Missförstånd och myter om "facket"
Jag är ordförande för en lokal facklig förening. Beroende på fackförbund kallas detta ibland lokalklubb, klubb, lokalförening med mera. Jag tänker försöka bemöta lite fördomar/myter och ska försöka svara på frågor, men jag är inte särskilt aktiv på FL så svar kan dröja. Men fråga gärna!
Några myter/missförstånd som jag ofta hör:
1. "Facket"
"Facket"? Vilket av alla fackförbund?
2. "Facket" går i sossarnas ledband.
Flera LO-förbund har kopplingar till S och stöttar S, vilket inte är så konstigt med tanke på att S och LO uppstod ur samma rörelse. LO anser att S är det parti som ligger närmast dem i arbetstagarfrågor. Helt ärligt så är även S det parti som ligger närmast de flesta fackliga förbund i arbetstagarfrågor. Det skriver jag som inte ens röstar på S. Det är nämligen mer än arbetstagarfrågor jag väger in när jag avlägger min röst. Så jag är ett exempel på att man inte behöver vara sosse för att vara fackligt aktiv.
T.ex. Seko har en facklig-politisk samverkan med S, men stöttar inte S direkt. De har samverkan för att de anser att S är det parti som är närmast Seko i de frågor de driver.
Många förbund är däremot partipolitiskt oberoende. Jag är medlem i ett partipolitiskt oberoende förbund. Det innebär inte att vi inte gör politiska ställningstaganden. Vi verkar för att våra medlemmar ska ha bra arbetsvillkor och vissa delar styrs av politiken. Då måste vi försöka påverka. Vi försöker då påverka alla partier och skriver debattartiklar.
Ett exempel på politiska ställningstaganden är Saco (sammanslutning av många akademikerförbund) som driver migrationsfrågor på grund av att de hårda lagarna drabbar deras medlemmar. Det spelar ingen roll att de är skötsamma forskare. När deras medel tar slut ska de bort enligt våra lagar. Hade de fått några månader på sig hade de högst troligt lyckats ordna ytterligare finansiering och kunnat fortsätta bidra till det svenska samhället. Och många andra problem som Saco ser med migrationslagarna. Det innebär inte att Saco vill ha fri invandring eller stort flyktingmottagande. Det innebär endast att nuvarande lagar ställer till stora problem för medlemmar. (Jag kan inte detta exakt. Det var enbart exempel som jag känner till.)
3. "Jag betalar era löner så då måste du hjälpa mig"
Min lön betalas av min arbetsgivare. Enligt vårt kollektivavtal så står arbetsgivaren för kostnaderna för det fackliga arbetet. Så klart finns det en begränsning i hur mycket tid vi får. Medlemsavgiften går aöltså oftast till det central arbetet och inte till det lokala.
Dessutom är vi inte "försvarsadvokater". Har du gjort fel så får du räkna med konsekvenser. Däremot ska vi säkerställa att konsekvenserna är rimliga och följer lag och avtal samt att arbetsgivaren följer den formella process som krävs. Tyvärr har många ingen insikt i att det kan vara de själva som är problemet.
4. "Det är så svårt att sparka någon."
Med kollektivavtal kan delar av LAS avtalas bort. Jag vet att min arbetsgivare skulle kunna bli av med mig trots 25 års anställning och trots att de flesta har kortare anställningstid än mig. Det skulle kräva väl underbyggda argument, men jag vet precis hur de skulle kunna gå tillväga. Nu skyddas jag av FML, men när jag inte längre är förtroendevald kan de enkelt bli av med mig om de tänker till.
I utbyte mot att det är enklare att bli av med anställda finns avtal om extra trygghet vid uppsägning, t.ex. längre uppsägningstid. Detta är en avvägning arbetsgivaren och fackförbund gör och kommer överens om. Så kollektivavtal gynnar båda parter!
5. "Facket hjälpte inte mig när min chef mobbade mig"
Tyvärr är dessa fall skitsvåra. Arbetsmiljölagen kräver att arbetsgivaren ska åtgärda arbetsmiljöproblem och få mobbing att upphöra. Men något straff finns egentligen inte. Det är svårt att stämma någon och få skadestånd om man inte kan bevisa diskriminering. I många fall slutar det med att medlemmen ger upp och byter jobb. Det är för jävligt att det ska behöva vara så.
