• Anonym (Hej)

    Jag är ensam.

    Idag är en sån dag igen, där jag hoppades att jag skulle bli lite mer firad men näe, jag tog examen idag och det var lika deppigt som andra dagar.

    När jag fyllde 40 år blev jag inte firad precis som alla andra födelsedagar innan den. Ingen hörde av sig, ingen ringde, inte ens ett sms. Det var tre stycken ytliga bekanta som jag inte känner på facebook från en grupp med hundar som grattade mig, jag känner dom inte. 
    Min familj hörde inte av sig, min mans familj, svärmor, svärfar, svågrar hörde inte av sig, inga vänner, ingen hörde av sig eller grattade. min 40 års dag passerade obemärkt. Blev ledsen och besviken. Jag hör av mig till dem när de fyller allihopa. varför är det såhär?
    Så idag tänkte jag att kanske någon hör av sig när jag får examen efter 3 års studier men näe, ingen hörde av sig. Min man ville knappt närvara, fick tjata med mig honom för att slippa stå ute med alla andra i klassen som har flera anhöriga som närvarar, föräldrar och syskon. Det svider verkligen och jag märker hur ensam jag är. Min man ville inte men följde med efter tjat. Sen hem direkt. Ingen god mat, ingen uppskattning, ingenting.
    Är det fler som har det så här eller är det bara jag?

  • Svar på tråden Jag är ensam.
  • Anonym (Patricia)

    Avsaknaden av grattis kan mycket väl hänga ihop med din negativt inställda man.... 

  • Anonym (Troll)

    Kvinna känner sig ensam söker uppmärksamhet här på FL troll eller? Om det är så ensamt med ens lagkamrat och partner är det bara lämna! Finns 1000000 män som vill ha någon att uppskatta.

  • Anonym (Hmm)

    Grattis TS! Starkt kämpat! Tre hela år var inte dåligt!!!

    Jag tog med studenten denna termin (o endast en termin). Är mellan 35-40 år. Har en gammal mormor som blir glad för min skull. Men i övrigt har jag ingen. Ingen partner, inga vänner, barn.. ingenting. En jag berättade det för skrattade så han höll på att börja gråta. Aja, jag fattar, jag tog det 19 år för sent. 

    Studerade distans dessutom så hade ingen "klass" att fira eller någonting med. Sista jag såg någon var på slutprovet. Bara läraren som säger hej eller någonting. 

    Men jag har min hund och går har gått fina promenader längs vattnet med den. Jo en kvinna på kontoret sa grattis till mig förresten. Inte ett ord från de andra (männen) på kontoret. 

    Folk bryr sig inte. Sånt är livet. Man får göra det bästa för sig själv och unna sig något för dig själv. 

    Jag unnade mig takeaway mat 2 dagar i rad! Supergott! Och delade kycklingen med hunden efter att ha sköljt det i vatten så det inte var kryddig eller nåt. 

    Obs, din man kunde gott ha bjudit ut dig på resturang eller frågat om du ville köpa hem något och vad. Måste nästan vara lite värre att ha det sådär, att ha någon nära som borde vara glad och vilja en väl o omtanke, men skiter i det. Usch. Bättre med en hund alla gånger då! 

  • Anonym (-)

    Påminner om när jag fyllde 30, hade bjud in 25 personer och bara mamma kom. Har aldrig firat födelsedag efter den förnedringen. Förstår precis hur du känner. Det är så mycket skam och förnedring med sådan ensamhet.

  • Meddelande borttaget
  • Anonym (?)

    Och jag är sååå glad att slippa. Min senast födelsedag var som 12-åring.

    Mitt ex och hennes stooora familj firade typ guldfiskens namnsdag i ett helt dygn
    Jag har inget behov av att sitta minimum 8 timmar med smörgåstårta och kaffe för en födelsedag.
    Hennes päron hade tre döttrar och alla har minst tre barn och sedan tillkom barnbarn. Var ju aldrig en helg ledig och mitt ex lyssnade inte- Jag låg ofta borta i veckorna som säljare och ville ju bara vara hemma med familjen . inte åka på kafferep.

  • Anonym (Q)
    Anonym (-) skrev 2025-06-13 21:27:26 följande:

    Påminner om när jag fyllde 30, hade bjud in 25 personer och bara mamma kom. Har aldrig firat födelsedag efter den förnedringen. Förstår precis hur du känner. Det är så mycket skam och förnedring med sådan ensamhet.


    Du gjorde ditt bästa för att bräcka TS?
  • Anonym (Milla)

    Tog också examen efter 3,5 års studier för nån vecka sen men fick inget firande. Var bjuden på en annan persons examensfirande på examensdagen och köpte presenter men fick själv bara ett "grattis" från min sambo, min mamma och nån mer person. Har också studerat distans så ingen klass att fira med.
    Min sambo åkte på eget initiativ och köpte examenspresent till en släkting för några månader sen, så lite trist att inte själv få något.
    Håller med om att det känns lite ensamt och hade varit roligt att det uppmärksammats i alla fall lite, även om jag inte gillar att stå i centrum. Min sambo är i övrigt omtänksam och extra hjälpsam speciellt nu när jag är gravid, så kan ju vara att han helt enkelt inte orkar fixa något extra.
    Men jag förstår hur du känner.

  • Earlgrey

    Du skriver att du hade hoppats på firande men att det inte blev något....
    Kan du inte ta upp det med din man att du hade velat bli firad. Så lägg fram ett förslag själv på firande, vad som du skulle uppskatta. Restaurang besök, spa besök, eller vad du skulle gilla...
    Om han inte är så förtjust i dina förslag, förklara att det är viktigt för dig. Om han inte bryr sig då, så undrar jag faktiskt över hur det står till i erat äktenskap.... om han tycker att du är värd något eller bara tar dig för given. 

  • Swedman

    Ledsamt att du upplever det så. Folk är ibland väldigt ignoranta och ser till sig själv. Tyvärr drabbas människor runt dem - som du.
    Du kan inte förändra dem men du kanske kan ändra dig själv? Efter många års erfarenhet inser jag att det jag kan förändra är min reaktion på folks bemötande samt ens syn på sig själv.  Till sist och syvenes står man själv och dessutom gilla läget och älska hur man är.

Svar på tråden Jag är ensam.