• Anonym (Ledsen)

    3,5-åring som slåss

    Hur gör man? Min 3,5-åring som normalt är snäll och kramgo vill när han blir arg ofta slå mig. Han är rätt stor och det gör ju faktiskt ont och jag blir oroad.

    Har era 3,5-åringar som slagits blivit lugnare som äldre eller vad har hänt? 

    Vi har testat att lyfta bort, säga ifrån, prata när han är lugn. Säga att jag får ont. Avleda. Men inget funkar. 

    Jag är orolig snart att han har någon slags aggressionsproblem ärligt talat, plus såklart att det faktiskt gör ont och att jag inte orkar gå med nån som bara vill slå mig när han blir arg. Det ä mentalt jobbigt, även om han är liten.

  • Svar på tråden 3,5-åring som slåss
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-07-06 13:38:31 följande:
    3,5-åring som slåss

    Hur gör man? Min 3,5-åring som normalt är snäll och kramgo vill när han blir arg ofta slå mig. Han är rätt stor och det gör ju faktiskt ont och jag blir oroad.

    Har era 3,5-åringar som slagits blivit lugnare som äldre eller vad har hänt? 

    Vi har testat att lyfta bort, säga ifrån, prata när han är lugn. Säga att jag får ont. Avleda. Men inget funkar. 

    Jag är orolig snart att han har någon slags aggressionsproblem ärligt talat, plus såklart att det faktiskt gör ont och att jag inte orkar gå med nån som bara vill slå mig när han blir arg. Det ä mentalt jobbigt, även om han är liten.


    Ingen?

    Jag har pratat med föris, de säger att det inte är så han är där. Pratar med bvc, de säger att alla barn trotsar. Gått föräldrakurser, de säger bara att bemöta lugnt, det går över.

    Men detta har hållt på ett år nu och jag är ärligt så less att bli slagen. Jag skulle vilja ha en paus, bara åka bort från allt en vecka och inte få slag. Det går ju inte, men det känns så. Det är konstant att jag är dum, han älskar pappa, inte mig, han ska slå mig. I gengäld erbjuder jag kramar, jag fixar lek, jag busar med honom, jag gör utflykter, säger att jag älskar honom och att han är den finaste.

    Trotsen struntar jag i, men slagen oroar mig.
  • Anonym (Mamma)

    Båda mina barn har velat slåss när dom var i trotsåldern, svårt att kontrollera känsloutbrotten i den åldern. Men jag har inte accepterat deras beteende att slå. Att bli arg, absolut, men att slå någon, NEJ. Har sagt åt dom på skarpen, och då menar jag PÅ SKARPEN. Sen har jag sagt att du stannar på ditt rum tills du lugnar ner dig. När dom lugnat ner sig har vi pratat, jag har tröstat. Har liksom sagt att jag ser att du är arg, men du får inte slå mig. Man får hantera att man är arg på annat sätt, exempelvis gå undan, skrika i en kudde osv. 


    Mina barn har liksom lärt sig att inte slå oss utan gå undan och skrika och vara arg, sen när dom lugnat sig har vi kramats och pratat. 


    Det är den erfarenhet jag har. Men barn är ju olika. Men om mitt barn slog mig ofta när han är arg skulle jag säga ifrån på skarpen och skicka in barnet på sitt rum. Ingen idé att prata om dom slåss och är arga. Då får man prata ut senare. 


    Att han är mest så mot dig kan ju bero på att du är tryggaste personen i hans liv, barn vågar oftast bete sig som värst mot de som står dom närmast. 

  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Mamma) skrev 2025-07-06 20:30:16 följande:

    Båda mina barn har velat slåss när dom var i trotsåldern, svårt att kontrollera känsloutbrotten i den åldern. Men jag har inte accepterat deras beteende att slå. Att bli arg, absolut, men att slå någon, NEJ. Har sagt åt dom på skarpen, och då menar jag PÅ SKARPEN. Sen har jag sagt att du stannar på ditt rum tills du lugnar ner dig. När dom lugnat ner sig har vi pratat, jag har tröstat. Har liksom sagt att jag ser att du är arg, men du får inte slå mig. Man får hantera att man är arg på annat sätt, exempelvis gå undan, skrika i en kudde osv. 


    Mina barn har liksom lärt sig att inte slå oss utan gå undan och skrika och vara arg, sen när dom lugnat sig har vi kramats och pratat. 


    Det är den erfarenhet jag har. Men barn är ju olika. Men om mitt barn slog mig ofta när han är arg skulle jag säga ifrån på skarpen och skicka in barnet på sitt rum. Ingen idé att prata om dom slåss och är arga. Då får man prata ut senare. 


    Att han är mest så mot dig kan ju bero på att du är tryggaste personen i hans liv, barn vågar oftast bete sig som värst mot de som står dom närmast. 


    Vi har också ett blankt nej för slag. Vid slag har vi alltid försökt stoppa det vi gör och bryta eftersom det inte är okej. Att ha känslor, helt okej - att bli fysisk, nej.

    Vi har tyvärr helt öppen planlösning så enda alternativet är att lyfta upp på övervåningen men jag är oroad att han skuttar över trappgrinden i affekt och det är ett rätt elakt fall då.

    Jo, jag har alltid varit mån om att ALLTID finnas där om han vill. Aldrig dömts alltid tröstat, peppat, funnits. Men just slagen är faktiskt inte kul.
  • Alessia

    Bara gå din väg när barnet tar till knytnävarna. Ett skarpt nej och bort därifrån. Signalen är mycket tydlig och de flesta kopplar snabbt. "beter jag mig så här vill ingen vara med mig".

Svar på tråden 3,5-åring som slåss