Begränsad

Jag bestämmer för det mesta själv, men vissa saker köper jag och min sambo gemensamt och då behöver vi ju komma överens först. 

Även om ingen annan bestämmer över mina pengar kan jag inte köpa vad jag har lust med. Jag måste se till att pengarna räcker till hyra, mat, kläder till barnen mm. 

Jag lever ensam och bestämmer själv. Klarar mig utmärkt på min lön, får över cirka 6-7 tkr varje månad som läggs på det kortsiktiga sparandet 
Har dessutom ett stort långsiktigt sparande. 

Jag bestämmer själv över mina pengar.  Men jag kan inte handla vad jag vill eftersom pengarna inte räcker till allt.  När hyran och alla räkningar är betalda ska resten räcka en hel månad framåt och då måste jag tänka efter vad jag handlar . 
Jag har också ett barn som kostar pengar. 

Vill jag ha något dyrt eller måste gå till tandläkaren får jag spara pengar 

Lever på marginalen, låg pension men klarar mig tack vare billigt hus.

Sköter min ekonomi själv och handlar det jag behöver och vill ha. Sista åren har jag nästa inte köpt något jag verkligen inte behöver utan spar hellre. 

Jag begränsar mig själv för att pengarna ska räcka, precis som de flesta andra. Det är få förunnat att kunna köpa allt de har lust till.

Jag bestämmer själv över mina pengar, lever själv med 1 barn så ingen att dela utgifterna med.
Jag har ingen större inkomst och kan inte köpa vad jag vill ha i tid och otid.
Jag har ett sparande till hushållet som går till oväntade utgifter, semester , presenter ibland, julklappar, vid långvarig sjukfrånvaro då inkomsten blir lägre, inköp av något stort som gått sönder dvs kyl frys mm 
Vi bor i bostadsrätt.

Barnet har också ett sparande som ska gå till körkort i framtiden.

Tror att jag lever och gör som många andra.

När jag inte hade barn och levde i ensamhushåll hade jag helt andra levnadsvanor och kunde köpa i princip det jag ville och hade ett mycket högre sparande.

Jag är begränsad så till vida att jag inte har så mycket pengar (studerar) men vad jag lägger dessa pengar på är helt upp till mig.