Han strukturer gör mig stressad

Din man låter lite som mig, tyvärr. Jag började med dessa kontrollbehov, för det är exakt det det är, i samband med att jag upplevde konstant stress under en lång period i mitt liv. Det var inte alltid externa saker. Utan en inombords stress och visserligen en kaotisk relation. För att känna någon form av kontroll över och i mitt liv började med just såna där saker som din man gör, nästan till och med samma saker. Det gav mig känslan av att kunna styra NÅGOT i mitt liv, men blev såklart väldigt jobbigt för min partner och skapade mycket problem och slit i relationen. 

Har jag jobbat på mig själv? Nej inte direkt. Men jag har lärt mig att hålla tyst många gånger då jag egentligen vill säga något. För jag vet att han inte gör något fel i att ta ett nytt glas, utan att det är något som triggas i mig av just den handlingen. 

Det är inte rätt mot dig, och det är svårt att leva med någon som börjar med nya rutiner som andra varken vill eller kan hänga med i. Jag Har ingen direkt lösning, mer än att förklara vad mitt eget ändrade beteende berodde på. Kanske går han igenom samma sak?

Frågan är om du ska gå nu på stört för att aldrig se tillbaks, eller plåga dig och barnen ännu mer. Brukar han bli våldsam också?

Jag vill säga att hans beteende är inte normalt, det är något tvångsbeteende som inte är hälsosamt att ha, och än mindre att tvinga på andra (dvs sin familj). Jag tror att en del av din stress kommer från att känna sig tvungen att följa hans regler kring vad som är rätt resp fel. 

Våldsam? Gud nej. Han blir inte arg heller. Bara ifrågasättande och diskussionssökande. 

Inte ett normalt beteende. 

Om du funderar på att stanna i relationen, så kräv att han söker hjälp. Om han inte vill söka hjälp så lämna. Detta kommer att förstöra (ännu mer) er relation och barnens barndom. 

Nej, det är inte normalt att återanvända smutsiga bestick flera timmar senare eller bli upprörd över att köksredskap hänger på fel krok. Det låter som tvångstankar vilket han behöver hjälp med att reda ut orsaken till. Inser han inte själv att han har problem så boka tid hos en familjerådgivare som förhoppningsvis kan få honom att förstå att han behöver hjälp med sitt mående.

Det är inte omöjligt. Det har hänt saker också i hans liv, med bland annat åldrande föräldrar som kräver allt mer handpåläggning. Så här har han ju inte heller alltid varit. Vi har varit tillsammans i jättemånga år. Den här nivån började vi nå för något år sen. 

Ni har båda stressreaktioner, låter det som, och de krockar med varandra. När man upplever att man saknar kontroll (tex över föräldrarnas åldrande) kan man reagera som din man och det blir jätteviktigt att ha totalkontroll på de delar av livet man faktiskt kan kontrollera. Du skapar kaos i den lilla del av livet han fått kontroll över och då blir det kaos och jättejobbigt för honom. Provstickan på sin rätta krok är ett halmstrå att hålla fast i. 

Han skulle behöva hitta ett annat sätt att få känna lugn. Tränar han? Det är ofta effektivt. Mindfulness kan också funka. Kanske behöver han jobba med acceptans. Han behöver kanske sluta kämpa emot och istället acceptera att saker omkring honom förändras. 

Jag känner igen hans känsla från hur jag själv har känt i perioder då jag varit stressad. När jag känt att jag saknat kontroll på en del av livet så har jag blivit överdrivet kontrollerad i andra delar av livet. Och när saker blivit "fel" har jag blivit superstressad. 

Men det är ju verkligen inte okej att terrorisera sin familj på det viset. Han behöver hitta ett annat sätt att skapa ro i själen än att kräva att du och barnen ska vara lika superkontrollerade som han.

Han måste förstå att ni alla har olika behov och att dina behov är lika viktiga som hans.

Fråga då ungefär: Hallå.. det är ett glas. Hur mår du egentligen? 

Det finns familjer som lever i fullkomligt kaos, som att komma hem till Morran å Tobias, inte diskat på en vecka. Men de är lyckliga och prioriterar vad de tycker är viktigare i livet.