Olika behov av närhet

Jag är mycket mer kramig och kelen än min fru. Det är alltid jag som tar initiativ till en kram eller kel i tevesoffan. Jag har bett henne några gånger att gå mig till mötes, och då ser hon skuldmedveten ut och förändrar sig - i ungefär två dygn. Sen återgår det.

Hon visar ömhet på sitt sätt. Hon vill alltid hålla handen när vi är ute och går. Hon uppskattar sex en gång i veckan (liksom jag själv). Hon stryker mina skjortor. Jag tränar mig på att uppfatta svaga signaler.

Nu hade hon varit borta i en vecka, och då vet jag att jag blir extra behövande när hon kommer hem. Jag dummade mig och gav henne en pik, skuldvibbar för att hon inte kom och satte sig hos mig. Då gjorde hon det, men såg sur ut.

Efteråt har hon tagit upp det, att hon inte trivs med att göra saker för bara min skull, när hon egentligen inte vill. Hon tog upp det med ett allvar som jag sällan ser hos henne.

Nu är jag orolig att jag ska ha skadat känslan mellan oss (efter 20 år), att hon inte ska tycka lika mycket om mig. Jag vill inte föra in något negativt som skam, tjat, underkännande mellan oss. Samtidigt så saknar jag ibland väldigt mycket att få mer närhet och känna initiativ från henne.

Hur tänker du? (Och snällla, snälla, undvik nedlåtande kommentarer.)

Anonym (Kvinna)

Mon 30 Jun 21:22

#1

jag tror ni har hamnat i spiralen där ni visar ömhet som ni själv önskar. Jag och min sambo är likadana. Hans kärleksspråk är precis som ditt. Krama, klämma, nära och hela tiden en hand på mig. Jag tycker också om närhet men mitt kärlekspråk är handlingar. Jag ordnar, fixar och gör saker för min sambo.

så mitt tips är att ställa frågan hur hon önskar att bli älskad. Börja prata om hennes kärleksspråk. Jag har läst att man ska älska sin partner på deras kärleksspråk. men de är lättare sagt än gjort

Anonym (Olika behov)

Tue 1 Jul 05:07

#2

Anonym (Bert Larsson) skrev 2025-06-30 16:08:57 följande:

Olika behov av närhet

Jag är mycket mer kramig och kelen än min fru. Det är alltid jag som tar initiativ till en kram eller kel i tevesoffan. Jag har bett henne några gånger att gå mig till mötes, och då ser hon skuldmedveten ut och förändrar sig - i ungefär två dygn. Sen återgår det.

Hon visar ömhet på sitt sätt. Hon vill alltid hålla handen när vi är ute och går. Hon uppskattar sex en gång i veckan (liksom jag själv). Hon stryker mina skjortor. Jag tränar mig på att uppfatta svaga signaler.

Nu hade hon varit borta i en vecka, och då vet jag att jag blir extra behövande när hon kommer hem. Jag dummade mig och gav henne en pik, skuldvibbar för att hon inte kom och satte sig hos mig. Då gjorde hon det, men såg sur ut.

Efteråt har hon tagit upp det, att hon inte trivs med att göra saker för bara min skull, när hon egentligen inte vill. Hon tog upp det med ett allvar som jag sällan ser hos henne.

Nu är jag orolig att jag ska ha skadat känslan mellan oss (efter 20 år), att hon inte ska tycka lika mycket om mig. Jag vill inte föra in något negativt som skam, tjat, underkännande mellan oss. Samtidigt så saknar jag ibland väldigt mycket att få mer närhet och känna initiativ från henne.

Hur tänker du? (Och snällla, snälla, undvik nedlåtande kommentarer.)

Ni har ju uppenbarligen olika närhetsbehov vilket du måste acceptera eller så får du lämna om den närhet hon ger dig inte räcker. Jag är likadan som din fru och tycker det är oerhört jobbigt när nån kräver att jag ske ge något som inte kommer naturligt. Vill du verkligen att hon tar initiativ och ger närhet fast hon inte vill dvs tvingar sig till det ?

En glad tjej

Tue 1 Jul 07:50

#3

Anonym (Bert Larsson) skrev 2025-06-30 16:08:57 följande:

Olika behov av närhet

Jag är mycket mer kramig och kelen än min fru. Det är alltid jag som tar initiativ till en kram eller kel i tevesoffan. Jag har bett henne några gånger att gå mig till mötes, och då ser hon skuldmedveten ut och förändrar sig - i ungefär två dygn. Sen återgår det.

Hon visar ömhet på sitt sätt. Hon vill alltid hålla handen när vi är ute och går. Hon uppskattar sex en gång i veckan (liksom jag själv). Hon stryker mina skjortor. Jag tränar mig på att uppfatta svaga signaler.

Nu hade hon varit borta i en vecka, och då vet jag att jag blir extra behövande när hon kommer hem. Jag dummade mig och gav henne en pik, skuldvibbar för att hon inte kom och satte sig hos mig. Då gjorde hon det, men såg sur ut.

Efteråt har hon tagit upp det, att hon inte trivs med att göra saker för bara min skull, när hon egentligen inte vill. Hon tog upp det med ett allvar som jag sällan ser hos henne.

Nu är jag orolig att jag ska ha skadat känslan mellan oss (efter 20 år), att hon inte ska tycka lika mycket om mig. Jag vill inte föra in något negativt som skam, tjat, underkännande mellan oss. Samtidigt så saknar jag ibland väldigt mycket att få mer närhet och känna initiativ från henne.

Hur tänker du? (Och snällla, snälla, undvik nedlåtande kommentarer.)

Ni har varit tillsammans i 20 år och det är ett problem först nu? Hur var din fru innan? Jag förstår att det är jobbigt om du inte känner dig bekräftad i relationen. Jag tror du får acceptera henne som hon är.

