Hej
Min fästman är 8 år äldre än mig och vi har fått några negativa kommentarer runtom oss men vi bryr oss inte då vi älskar varandra.
Tänkte kolla om vi har fler kvinnor här som är äldre än sin man och hur har ni det idag? Undrar även om ni lyckats få barn?
Jag hade personligen inte bryt om Vad folk tycker ! Det finns massa som har ålderskillnad åt båda hål . Viktigt är att man trivs med varandra ...
Skrev fel. Min fästman är 8 år yngre än mig.
Är din fästman väldigt ung, under 20? Annars förstår jag inte varför någon skulle bry sig.
Men vissa är såna hycklare.Ingen hade reagerat om mannen var 8 år äldre än kvinnan.Inte så länge båda var vuxna.
Jag vet inte om det räknas, men jag är 3 år äldre än min man. Vi träffades när vi har drygt 30,, så det har aldrig varit någon märkbar åldersskillnad öht. Och ja, vi har barn.
Det där med barn beror ju rent krasst på hur gamla ni är.
Är din fästman väldigt ung, under 20? Annars förstår jag inte varför någon skulle bry sig.
Men vissa är såna hycklare.Ingen hade reagerat om mannen var 8 år äldre än kvinnan.Inte så länge båda var vuxna.
Jag hade faktiskt ett par kompisar med den åldersskillnaden och lärde känna dem runt samma ålder, själva paret kändes lite omaka men de verkade lyckliga, det enda jag reagerade på var att de varit tillsammans i 7 år så han var knappt myndig, sist jag hörde något så höll de på att titta på hus tillsammans
Jag är tolv år äldre än min man, har aldrig varit några problem.
Vi är dock båda äldre och det är inte aktuellt med några gemensamma barn.
Har aldrig varit några lyfta ögonbryn eller kommentarer, inte som någon vågat visa iaf.
Som jag brukar säga; äkta kärlek frågar inte efter ett legitimation...
Det närmaste reaktionen jag skulle få, om någon berättade att hon var 5-10 år äldre en han, skulle nog vara "udda, men det kan ju funka ändå"...
Jag är 12 år äldre än min man. Vi träffades när han var 28 och jag 40. Allt har funkat jättebra, vi är jämngamla mentalt (han är nog faktiskt mer mogen än jag). Nu, efter nästan åtta år tillsammans är vi fortfarande jättelyckliga tillsammans och har en (högst oplanerad) underbar son på sex år.
Vi fick inga öppna reaktioner iaf. Jag vet att hans mamma tyckte det var lite tråkigt i början, eftersom vi bestämde direkt att vi inte skulle ha gemensamma barn (jag hade en tolvåring och en sextonåring sen tidigare) och hon således inte skulle få några barnbarn från honom. Men när hon såg hur lycklig jag gjorde hennes son ändrade hon sig. Och nu blev det ju ett barnbarn trots allt.
Åtta år är inte så mycket. Det viktiga är att man befinner sig på ungefär samma ställe i livet och har samma syn på framtiden. Lycka till, ts!