6. "Facket viker alltid ned sig"
Det är alltid förhandlingssekretess så vi kan inte berätta vad som har sagts. Om ni visste vilka krav arbetsgivarna ibland ställer och som fackförbunden lyckas stoppas. Strejk är kostsamt för er medlemmar då ni inte får ut lika mycket som om ni hade jobbat. Det är en svår avvägning. Dessutom är det fredsplikt när det finns ett giltigt kollektivavtal (mycket gynnsamt för arbetsgivaren).
Tänk på att vi fackligt förtroendevalda är anställda precis som ni andra. Vi vill att alla ska ha det bra på jobbet. Vi vill att företaget ska gå bra. Vi vill samarbeta med arbetsgivaren för detta. Tyvärr finns det olämpliga fackliga företrädare precis som det finns olämpliga chefer/arbetsgivare. Om ni har olämpliga företrädare på er arbetsplats - rösta bort dem på årsmötet!
7. Jag förhandlar min lön själv bättre än facket.
Nja. Så länge du är på tillräckligt god fot med chefen kan det kanske vara så. Min erfarenhet är däremot att vi kan argumentera utan att det riskerar att bli känslomässigt, vilket många individer har svårt för. Har vi ett bra underlag från dig kan vi ofta förhandla upp arbetsgivarens ursprungliga bud. Jag har varit med om medlemmar som fått långt över 1000 kr mer än vad AG hade gett som bud från början. Det var fortfarande lägre än vad medlemmen ville ha, men markant bättre än ursprungliga budet. Återigen, det är förhandlingssekretess så vi får inte säga att vi förhandlade upp lönen. Likaså får inte arbetsgivaren skylla på fackförbundet eftersom det skulle bryta mot förhandlingssekretessen. Vi kanske motvilligt gick med på arbetsgivarens bud för att vi inte såg möjlighet att få till något bättre. Det innebär inte att vi var helt överens även om vi på papperet är det. Lönen är ett arbetsgivarbeslut.
8. Jag behöver inte facket.
Nej, oftast behöver du inte stöd från ett fackförbund. Däremot förhandlar de villkor både på central och lokal nivå. Som icke-medlem drar du nytta av det utan att behöva betala. Bra va?
Men om det blir problem kan medlemmar få hjälp. Jag har i vissa ärenden lagt ner över 100 timmars arbetstid. Skulle du anlita någon för det arbetet kan du ju själv räkna ut vad det skulle kostat. Tyvärr är medlemskapet dyrt i många förbund. Avgiften skulle kunna vara lägre med högre anslutningsgrad och det vore bra att införa skattereduktion för arbetsgivaravgiften igen. Trots allt bygger den svenska modellen på en hög organisationsgrad. Fackförbund och arbetsgivarorganisationer gör arbete så vi slipper stelbent lagstiftning som inte passar alla branscher.
Så för mig finns flera anledningar att vara med:
1. Svenska modellen bygger på hög anslutningsgrad. Ju fler anslutna desto starkare röst.
2. Fler medlemmar - medlemsavgift kan hållas ner (solidaritet)
3. Försäkring.
9. "Du är på fester med arbetsgivaren och bryr dig inte om oss medlemmar"
Kontakten med arbetsgivarföreträdare är enormt viktig. Genom att få personlig kontakt blir det mycket lättare att förhandla. De känner då personen bakom den fackliga rollen och har mycket lättare att på så sätt göra skillnad på sak och person. Och "fest" är det verkligen inte. Jag vantrivs i de sammanhangen, men jag gör det för att jag vet att det gynnar medlemmarna. Det kan bli informella samtal och sedan ett "intressant! Boka in ett möte med mig om det." Hade jag bara skickat mail om det hade det inte alls mottagits lika väl. Flera problem har fått starten på lösningen genom dessa informella samtal.
Dessutom är det inte så roligt att behöva offra kvällar för att mingla med arbetsgivarrepresentanter när jag hellre hade varit med familjen. Inte får jag betalt för tiden heller eller någon kompensation tidsmässigt så detta är något jag offrar min fritid för i förhoppning att det i slutändan gynnar medlemmarna.