BF februari 2026 🌷

Hej på er! 

Jag är 28 år, har BF 6/2 och just nu i vecka 9. Detta är min andra graviditet men inget levande barn tyvärr. Fick avbryta förra graviditeten väldigt sent i v20 i början av februari iår pga allvarliga fel på vår lilla son(hade inte överlevt utanför livmodern). Det har varit det värsta halvåret i mitt liv sedan dess och jag önskar ingen att behöva gå igenom det som jag och min sambo har gjort. Jag har läst igenom lite här(långt ifrån allt) men jag lider så med er alla som gått igenom missfall och år av kämpande etc. Livet är inte rättvist 

Vi valde att inte förhindra en graviditet på något sätt efteråt men har absolut inte haft stress med att bli gravida igen då vi också behövt tid att sörja och läka, komma tillbaka till en vardag mm. Men redan på andra ägglossningen efter avbrytandet så blev jag gravid igen. Lycka och extrem oro byter av varandra. Jag försöker hitta något slags mellanläge där jag kan överleva fram tills att vi vet om vårt barn är friskt eller inte. Att samma sak ska hända igen är ju det jag är mest rädd för. Genetiska tester är gjorda och det finns inget hos mig eller min sambo som ska orsaka såna fel som vår son fick, vi hade helt enkelt bara otur. Inget annat avvikande genetiskt fanns heller hos oss vilket iof är skönt att veta men ändå vågar man inte lita på det.

Jag hänger gärna här inne och delar tankar och pepp med varandra under tiden! 

Jag mår helt okej med gravidsymtomen, ömma bröst, svullen mage och trötthet finns där men kan leva ganska så normalt ändå. Fick problem med lågt blodtryck och yrsel/svimningskänsla i v7 men det har inte kommit tillbaka tack och lov! 

Men vad kusligt likt varandra ja! Grattis till dig också, det måste verkligen vara vår tur nu  Jag ska hålla tummarna för oss båda!!

Jag känner samma här, man vågar inte riktigt tänka på att det finns ett liv som håller på att skapas då man inte vill uppleva den sorgen en gång till. 

Det har gått så sjukt fort för mig fram till v9 tack och lov då det har varit så mycket på gång och jag har liksom förträngt att jag är gravid. Sysselsätta sig är det bästa sättet att få tiden att gå. Nu har jag kunnat börja räkna ner till första ultraljudet som troligen sker i v13(ska få inbokat alla ul nästa vecka). Jag hade gärna haft ett tidigt ultraljud men har inte blivit erbjuden det och har inte vågat boka ett privat heller då jag liksom inte vill veta om det nu skulle vara dåliga besked.. Vi ska iaf få gå på extra ultraljud med tydligare organscreening vilket känns skönt. 

Man känner sig så snuvad på hur en graviditet ska vara, speciellt en första graviditet för min del. Det kommer aldrig vara det samma att vara gravid igen med det bagaget man har. Men jag försöker hitta lyckliga stunder i det ändå då varken jag, bebis eller sambo mår bra av konstant oro i 9 månader 😅

Tack snälla Jag hoppas verkligen det ska gå fort fram tills att vi får besked vid RUL. Samt att vi ska få lugnande besked vid ultraljud på vägen dit. 

Tack för tipsen kring lågt blodtryck. Jag har ingen uppfattning om hur jag brukar ligga i blodtryck men jag känner mig fortfarande lite lätt i huvudet då och då just nu. Troligen pga av detta i kombination med graviditeten och ökad blodvolym etc. Är tacksam sålänge jag slipper va så yr som jag var ett par dagar där i v7. Jag är generellt väldigt dålig på att dricka vatten så det är något jag får tänka på! 

Får du nipt eller kommer du betala för det själv? Hoppas att dagarna kommer gå fort fram dit för dig ☺️

Ja här springs det på toa hela tiden, haha. Har semester men vaknar kl 05 av att behöva kissa och sen finns det ingen chans att somna om igen. 

Jag blir inte erbjuden något av det där jag bor då jag är för ung för det. Men jag tänker ändå fråga om jag kan få nipt iom min historia. Har samtal med bm nästa vecka och sambon hänger med då så vi kan va två som talar för hur vi vill ha det! Jag känner inte heller så mycket förtroende för kub, är rädd att det ska orsaka mer oro. 
Annars är jag lite inne på att betala för nipt ändå även om vi inte får det via vården. Känns jobbigt att vänta på provsvar för det dock ???? Ska höra vad bm rekommenderar med!

Jag har haft ett första möte digitalt i v5 och den barnmorskan var jättebra och sa att hon skulle skicka ett direktmeddelande till den mottagningen jag ville gå till att dom skulle kontakta mig så snart som möjligt(typ samma dag). (Den barnmorskan var från en helt annan ort 2 h härifrån så kan inte få gå till henne tyvärr). Det tog 5 dagar innan jag blev uppringd och väl då så tyckte den bm jag pratade med att nästa besök skulle vara i slutet av v10 och först då sker kontakt med specialistmödravården och alla ultraljud mm bokas in. Då jag försökt hålla graviditeten på avstånd från mina känslor så har jag bara följt med i deras plan utan egna åsikter. Nu känner jag lite annorlunda och hade nog egentligen mått bra av att fått en tidigare kontakt och plan för graviditeten. Jag bor i Västra Götaland så stort län med stor befolkning, avdelningar stänger ner under semestrar eller slås ihop med andra, så jag gissar att dom kanske helt enkelt inte har tider att erbjuda tidigare. Nu är jag snart där så jag hoppas det känns bättre när planen väl är tydlig för mig och att mina önskemål uppfyllds. Jag orkar inte behöva tjata mig till saker. 

