• Anonym (Jobbigt liv...)

    Står snart inte ut längre..

    Hej, ny på forumet och vill gärna ventilera mina känslor och höra hur andra tänker..

    Man 45 år (inga egna barn), sambo med en tjej på 42 år och vi har varit tillsammans i snart 15 år!
    När vi träffades var hennes son 6 år och dottern 4 år!

    Hela tiden så har hennes barn bott vv och det har fungerat jättebra , jag och barnen har kommit överens helt ok...jag och hennes son har alltid fungerat bra ihop men det har varit lite kyligare med dottern genom åren!

    Sonen som är snart 20 år har flyttat till lgh och har fast jobb så han är självständig nu!

    Plötsligt när dottern var 13 år så kom hon inte överens med sin pappa längre och då skulle hon helt plötsligt bo hos oss på heltid...sambon frågade inte vad jag tyckte om saken utan hon bara flyttade in och har sen dess bott heltid hos oss!

    Hon fyller snart 19 år och resan med henne och hennes upptåg har minst sagt tärt på mitt psyke genom åren...hon går nu i gymnasiet samt har praktik 2 dar/vecka!

    Men eftersom hon skolkar hela tiden så har hon fått indraget csn samt blivit återbetalningsskyldig, praktiken sköter hon inte heller utan stannar hemma ibland för att hon inte orkar ta sig ur sängen..hon har cirka 500 m till att gå praktiken men det är tydligen för jobbigt vissa dagar!

    Hon tycker hellre om att sova bort dagarna, vara ute på nätterna och festa samt varje helg spenderas med sprit och kompisar!

    På dagarna när vi jobbar så det en jävla trafik med liknande kompisar som springer hemma hos oss!

    Hon har genom åren ställt till det för sig kan man säga..

    Bla så har hon åkt fast för snatteri, supit sig redlös så att ambulans fått komma, testat narkotika, krockat sambons bil osv

    Inga framtidsutsikter över huvudtaget, aldrig några pengar osv..

    Hon hjälper inte till ett skvatt här hemma utan får allt serverat..

    Nu till huvudproblemet....

    Vad än denna tonåring ställer till med så skyddar hennes mamma henne till 100%

    Spelar ingen roll vad det gäller så är det ALDRIG hennes fel..

    Och skulle jag säga åt BD att gå t med sopor, hämta ved, klippa gräs så är hennes mamma där och hugger direkt...att hon behöver inte hjälpa till!

    Jag har hela tiden sedan barnen var små betalat hälften när vi varit på semester, ätit ute osv om barnen varit med fast jag inte har några betalningsskyldigheter åt dessa! Gjort det för att vara snäll mot min sambo...men nu är det slut!

    Jag förklarade för min sambo att jag inte tänker betala ett öre till för hennes dotter då hon dels är vuxen samt så lyfter hon inte ett finger för att hjälpa till med nåt!

    Då var jag tydligen ett svin!

    Känner att hela min nuvarande situation är väldigt jobbig pga BD och hennes uppförande...hon tar studenten 2026 (om hon inte blir utsparkad innan pga skolk) och då slutar ju försörjningsplikten, och då HOPPAS jag att hon flyttar!!

    Men som läget ser ut idag med att hon får allt serverat samt skiter i allt kommer hon varken få tag i lgh eller jobb!

    Och som sagt hennes mamma curlar och skyddar BD nåt så in i helvete så jag håller på att bli tokig.....

    Vi har varit ihop snart 15 år och det känns ju bedrövligt om jag skulle flytta och släppa allt som jag byggt upp genom åren...med hus, garagebygge, renoveringar, tagit mc kort och köpt motorcyklar osv..men samtidigt så känner jag att så länge BD bor här och hennes mamma curlar henne samt skyddar så lär det dröja LÄNGE till innan hon flyttar!

    Denna situation tär verkligen på mej och jag vet inte hur länge jag står utGråter

    Vet att jag bara kan bryta upp och skaffa något eget men vill inte kasta bort 15 år som jag byggt upp med hus, bilar osv samt så älskar jag min sambo men hennes odrägliga dotter förstör mitt livGråter

    Är det någon som varit i liknande situation som vill berätta?

    Hur löste ni situationen isf?

  • Svar på tråden Står snart inte ut längre..
  • Tow2Mater

    Flyttade du in i hennes hus eller äger ni huset tillsammans? Tyvärr har ju du blivit ekonomiskt utnyttjad, speciellt om ni inte äger huset gemensamt.

  • Anonym (Jobbigt liv...)
    Tow2Mater skrev 2025-05-27 16:14:57 följande:

    Flyttade du in i hennes hus eller äger ni huset tillsammans? Tyvärr har ju du blivit ekonomiskt utnyttjad, speciellt om ni inte äger huset gemensamt.


