Varför är jag så blind?!?...

Packa väskorna och spring.....igår helst.

Vad jag naturligtvis borde ha skrivit också är hur starkt det är av dig att du har kommit till den här insikten, att du får det ur dig genom att skriva här och att det är riktigt smart att skriva dagbok. Våra minnen förvanskar informationen och vi tenderar att förstora upp det vi fokuserar på, på bekostnad av en objektiv syn på hur det egentligen förhåller sig. Att skriva ner efter hand när det hänt hjälper oss att få syn på hur det egentligen ligger till och fatta bättre beslut.

Det som gör det svårt att lämna är att man normaliserat det destruktiva och lever på små smulor av ljusglimtar...Vilket egentligen betyder att man sjunkit långt ner i gjyttjan av destruktivitet och medberoende och tappat bort vad självrespekt betyder.

Jag som levt i ett misshandelsförhållande berättar ibland något som.får. folk att tänka till...  att även en man som bestämt sig för att slå ihjäl sin fru har också fina sidor han mer än gärna delar med sin fru... Han kan vara en fantastisk kock, han kan ha skitkul humor, han kan vara ömsint och fin vad gäller hans gamla mamma.. och i nästa ögonblick slår han ....  fina egenskaper även seriemördare kan ha.. ... kalla kårar inte sant? Och så funkar destruktiva relationer... 

För så funkar manipulation... och det är inte kärlek
.. att bråka destruktivt och sen bli sams är inget annat än 100% manipulation..  

Jag kan också relatera till detta när jag blickar bakåt. Du har fått bra input, ta till dig den❤️

Som någon redan skrev så har din hjärna normaliserat eran relation och lärt dig att anpassa dig och acceptera dåligt beteende då ni även har fina stunder ibland. Du pratar säkert med personer som har liknande problem och därför tror du också att eran relation är så som relationer är. Sanningen är som du skriver så insiktsfullt, att det inte är en bra relation. Jag har levt i två långa fina relationer där vi verkligen bara velat varandra det bästa. Jag har också levt i en relation som var toxisk och det är så fruktansvärt jobbigt och det tog lång tid att först acceptera det och sedan väldigt lång tid att lyckas lämna. Bra med dagbok och sedan att lära dig att sätta tydliga gränser med kärlek mot dig själv och relationen. Men det viktigaste enligt mig. Vill han inte lyssna eller ger dig möjlighet att prata om det du inte gillar i relationen, så har du absolut ingen moralisk skyldighet att lämna honom på ett bra sätt. Jag stannade alldeles för länge Kvar i relationen för att jag ville få ett avslut som hon aldrig gav mig möjlighet att få, då hon inte var mottaglig för att lyssna på mig alls. Det tog år och skulle fortsatt i evighet om jag fortsatte med den kampen.

Ta hand om dig!