Panik

Om du genom att jobba hårt under ett till två år kan skapa dig förutsättningar att ändra din framtid till det bättre så tycker jag absolut att du ska ta den chansen.

Förstår inte på vilket sätt du skulle vara misslyckad för att du tar ett slitigt jobb, det är verkligen inget att skämmas för att jobba hårt och ta ansvar för sin ekonomi, även om det inte är något statusjobb. (Ett vikariat som du knappt överlever på känns ju inte som så mycket att hänga i julgranen, det låter som att du behöver rn förändring.)

Ta jobbet och kör på!

Kan hon inte flytta med?

Svaret är att du utbildar/vidareutbildar dig så du kan få ett yrke med högre inkomst. En fattiglapp står sällan högt i kurs.

Jag är en man på 40 år som mår otroligt dåligt just nu ekonomiskt.

Jag jobbar som vikarie och har gjort det i flera år. Tröttnat rejält på jobbet. Får lite brödsmulor här och där. Räcken och jämt till hyra.

Sen har jag a kassa och är faktiskt helt värdelös på att kontakta arbetsförmedlingen i tid. Så får varning efter varning och nu har det gått så långt att dom kanske drar in min enda säkerhet att betala hyra.

Utöver det är jag extremt begåvad i vissa ämnen men kan ej jobb inom det eftersom hag är värdelös på att knyta kontakter.

Nu till min plan. Funderar på att gå tillbaka till mitt jobb jag hade för 6 år sedan. Ett riktigt slitjobb. Men genererar bra pengar. Problemet är att jag känner mig misslyckad. Det kommer vara 1-2 år av ensamhet och mycket slit.

Samtidigt kommer jag tjäna tillräckligt bra så att jag kan starta ett eget företag när jag kommer hem. Med det området som jag älskar. Så 1-2 års uppoffring för att få bättre ekonomi.

Min flickvän vill dock absolut inte att jag flyttar. Hon har haft mardrömmar om det. Samtidigt känns det lönlöst att vara kvar I min situation. 

Jag är en man på 40 år som mår otroligt dåligt just nu ekonomiskt.

Jag jobbar som vikarie och har gjort det i flera år. Tröttnat rejält på jobbet. Får lite brödsmulor här och där. Räcken och jämt till hyra.

Sen har jag a kassa och är faktiskt helt värdelös på att kontakta arbetsförmedlingen i tid. Så får varning efter varning och nu har det gått så långt att dom kanske drar in min enda säkerhet att betala hyra.

Utöver det är jag extremt begåvad i vissa ämnen men kan ej jobb inom det eftersom hag är värdelös på att knyta kontakter.

Nu till min plan. Funderar på att gå tillbaka till mitt jobb jag hade för 6 år sedan. Ett riktigt slitjobb. Men genererar bra pengar. Problemet är att jag känner mig misslyckad. Det kommer vara 1-2 år av ensamhet och mycket slit.

Samtidigt kommer jag tjäna tillräckligt bra så att jag kan starta ett eget företag när jag kommer hem. Med det området som jag älskar. Så 1-2 års uppoffring för att få bättre ekonomi.

Min flickvän vill dock absolut inte att jag flyttar. Hon har haft mardrömmar om det. Samtidigt känns det lönlöst att vara kvar I min situation.