Några lugnande meningar

Jag vill mest bara skriva till alla rädda som googlar överallt och söker svar i all panik, som vill ringa 1177 vid minsta lilla.

Jag var där, jag mådde väldigt dåligt och jag fick ångest av allt nytt i kroppen. 

Jag mådde illa och fick mediciner från v.8-15 för att kunna hantera daga. Jag blödde nästan hela tiden under de tidigaste veckorna, jag hade kraftiga smärtor i livmodern som jag fick medicinera. Jag fick också en stor blödning i vecka 16 och en till i vecka 17 med sammandragningar som också fick medicineras.

Men trots allt som har varit så är vi här i vecka 24-25, bebis var aldrig påverkad av det som hände, inte heller livmodern. Både mina och bebis värden är normala.

Det är långt kvar och ingen kan någonsin lova en solskenshistoria men jag har fått lära mig att tänka ?Jag kan inte påverka det som händer inuti min kropp så länge jag lever och sköter mig normalt, händer någonting så får man ta det då men inte nu idag när det är så bra det kan vara?

Så från mitt hjärta, allt möjligt kan hända, våra kroppar är olika, du får vara orolig och livrädd men allt du läser på internet är inte din verklighet för den är kanske ljusare än du tror i stunden❤️