När frågor om otrohet blir en ursäkt för att lämna

Min x partner är en väldigt social människa som har många vänner av båda könen. Vi hade levt tillsammans i några år och vi hade det nog rätt bra tillsammans men jag hade en längtan efter friheten. 

Egentligen vet jag inte riktigt vad det var jag längtade till men jag vet att jag längtade ifrån det förutsägbara och trygga i vår relation.
jag viste inte hur jag skulle avsluta denna relation men så plötsligt kom det för mig att jag skulle börja bli svartsjuk och anklaga min partner för otrohet.

Sagt och gjort. Jag började lite smått med att påpeka det en och det andra och rätt snart kände jag att jag nog hade fått nog på fötterna för att avsluta relationen.

Min Partner blev förstås förtvivlad och visste nog vare sig in eller ut. Har i efterhand förstått att detta uppbrott var väldigt smärtsamt och kom att påverka hen under lång tid efter. Jag ångrar så att jag inte sa sanningen.
Finns det fler som gjort samma dumhet som jag? Berätta gärna

Du ville hitta en väg ut, men ville inte bli the bad guy. Så du hittade på grejer om ditt ex så det skulle kännas bättre att kunna skylla ifrån sig? Men hur känns det att ha gjort det? Inte jättebra förmodar jag. 

Det är väl vad jag säger antar jag. Inget jag är stolt över i alla fall men när jag tänker på det så är jag nog inte ensam om det här. Kanske har man kommit till en punkt där man vill ut men inte kan motivera det ens för sig själv. Då söker man liksom efter en godtagbar anledning.

Det är praktiskt med detta är att motparten aldrig kan överbevisa någonting. Man kan alltid fortsätta att vara misstänksam och tillslut säga att tilliten inte finns kvar. 

Det är en väldigt enkel väg ut.

Jag tycker att du ska kontakta honom och berätta sanningen. Han ska inte behöva känna att han blev anklagad för något som inte är sant, även om det var länge sedan. 

Varför skulle det göra någon något gott?  Tror knappast att det skulle gynna någon av oss.  

Det är naivt att tro att en ursäkt skulle göra någon lyckligare. Nej låt det gamla vara är nog det bästa, i det här fallet åtminstonde.

Däremot har jag med åren upptäkt att det nog är ganska vanligt att människor när de börjar känna sig trängda i en relation börjar snacka om otrohet.  Kanske är det för att jag gjort detta själv som jag upptäcker det. 

Man är inte mogen nog eller modig nog att stå för sina egna känslor utan man kletar på partnern än det ena å det andra så att det blir ok att bryta relationen.

Nu undrar jag bara varför vi blivit så förbannat fega i våra relationer att vi inte ens vågar avsluta våra relationer på ett ärligt sätt.