Varför tatuera ansiktet?

Jag håller inte med om att det skulle försvåra precis alla sociala interaktioner men jag har å andra sidan inga ansiktstatueringar så jag kan ha fel. 

Kan tänka mig att de fungerar rätt bra som ett filter: de jobb/arbetsgivare och människor som har problem med ansiktstatueringar är inte heller intressanta för någon med ansiktstatueringar... Lite samma som med andra tatueringar. Min svåger deklarerade högt på en familjeträff att han aldrig skulle anställa någon med tatueringar varpå jag svarade lika högt att han inte behövde oroa sig eftersom jag aldrig skulle ta ett jobb hos honom. 

 

Det är extremt uppenbart och udda med ansiktstatueringar så det är något folk lägger märke till och tänker på. Så jag skulle vilja hävda att det påverkar alla sociala interaktioner till viss del, vissa till stor del, då det är något som uppmärksammas. Av de flesta på ett negativt sätt skulle jag tro. 

Gällande jobb: men varför vill man försvåra för sig så på arbetsmarknaden? kan tänka mig att det är extremt svårt att få yrken med kundkontakt (bortsett från tatueringsstudios) eller inom restaurang/service, även svårt med seriösare kontorsjobb där man ska vara proffsigt. Ja de flesta ?vanliga? jobben faller bort och man får ett väldigt smalt urval av jobb. 

Det går inte att jämföra tatueringar på andra ställen (som är ganska socialt accepterat på de flesta ställena här och i världen) med ansiktstatueringar.

Förmodligen så eftersträvar man uppmärksamheten det ger. Sen ser skönhetsidealen olika ut i olika grupper. 

Om det är uppmärksamhet man är ute efter finns det så många sätt att göra det med attribut som går att plocka av sej eller återställa, t.ex. kläder, frisyr, smycken? 

Kan det kanske finns ett inslag av självskadebeteende när det gäller ansiktstatueringar?

Precis som med de flesta kroppsmodifieringar handlar det om att uttrycka något. Ansiktstatueringar är starkt kopplade till gäng och kriminalitet och är det något man känner sig hemma i så är det väl ett sätt att visa var man hör hemma. Eller så är man inte medveten om denna koppling utan såg kanske bara någon annan med ansiktstatuering och ville ha en likadan. Det är därför det alltid är en bra idé att göra research innan man skaffar en tatuering. Att råka tatuera en gängsymbol, eller en tatuering som symboliserar att man mördat, eller blivit våldtagen i fängelset, bara för att man tyckte den såg cool ut är ju inte så lyckat...

Jag känner flera tatuerare som vägrar både handtatueringar och ansiktstatueringar på personer under 25 eftersom det är vanligt att de senare ångrar dessa tatueringar.

Men det ger så mycket negativ uppmärksamhet. Varför eftersträvar man det?

Vissa personer är så vana vid negativ uppmärksamhet att de lever för det. Eller så har de aldrig fått tillräckligt med positiv uppmärksamhet att de istället desperat söker efter negativ sådan.

Många tycker förmodligen att de är coola och negativ uppmärksamhet ingår i det.

Nja, tror att det där främst är en fördom hos folk som inte förstår idealen inom olika subkulturer

Varför tatuera sig över huvud taget? Det är ju mest ett sätt att försämra sitt liv någon promille.

Vissa människor är så besatta av bekräftelse att de hellre tar negativ bekräftelse än ingen bekräftelse alls.

Jag tror att det här ämnet väcker så mycket känslor just för att det rör både individens fria val och samhällets normer om vad som är "okej".

Personligen tycker jag inte att ansiktstatueringar är särskilt snygga ? men det är ju bara min smak. Samtidigt är det tydligt att de som väljer att tatuera sitt ansikte inte gör det för att "förstöra sina chanser" i livet, utan för att det betyder något för dem. Det kan handla om identitet, uttryck, kultur, tillhörighet eller en vilja att utmana normer.

Vi säger ofta att samhället ska vara inkluderande och accepterande ? men när någon kliver utanför ramarna, t.ex. med en ansiktstatuering, kommer fördomarna snabbt. Det är som att man bara är fri inom vissa gränser.

Jag förstår verkligen frågan från TS ? för ja, det kan påverka jobb, relationer, hur man bemöts i vården, i säkerhetskontroller, osv. Men det är också lite som att säga "varför går du utanför mallen, du vet att det är farligt?" när man kanske borde fråga sig varför mallen är så snäv.

Det vore intressant att höra från någon som själv har en ansiktstatuering ? inte bara varför de gjorde det, utan hur de upplever att andra behandlar dem, både positivt och negativt.

Tatueringar blir precis inte bättre när huden blir slapp och rynkig. Med tatueringar i ansiktet så kommer de nog att se ganska så skrämmande ut.

Intressanta tankar. Jag håller med om att det hade varit väldigt intressant att höra från någon med ansiktstatuering om hur det påverkar livet och hur andra behandlar dem, samt varför de gjorde det. Finns det kanske någon här på FL som kan svara på det? 

För någon som Maxida Märak fungerar det, hon förlorar ju inget på sina tatueringar. Hon är samernas Greta och det passar henne. 

99,8% övriga ser bara ut som de nyss vaknat i rännstenen alt muckat från kåken. Vilket jag också antar är målet.

Jag tolkar det som ett tecken på psykisk ohälsa. 

Ja, tatuerar man sig i ansiktet så kan man inte må så bra.

Det behöver man inte ens tolka. Nätet är fullt av filmer på folk som berättar hur de uttrycker sitt dåliga mående och sitt trauma på sin hud, "för jag måste visa vilka sår jag bär INOM MIIIG!".

Om det fanns lite fler stories om folk som faktiskt säger något positivt med det hade det väl varit bra, kanske.

Inte så att jag hade undvikit ansiktstatuerade på en fest eller nåt men vore jag arbetsgivare hade jag tänkt  "struliga partners, dåligt fokus på jobbet, fler sjukdagar- tack men nej tack!".