Jag var i en relation med en man i nästan två år som inte hade samma närhetsbehov som jag. Varken närhet eller sexlust stämde överens och jag försökte anpassa mig men tillslut gav jag ett ultimatum och det tog slut. Idag är jag äntligen med en man som är precis som jag, har samma behov av närhet, samma sexlust och äntligen känner jag mig sedd och bekräftad.

Anonym (Bert Larsson) Trådstartaren

Wed 2 Jul 09:18

#4

En glad tjej skrev 2025-07-01 07:50:33 följande:

Ni har varit tillsammans i 20 år och det är ett problem först nu? Hur var din fru innan? Jag förstår att det är jobbigt om du inte känner dig bekräftad i relationen. Jag tror du får acceptera henne som hon är.

Jag var i en relation med en man i nästan två år som inte hade samma närhetsbehov som jag. Varken närhet eller sexlust stämde överens och jag försökte anpassa mig men tillslut gav jag ett ultimatum och det tog slut. Idag är jag äntligen med en man som är precis som jag, har samma behov av närhet, samma sexlust och äntligen känner jag mig sedd och bekräftad.

"Ömhetsklyftan" har blivit större sedan jag blev pensionär, medan hon fortfarande jobbar. Jag har ett aktivt pensionärsliv, men jag är mer ensam än tidigare. Det gör att jag blir mer behövande av hennes uppmärksamhet, ömhet och bekräftelse.

Hon planerar att gå i pension, och funderar bland annat på hur det ska gå att umgås med mig mycket mer...

Anonym (Vill förstå)

Wed 2 Jul 10:21

#5

Anonym (Bert Larsson) skrev 2025-07-02 09:18:29 följande:

"Ömhetsklyftan" har blivit större sedan jag blev pensionär, medan hon fortfarande jobbar. Jag har ett aktivt pensionärsliv, men jag är mer ensam än tidigare. Det gör att jag blir mer behövande av hennes uppmärksamhet, ömhet och bekräftelse.

Hon planerar att gå i pension, och funderar bland annat på hur det ska gå att umgås med mig mycket mer...

Vad är det som gör att du känner dig mer ensam än tidigare? Är det att du saknar ett sammanhang som jobbet gav dig? Kanske kan du engagera dig i ideellt arbete i någon förening så du får gemenskap den vägen? Är lite i samma sits med min sambo som är pensionär men inte jag. Han är väldigt bekräftelsesökande och jag får bekräfta och visa ömhet hela kvällarna efter jobbet känns det som. Nu har vi bara varit tillsammans i 5 år men jag tänkte att det var nyförälskelse men det verkar hålla i sig och blivit ?värre? det senaste.

Anonym (Lilja)

Wed 2 Jul 10:44

#6

Anonym (Bert Larsson) skrev 2025-06-30 16:08:57 följande:

Olika behov av närhet

Jag är mycket mer kramig och kelen än min fru. Det är alltid jag som tar initiativ till en kram eller kel i tevesoffan. Jag har bett henne några gånger att gå mig till mötes, och då ser hon skuldmedveten ut och förändrar sig - i ungefär två dygn. Sen återgår det.

Hon visar ömhet på sitt sätt. Hon vill alltid hålla handen när vi är ute och går. Hon uppskattar sex en gång i veckan (liksom jag själv). Hon stryker mina skjortor. Jag tränar mig på att uppfatta svaga signaler.

Nu hade hon varit borta i en vecka, och då vet jag att jag blir extra behövande när hon kommer hem. Jag dummade mig och gav henne en pik, skuldvibbar för att hon inte kom och satte sig hos mig. Då gjorde hon det, men såg sur ut.

Efteråt har hon tagit upp det, att hon inte trivs med att göra saker för bara min skull, när hon egentligen inte vill. Hon tog upp det med ett allvar som jag sällan ser hos henne.

Nu är jag orolig att jag ska ha skadat känslan mellan oss (efter 20 år), att hon inte ska tycka lika mycket om mig. Jag vill inte föra in något negativt som skam, tjat, underkännande mellan oss. Samtidigt så saknar jag ibland väldigt mycket att få mer närhet och känna initiativ från henne.

Hur tänker du? (Och snällla, snälla, undvik nedlåtande kommentarer.)

Nej, jag tror inte att du skadat relationen. Hon tog upp det med dig för att det inte skulle bli problem framöver. Tyvärr går det nog inte att ändra henne, hon har ju försökt.

Så det enda jag kan råda dig till, om du vill vara fortsatt ihop med henne, är att skaffa dig en kelig hund eller katt. Man ser när de är små om de söker sig till människor eller vill vara mer för sig själva.

Motherinlaw

Thu 3 Jul 00:16

#7

Jag tror att de där är ett kvinnligt drag, både mitt ex och tidigare flickvän har varit såna.

Vi män vill känna närhet när vi älskar en kvinna!

En glad tjej

Thu 3 Jul 08:18

#8

Motherinlaw skrev 2025-07-03 00:16:58 följande:

Jag tror att de där är ett kvinnligt drag, både mitt ex och tidigare flickvän har varit såna.

Vi män vill känna närhet när vi älskar en kvinna!

Jag förstår inte riktigt vad du menar (eller så är jag bara förbaskat trög)! Är du man och menar du att när män älskar en kvinna vill han ha närhet och bekräftelse av henne? Har du också erfarenhet av kvinnor som varit mer kalla mot dig när du bara velat ha deras närhet?

Det låter helt logiskt om jag tolkat dig rätt. Älskar man någon vill man väl visa det, både med ord men även fysiskt?

Olika behov av närhet

INNEHÅLL