    Hej, vi köpte huset gemensamt!
  • Tow2Mater
    Anonym (Jobbigt liv...) skrev 2025-05-27 16:18:14 följande:
    Hej, vi köpte huset gemensamt!
    Det är ju bra. Då kan det ju, om ni bestämmer er för att separera, lika väl vara du som köper ut hennne ur huset. Inte nödvändigtvis du som måste flytta och hon köpa ut dig.
  • Anonym (Hagi)

    Det rimliga är att ni delar allt ekonomiskt och att ni delar även uppfostringsbiten. Det är fullt rimligt att ställa krav på barn såsom klippa gräsmattan eller göra andra sysslor inom hemmets väggar. Kan ni inte kommunicera er fram runt den biten så behöver ni en tredje part som hjälper. Dvs parterapi. Tycker inte att du ska ge upp.

    Skulle rekommendera att ni även ser till att BD skaffar ett helgjobb, något som tvingar henne till ansvar. Ni kan ta en symbolisk summa som pant varje månad för att sen efterskänka.

    Det är lite sent att börja med disciplin och uppfostran i det här laget. Eventuellt kan auktoriteter från annat håll hjälpa (t ex via ett jobb)

  • Dexter dot com

    Boka tid hos en familjeterapeut så ni får hjälp att reda ut det här och din sambo förhoppningsvis inser att hon gör sitt barn en björntjänst och är på väg att mista dig. Får du ingen respons i rätt riktning så tycker jag du ska lämna och köpa ut henne om du har möjlighet.

  • Tukt

    Ännu en tråd med ny familjebildning som går åt helvete på grund av barnen...

    .

  • Anonym (H)
    Tukt skrev 2025-05-27 19:55:55 följande:

    Ännu en tråd med ny familjebildning som går åt helvete på grund av barnen...

    .


    Nej, på grund av att folk envisas med att bo med andras barn. Styvfamiljer funkar tyvärr inte så bra som folk drömmer om. 

    TS: Tjejen är 19 år och verkar ha en lång väg till ett produktivt liv. Jag skulle säga som det är - antingen flyttar hon ut eller så flyttar jag. Så sa min bror till sin fru när hennes dotter var psykiskt sjuk och ingen gjorde något åt det. Då gick det fort att få tjejen till psykolog med påföljande diagnoser och bra hjälp. Idag mår tjejen bra och har ett jättebra liv. Det blev med andra ord en bra situation för alla inblandade. 

    Men det som inte funkar är att fortsätta som det alltid har varit. För gör man inget nytt får man inga nya resultat. Det första steget har du tagit - du bidrar inte mer till hennes försörjning eller resor, slappa livsstil mm. Det är bra. Det är ändå hennes mor och biologiska far som ska stå för dessa saker. 

    Vi talar ju om en vuxen människa, en 19-åring som inte ska behöva "uppfostras" som vissa skriver i tråden. Hon ska liksom redan vara uppfostrad vid den åldern. 
  • Anonym (Jobbigt liv...)
    Anonym (H) skrev 2025-05-28 09:38:46 följande:
    Nej, på grund av att folk envisas med att bo med andras barn. Styvfamiljer funkar tyvärr inte så bra som folk drömmer om. 

    TS: Tjejen är 19 år och verkar ha en lång väg till ett produktivt liv. Jag skulle säga som det är - antingen flyttar hon ut eller så flyttar jag. Så sa min bror till sin fru när hennes dotter var psykiskt sjuk och ingen gjorde något åt det. Då gick det fort att få tjejen till psykolog med påföljande diagnoser och bra hjälp. Idag mår tjejen bra och har ett jättebra liv. Det blev med andra ord en bra situation för alla inblandade. 

    Men det som inte funkar är att fortsätta som det alltid har varit. För gör man inget nytt får man inga nya resultat. Det första steget har du tagit - du bidrar inte mer till hennes försörjning eller resor, slappa livsstil mm. Det är bra. Det är ändå hennes mor och biologiska far som ska stå för dessa saker. 

    Vi talar ju om en vuxen människa, en 19-åring som inte ska behöva "uppfostras" som vissa skriver i tråden. Hon ska liksom redan vara uppfostrad vid den åldern. 
    Anonym (H) skrev 2025-05-28 09:38:46 följande:
    Nej, på grund av att folk envisas med att bo med andras barn. Styvfamiljer funkar tyvärr inte så bra som folk drömmer om. 

    TS: Tjejen är 19 år och verkar ha en lång väg till ett produktivt liv. Jag skulle säga som det är - antingen flyttar hon ut eller så flyttar jag. Så sa min bror till sin fru när hennes dotter var psykiskt sjuk och ingen gjorde något åt det. Då gick det fort att få tjejen till psykolog med påföljande diagnoser och bra hjälp. Idag mår tjejen bra och har ett jättebra liv. Det blev med andra ord en bra situation för alla inblandade. 

    Men det som inte funkar är att fortsätta som det alltid har varit. För gör man inget nytt får man inga nya resultat. Det första steget har du tagit - du bidrar inte mer till hennes försörjning eller resor, slappa livsstil mm. Det är bra. Det är ändå hennes mor och biologiska far som ska stå för dessa saker. 

    Vi talar ju om en vuxen människa, en 19-åring som inte ska behöva "uppfostras" som vissa skriver i tråden. Hon ska liksom redan vara uppfostrad vid den åldern. 
    Tack för bra information!

Svar på tråden Står snart inte ut längre..