Kall och varm relation

Jag har träffat en 17 år äldre man i ca 4 månader, 4 månader är inte lång tid enligt mig men sen vecka 1 har han verkligen velat springa in i denna relationen liksom på hans villkor han har resonerat och haft visioner som om jag inte kan ha något eget tycke.  i början var det tidigt att prata på om vi kunde flytta ihop nångång

( han menade nog typ efter 1 månad om han fått välja)

då i början var det argument att han ville jag skulle hyra ut mitt hus och vi skulle köpa nått ilag för han kunde inte flytta in hos mig där mitt x bott de skulle kännas som han tog över stafettpinnen uttala han sig, att bo hos han i hyreslägenhet va inte alternativ då jag har hästar. 

jag tänker hela tiden att nej nu är du galen och försöker prata fram en relation men vågade inte säga nått , under dessa veckor har han väl märkt att det funkar inte att försöka köra över mig men då har jag upplevt att han då Istället ofta säger saker som ?visst ska vi flytta ihop min dotter gick också med på att vi skulle kunna bo hos dig? och jag har då sagt att ja vi får se det får gärna gå ett tag först men då säger han - vad ska vi vänta på jag har aldrig känt såhär för någon annan åldersskillnaden på oss märks inte ens? känns som han inte tycker han behöver leverera nått eller är intresserad av mig utan mer tanken över att det ska vara vi och det ska vara gratis vi har setts och haft ett normal Trevligt umgänge, han har inte träffat min familj då jag känt att jag är för osäker på om detta kommer hålla , varenda gång jag berättar att jag träffar kompis / familj frågar han ? har du berättat om mig och isåfall vad säger dem? han säger så jämt alltså tjatar om att han vill att folk ska prata bra om honom hur han verkar vara mot mig typ the good Guy enligt sig själv  så jag tror han har bekräftelsebehov känner mig mer kvävd över alla hans scenarion som han tycker ska ske  än vad vi faktiskt umgåtts och känt efter, har märkt att han har inge runtom sig och har ingen kontakt med sin familj , han har berättat mycket om vad han har lätt att liksom skita i andra människor för ingen har betytt något för honom men jag är i hans innersta där ingen annan har varit? finns dom som kanske tycker detta låter gulligt men jag har tänkt om och tror det är tur jag börjat klippa bort honom då jag upplever personen i fråga lever i någon sorts fantasivärld där man inte bryr sig om hur den andra personen tycker eller vill leva sitt liv utan man kör fullt ut med sina idéer  min fråga är om någon vart med i tidigare relation som lämnat och insett ibland är det de bästa fast ingenting hänt ?