Börjar kanske tro på spöken

Nja det gör jag väl inte. Men är en tröst. En kompis har dött i cancer. 

Tre märkliga händelser har fått mig att tänka och trösta mig med att det är hon som hälsar på.

Vilade en stund på soffan innan yngsta barnets öppet hus. Jag hade missförstått och trodde vi föräldrar kunde komma och gå när vi ville. Men det var planerat att vi skulle möta upp barnen på skolgården, ta våra barn i handen och på led gå in i skolan. som sagt låg och vilade. Så hörde jag jättestarkt någon säga NU. Hoppade upp ur soffan och bara gick raka vägen till skolan. Där stod mitt barn i ledet utan förälder och jag hann precis fram när ledet skulle in. Oj vad jag var lättad att jag kom just då. Annars hade mitt barn blivit väldigt ledsen över att vara ensam om att gå in utan en förälder. Det var planerade uppvisningar direkt efter också.

Igår satt jag och barnen på övervåningen och åt mat och tittade på en tv serie. Vi äter annars på nedervåningen i köket. Plötsligt hör vi hur något går sönder på nedervåningen med ett stort brak av glas. Trodde det var ett fönster eller ugnen som krossats. 

gick ner och ser hur en plafond har lossnat och krossats delvis över matplatsen. Satt idag i badkaret och tänkte på vilken tur det var att den ramlade ner och krossades när vi var på övervåningen. När jag sitter i badkaret och tänker på det så har jag blicken vilande mot en lång grej som finns under äldre handfat. En sån som rör sig om man öppnar och stänger hålet i handfatet. När jag tittar på den utan att tänka på att jag tittar på den så faller plötsligt en grej av från den som alltid har suttit där. 

Hur fasen kan den bara lossna just då. Jag tänkte ju så klart att det var min döda kompis som hälsade på det sättet att det var hon som såg till att lampan hade rasat när ingen av oss riskerade att få den på oss och skadas. 

har andra varit med om något liknande?