Här blir bara alla över 35 års ålder erbjudna KUB i normala fall. Det är ingen som nämnt något om extra tester mer än extra ultraljud. Konstigt att det är så annorlunda mellan regionerna 🤔 

Skönt att få veta det så tidigt med en plan från läkaren sen innan! Det är ju så man vill ha det så man slipper va jobbig och kräva saker själv 😅 

Jag som varit vegetarian i evigheter har ju verkligen inte det problemet med att jag inte kan äta det jag brukar göra. Det enda är typ brieost som jag brukar äta men det har jag inte blivit bjuden på och tror inte det hade varit så avslöjande om jag inte tog av det då det oftast serveras med massa annat också. Jag har dock blivit så sjukt sugen på att sätta tänderna i en köttbit det senaste. Det var jag förra graviditeten också men gjorde aldrig det då. Nu känns det inte så långt bort till att faktiskt smaka på sambons kött nån gång 🙈 Är sugen på mat exakt hela tiden, kan nästan inte hindra mig från att trycka i mig allt gott vi har hemma. Blir illamående om jag inte äter så det är ju skönt att jag kan hålla det i schack genom att äta! 

Jag vill helst vänta med att berätta tills typ vecka 25 denna gången pga hur det gick för oss förra graviditeten. Men börjar inse att det inte kommer gå pga en sjukt svullen/stor mage redan i v10+4. Förra graviditeten syntes det inte ens på mig i v20 förutom på kvällarna. Hoppas att svullnaden lägger sig snart och att magen inte tänker fortsätta såhär 😅 

Jag var hos bm i torsdags, ett andra besök i slutet av v 10. Lite besviken är jag ändå då den enda annorlunda kontrollen man gör i mitt fall är att man byter ut RUL i v18-20 som görs av bm till en organscreening som utförs av läkare men fortfarande i samma vecka och exakt samma antal ul om inget skulle behöva kollas upp igen. Jag sa att jag verkligen inte vill hamna i sitsen igen att behöva gå 2 veckor med en bebis som rör sig i magen med vetskapen att den inte kommer överleva, bara för att få ett beslut av socialstyrelsen pga passerande av v18. Jag frågade om man inte kan göra en koll i v16-17 istället, vet att dom säkert inte kan uttala sig om allt då men man ser ju om nåt är supertokigt som sist. Det skulle tas vidare med läkare. 

Frågade även om nipt och det skulle bm ta vidare med läkare också. Ser i min journal nu att det ser beviljat ut igår pga psykisk anledning för min del. Då det inte var en genetiskt orsak sist så räknas inte kromosomavvikelser in där tydligen. Jag hoppas att jag nu snart ska få en tid för det och ul. Det bokades inget tidigt ul alls men blev erbjuden en tid först i v 14 innan jag tog upp frågan om nipt. Känns som om man inte riktigt blir omfamnad av vården på det sättet man hade velat ärligt talat.

Jag orkar inte heller tala för min sak just nu, jag mår psykiskt väldigt dåligt även om jag fysiskt mår rätt bra i graviditeten. Ska egentligen börja jobba nästa vecka efter 3 veckors semester men den oron jag bär på är förlamande, den stegrar bara ju mer veckorna går och jag inte vet hur det står till med allt. Jag vet inte hur jag kommer fixa det när jag heller inte orkar berätta på jobbet ännu innan jag vet om det ser bra ut.

Jag har fått säkert besked om nipt nu men ännu inte fått en tid bokad. Hoppas inte det ska dröja många veckor iom sommar och semestrar. Det finns bara ett privat ställe här som gör ultraljud och dom har semesterstängt och inga tider förren om 4 veckor. Har 1,5 h till större stad där jag säkert hade kunnat hitta snabb tid men där är det också sjukt mycket dyrare + kostnaden att åka dit. Känns liksom inte som att jag ska behöva gå så långt utan hoppades ju på att bli tillräckligt bemött av sjukvården där jag bor 🙃 

Nu går jag in i v12 imorgon så jag hoppas ju på tid till nipt väldigt snart 😅 

Alla appar säger förresten bf 6/2 för mig men hos barnmorskan räknade hon det till 1/2 med exakt samma datum för senaste mensen. Blir förvirrad men någon här kanske förstår varför det blir sån skillnad? 

Det kommer ju troligen ändras vid ultraljud ändå ☺️

Ja det är liksom inte en förväntansfull längtan tills ultraljud som jag upplevde förra graviditeten. Man vill bara få det gjort för att veta men jag är minst lika inställd på negativa besked som positiva tyvärr. Jag hoppas ju såklart att det ska va positivt ❤️ 

När kommer du få göra nipt nu när det blev framflyttat?