Vill lämna men "kan" inte :(

Jag är på bristningsgränsen till att falla in i en djup depression på grund av hur livet har blivit. Jag har kommit fram till att jag vill separera, eftersom den här relationen varit död från min sida under lång tid ? men jag är så rädd för konsekvenserna att jag inte vågar ta steget. :(

Bakgrund:
Vi träffades för 11 år sedan i ett annat land. Jag hade precis flyttat dit som 24-åring för att upptäcka nya saker, utan någon plan på att stanna länge. Men en månad efter att jag flyttat dit träffade jag min sambo och blev störtförälskad. Allt gick väldigt snabbt, och ett och ett halvt år senare fick vi vårt första barn. Fem månader efter att barnet föddes blev jag gravid igen ? så efter 2,5 år i det nya landet stod jag där med två små barn, utan att egentligen ha hunnit lära känna min partner ordentligt.

Jag var inte heller flytande i språket vid den tiden, vilket gjorde att jag ofta kände mig underlägsen. Jag hade få vänner och en svärmor som gärna ville styra och ställa, vilket gjorde att jag aldrig kände mig riktigt hemma. Längtan tillbaka till Sverige växte sig stark.

Relationen till min sambo har, enligt mig, aldrig varit särskilt bra. Dels på grund av en stor kulturkrock (även om vi pratar om ett europeiskt land), dels för att vi är totalt olika och inte har något gemensamt ? förutom barnen.

För fem år sedan kände jag att jag hade fått nog. Jag hade inga känslor kvar och berättade, utan att ha en konkret plan, att jag ville lämna honom. Då började han hota med vårdnadstvist och andra obehagliga saker. Jag insåg att om jag någon gång skulle ha en chans att ta mig tillbaka till Sverige med barnen så var jag tvungen att stanna ? i alla fall tills jag tagit mig hem. Så jag bet ihop och försökte göra det bästa av situationen.

För tre år sedan flyttade vi till Sverige. Kort därefter orsakade han en trafikolycka på grund av grovt rattfylleri (som tur var skadades ingen annan ? bara han själv var inblandad). Då tänkte jag: nu är det min chans att lämna. Men då började han hota igen: ?Om du lämnar mig kommer jag börja dricka igen, jag hatar mitt jobb, har inga vänner här, då flyttar jag tillbaka till mitt hemland ? då blir barnen utan sin pappa.?

Han har druckit mycket ända sedan vi träffades, men han har aldrig varit elak mot mig eller barnen. Men jag är livrädd att han ska traumatisera barnen ? antingen genom att överge dem, eller genom att återgå till sitt drickande. Så jag stannade.

Men nu känner jag bara avsmak. Jag vill inte ha någon närhet alls. Jag har sex med honom bara för att undvika bråk och tjat. Jag är konstant irriterad, orkar inte spendera fritiden med honom och har väldigt lite energi över till annat. Jag är inte långt ifrån att bryta ihop.

Det som skrämmer mig mest är hur han kommer reagera om jag berättar att jag vill separera. Jag tror det kommer komma som en chock för honom, eftersom han verkar väldigt nöjd med tillvaron ? trots att det enligt mig är uppenbart att jag vantrivs. Han är alltid väldigt "på" mig, säger saker som "älskar dig! Älskar du mig??" och jag svarar kallt: "mm."

Min största rädsla är att han ska bli totalt galen och dra in barnen i allt kaos. Men jag vet också att jag kommer gå sönder om jag fortsätter leva i den här charaden.

HUR lägger jag fram detta på bästa sätt? Behöver era bästa tips och råd.