen upp-o-ner totalt för ditt barn.
Och även för hans, om han har några.
Min son har en halvsyster 10 år äldre, och de är såå tajta med varandra. Hon 30 och han 20 och de älskar varandra.
Sonen har även tre betydligt äldre syskon som tyvärr visar noll intresse.
Får känslan av att han var den som gjorde att mamma och pappa inte blev ihop igen.
Men - det är mest syskonens problem

Då förstår jag dig lite bättre, då har du ju ingen brådska och kan sitta lugnt i båten så länge du och din son har det bra.