Att rädda sina barn från socialen
Jag har en nära vän som flyttade ifrån sin man för ett halvår sedan då hans missbruk tyvärr omöjliggjorde ett fortsatt liv tillsammans och framförallt drabbade barnen i stor omfattning.
Som hos många andra missbrukare så går denna mans missbruk i perioder och som många andra medberoende så önskar min vän inget hellre än att tro att hennes man ska ta sig ur sina problem. Dessvärre så gjorde dessa faktum att hon efter ett antal månader trodde att de skulle kunna bo ihop igen under en kortare period i väntan på att ett annat boende skulle bli ledigt. Något som var ett stort misstag då mannens sköra nykterhet i och med detta återigen tog slut med besked.
Efter detta så har min vän och barnen bott på ett håll och mannen på ett annat och socialen har inlett en utredning av min väns föräldraförmåga då de på grund av att min vän inte flyttade ifrån sin man tidigare brast i sitt skyddsansvar gentemot barnen.
Socialen har dessutom förbjudit min vän att låta barnen träffa sin pappa så länge han inte är nykter sedan en längre tid tillbaka.
Igår så kom mannen och hälsade på familjen och eftersom han var nykter och på bra humör så blev barnen glada att se honom och min.vän lät honom därför att stanna en stund. Extremt oturligt så lyckades socialen göra ett oanmält hembesök hos familjen under denna stund då min vän inte har svarat på deras samtal som hon borde.
Idag så får vännen ett meddelande om att utredningen är nerlagd på grund av den information som framkom under det oanmälda besöket och att socialen vill träffa min vän på måndag klockan 9.00 för att "prata igenom situationen".
Både hon och jag inser naturligtvis att hon flera gånger har brustit i sitt ansvar gentemot barnen, men hon är trots detta i mina ögon en väldigt bra mamma som tar väl hand om sina barn.
Det enda sätt som vi kan tolka informationen från socialen på är att de har beslutat att barnen ska omhändertas, varför skulle annars utredningen avslutas i förtid med den motivering som har givits?
Jag vet att det ser dåligt ut att vännen inte har svarat i telefon och medverkat till utredningen så som hon borde, men då hon hela tiden har känt sig oförstådd och skuldbelagd av socialen (inte bara på grund av att hon inte lämnade sin man tidigare utan även förövrigt) så har hon i en stressfylld situation reagerat på detta sätt.
Jag vet att inte bara min vän utan även hennes barn skulle må extremt dåligt av en familjehemsplacering. Att barnen inte bara tvingas förlora sin pappa utan nu även sin mamma och dessutom kanske (då det sannolikt inte är lätt att hitta ett bra familjehem som vill ta emot tre syskon som dessutom är npf-barn) och till på köpet riskerar att få bo hos en familj utan goda npf-kunskaper skulle sannolikt skada dem mycket.
Min vän är därför helt inställd på att skapa sig ett nytt liv på annat håll och jag vill hjälpa henne på de sätt jag kan. Vad händer om hon flyttar till Åland exempelvis? Norge? Riskerar familjen att utlämnas därifrån? Hur bör hon tänka?
Avslutning: Ja naturligtvis så är det oacceptabelt att utsätta sina barn för en aktivt missbrukande pappa och naturligtvis så har min vän gjort fel som har fortsatt att ha kontakt med sin man och lät honom hälsa på trots socialens förbud, men för det första så kommer inte mannen att flytta med resten av familjen och för det andra så är hon som sagt en väldigt bra mamma på många andra sätt så att som socialen gör sätta likhetstecken mellan detta och bristande omdöme och föräldraförmåga i stort tycker jag är för jävligt och att tro att barnen kommer att må bättre hos en annan familj även om deras pappa skulle hälsa på ibland (när han är nykter givetvis) tycker jag är rätt galet. Om du inte håller med så varsågod att skrolla vidare.
