Efter missfall
ag vet att det är vanligt med tidig missfall men jag var så naiv och tänkte att det kommer inte hända mig?är 39 och har 2 barn sen tidigare. fick mitt första missfall i måndags i slutet på vecka 12. Var på väg till jobbet där jag skulle berätta åt mina kollegor att jag är gravid. vände halvvägs då jag började må dåligt. Blödde massor, hamnande på akuten och var inlagd på gynavdelningen en natt. Det var så mycket som hände att först när jag kom hem på tisdag em så började alla känslor komma.
är helt förkrossad, har svårt just nu att tänka på framtiden, då framtiden var överfylld med glädje som inte finns nå mer. Har en fantastisk sambo som stöd. jag vet att det kommer kännas bättre med tiden och vi vill försöka igen. Men allt känns så overkligt just nu. Ville bara skriva av mig lite, och skicka massor med kärlek till er som går/gick igenom samma sak.
det är så overkligt och man passerar massa milstolpar som man borde ha haft. Tog fram mina sommarkläder när jag fortfarande var gravid och la undan sånt som inte skulle funka med mage :/ KUB ultraljud och RUL tider som behövdes bokas av. hade fått lite tider på BMM som säkert är kvar i min kalender.