Jag är ensam.
Idag är en sån dag igen, där jag hoppades att jag skulle bli lite mer firad men näe, jag tog examen idag och det var lika deppigt som andra dagar.
När jag fyllde 40 år blev jag inte firad precis som alla andra födelsedagar innan den. Ingen hörde av sig, ingen ringde, inte ens ett sms. Det var tre stycken ytliga bekanta som jag inte känner på facebook från en grupp med hundar som grattade mig, jag känner dom inte.
Min familj hörde inte av sig, min mans familj, svärmor, svärfar, svågrar hörde inte av sig, inga vänner, ingen hörde av sig eller grattade. min 40 års dag passerade obemärkt. Blev ledsen och besviken. Jag hör av mig till dem när de fyller allihopa. varför är det såhär?
Så idag tänkte jag att kanske någon hör av sig när jag får examen efter 3 års studier men näe, ingen hörde av sig. Min man ville knappt närvara, fick tjata med mig honom för att slippa stå ute med alla andra i klassen som har flera anhöriga som närvarar, föräldrar och syskon. Det svider verkligen och jag märker hur ensam jag är. Min man ville inte men följde med efter tjat. Sen hem direkt. Ingen god mat, ingen uppskattning, ingenting.
Är det fler som har det så här eller är det bara jag?