Trakasserad av granne, vad ska vi göra?

Snälla kom med råd/tips vad jag kan göra åt våra grannar. Om inget ändras kommer vi behöva flytta. Ska försöka hålla mig så kort som möjligt med det blir nog svårt🙈

Vi bor i ett villaområde och har stora problem med en grannfamilj. Lite om familjen:

Två barn med npf-diagnoser. Ena barnet är verbalt,  andra inte. Vi kan kalla dom 1 och 2.

Barn 1 är fruktansvärt elak, både verbalt och ibland även fysiskt. Skriker hemska glåpord/andra elakheter efter min dotter. Jagar med pinnar. Gör allt för att provocera både andra barn och vuxna.

Barn 2 springer runt i kvarteret och roar sig med att bla ringa på grannars dörrar. Rekordet på vår dörr är 21 gånger på en timme. Klampar bara in i grannars trädgårdar utan tillåtelse. 

Båda barnen kastar sten och pinnar in i grannars trädgårdar och även på husen. Gapar och för väsen.
Båda barnen har assistent i skolan varje steg dom tar, men hemma släpps dom ut ensamma,  föräldrarna är aldrig med dom ute och har koll. 
Både vi och andra föräldrar i kvarteret har fått knacka på hos familjen för att berätta hur deras barn (framför allt barn 1) beter sig. Då blir föräldrarna,  framför allt mamman arg och fruktansvärt otrevlig mot oss. Skäller och skriker åt oss att vi inte ska lägga oss i osv

Deras barn är elaka mot alla, men har siktat in sig lite mer på min dotter, som är 8 år. Hur många gånger ska en 8 årig tjej behöva utstå att höra att hon är ful, äcklig, sämst och diverse annat elakt?

Vi boostar henne alltid med att inte bry sig om vad barnet säger, gå bara där ifrån osv men jag är rädd att den dagen kommer när hon faktiskt tar åt sig.

Pga föräldrarna inte tar något som helst ansvar för sina barn och inte har koll på vad dom gör och hur dom beter sig, får vi andra föräldrar turas om att vara ute och hålla vakt när deras barn är ute.

Som förälder själv tycker jag att det är oerhört oansvarigt att släppa ut barn med så svåra npf-diagnoser ensamma utan vuxen som håller koll. Om det icke verbala barnet får för sig att vandra iväg, hur ska då hen ta sig hem? Påkalla hjälp?

Detta har pågått i över 2 år nu. När vi gång på gång försökt att prata med föräldrarna utan annat resultat än att dom blir otrevliga,  gjorde jag en anonym orosanmälan mot familjen, vilket jag vet att en annan grannfamilj också gjort för något år sedan.

Sedan dess har allt bara blivit värre. Trots att jag var så anonym jag kunde i anmälan , förstår/misstänker nog föräldrarna att det är jag, dom är ju mkt väl medvetna om hur deras barn beter sig mot mitt. Mamman i familjen är om möjligt ännu otrevligare, och när hon hör att hennes barn beter sig illa ,uppmuntrar hon dom att fortsätta.

Hon ropar högt i kvarteret att hennes barn får leka/göra hur dom vill.

För några dagar sedan stod jag i mitt kök och hade fönstret på glänt. Min sambo var inte hemma och båda våra barn var inne med mig,  alltså var ingen i familjen ute i trädgården.

Mamman och de 2 barnen går förbi mitt hus då mamman säger, högt för sig själv "usch vad det luktar äckligt här" 

En stund senare är jag och barnen ute och cyklar, och cyklar då förbi mamman och barnen. När vi cyklar förbi börjar mamman igen "usch vad äckligt det luktar! Åh fyyyy! Känn vad det stinker! Och hon uppmanar sina barn att lukta och uppmuntrar dom till att göra "luktar illa-tecken". Detta är alltså en fullskalig pik mot mig och min familj.

Att man som mamma till två barn som redan beter sig illa, uppmanar dom till att bete sig ännu värre... finner jag inga ord för.

Jag vet att jag har alla andra grannar i ryggen,  alla vet, ser och hör hur barnen beter sig och jag har flera gånger hört andra grannar säga åt dessa barn.
Många andra föräldrar i kvarteret säger att dom ska göra anmälningar men gör det aldrig, tyvärr vågar dom väl inte.

Vad hade ni gjort i min situation? Ringa soc igen? Polisanmäla för trakasserier och kränkning? 

Jag mår så dåligt över detta och väljer i den mån det går omvägar för att inte behöva gå förbi deras hus, för att slippa höra mamman ropa efter mig att det stinker när jag går förbi.
Om någon annan granne är ute ropar hon ingenting,  antagligen för att hon försöker undvika vittnen till sitt beteende, men jag har berättat för andra grannar om det så dom är medvetna om vad jag/vi får utstå.

Familjen är inte från Sverige och ibland pratar dom på sitt modersmål när man går förbi, då vet jag ju inte vad hon säger.

Tack för era svar! Smart tips att föra dagbok, det ska jag verkligen ta till mig.

Självklart vill jag poängtera att jag förstår att barnens diagnoser är en anledning till deras beteende , men heller ingen ursäkt

Jag kan också förstå att det inte är lätt att ha två barn med dessa diagnoser, men hur man än vänder och vrider på det så är det deras barn, och deras ansvar.