• Anonym (Ledsen)

    Mannen "straffar" mig med tystnad - hur står jag ut?

    Så efter en händelse i helgen pratar inte min man med mig. Komplicerat men kort historia är att jag bröt något som vi kommit överens om tidigare under dagen och han blev tydligt arg och besviken. Jag förstår honom och har medgett att jag gjorde fel men tycker samtidigt att han överreagerat något. Det rör sig inte om otrohet eller på liknande nivå, men det är som att han gjort klart för mig att jag är jättefel och inte någon man kan lita på.

    Händelsen var i lördags kväll och igår försökte jag prata med honom. Samtalet landade i princip bara i att han är för arg för att prata nu, att han är enormt besviken och att det kommer att märkas av ett bra tag.

    Idag har han inte pratat med mig alls annat än om praktisk information, och då är han väldigt kort och tvär. Sedan jag kom hem från jobbet har han bonat in sig i ett annat rum. Han har psykisk ohälsa i övrigt och en jobbig livssituation just nu. Vi har barn, tack och lov inte i ålder att man nog uppfattar det som händer mellan oss just nu så mycket.

    Jag mår jättedåligt av situationen och vet inte vad jag ska ta mig till. Är uppväxt med föräldrar som gjorde så här och blev så dålig stämning hemma. Hur länge ska han vara såhär liksom? Kommer han förlåta eller inte? Jag känner mig som en totalt svartlistad person.

    Ville mest skriva av mig och kanske få något råd.
  • Svar på tråden Mannen "straffar" mig med tystnad - hur står jag ut?
  • Anonym (m)

    Har du bett om förlåtelse? Och försökt ställa tillrätta vad du gjorde fel?

  • Anonym (Låt honom vara.)

    Låt honom bara vara en stund, vilket kan betyda något dygn eller två. Det kanske blir övermäktigt att bära på den psykiska ohälsan och samtidigt hantera besvikelsen över att du svek honom. Jag tycker att det är bra att han markerar att han inte vill ha med dig att göra ett tag. Han kommunicerar ju ändå om praktiska saker. 


    Gör något annat med barnen, släpp situationen ett tag och gör något på egen hand. Det ökar sannolikheten för att han kan tänka klart och ta ett bra beslut. Du kan också behöva tid för dig själv och fundera varför du bröt er överenskommelse och framför allt, hur du ska undvika det framöver och beskriva detta för honom. 

  • Anonym (Jag)
    Anonym (Låt honom vara.) skrev 2025-07-28 18:13:01 följande:

    Låt honom bara vara en stund, vilket kan betyda något dygn eller två. Det kanske blir övermäktigt att bära på den psykiska ohälsan och samtidigt hantera besvikelsen över att du svek honom. Jag tycker att det är bra att han markerar att han inte vill ha med dig att göra ett tag. Han kommunicerar ju ändå om praktiska saker. 


    Gör något annat med barnen, släpp situationen ett tag och gör något på egen hand. Det ökar sannolikheten för att han kan tänka klart och ta ett bra beslut. Du kan också behöva tid för dig själv och fundera varför du bröt er överenskommelse och framför allt, hur du ska undvika det framöver och beskriva detta för honom. 


    Håller med
  • Anonym (Bappelsin)

    Omöjligt att svara på vilken reaktion som är rimlig om man inte vet mer vad det gällde.

    Hade han glatt sig åt att gå ut med polarna och du ändrade dig 5 minuter innan och sa "amen jag glömde att jag har lovat för längesen att hjälpa syrran med hästen ikväll, så du får ta barnen istället och stanna hemma"?

    Då kan jag möjligen förstå hans tjurande, men om han inte fick ändra sina planer markant eller missade sommarens enda konsert med [favvobandet] så går man väl inte och långsurar i flera dagar heller?

    Alltså: Ställde du hans behov mot någon annans och lät dem gå före den som är din partner i vått och torrt, eller varför anser han att du inte är att lita på?

  • Anonym (Betty)
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-07-28 18:03:48 följande:
    Mannen "straffar" mig med tystnad - hur står jag ut? Så efter en händelse i helgen pratar inte min man med mig. Komplicerat men kort historia är att jag bröt något som vi kommit överens om tidigare under dagen och han blev tydligt arg och besviken. Jag förstår honom och har medgett att jag gjorde fel men tycker samtidigt att han överreagerat något. Det rör sig inte om otrohet eller på liknande nivå, men det är som att han gjort klart för mig att jag är jättefel och inte någon man kan lita på.

    Händelsen var i lördags kväll och igår försökte jag prata med honom. Samtalet landade i princip bara i att han är för arg för att prata nu, att han är enormt besviken och att det kommer att märkas av ett bra tag.

    Idag har han inte pratat med mig alls annat än om praktisk information, och då är han väldigt kort och tvär. Sedan jag kom hem från jobbet har han bonat in sig i ett annat rum. Han har psykisk ohälsa i övrigt och en jobbig livssituation just nu. Vi har barn, tack och lov inte i ålder att man nog uppfattar det som händer mellan oss just nu så mycket.

    Jag mår jättedåligt av situationen och vet inte vad jag ska ta mig till. Är uppväxt med föräldrar som gjorde så här och blev så dålig stämning hemma. Hur länge ska han vara såhär liksom? Kommer han förlåta eller inte? Jag känner mig som en totalt svartlistad person.

    Ville mest skriva av mig och kanske få något råd.
    Nej men jag förstår honom. Och han har tydligt förklarar varför han ör arg och tyst och du förstår och håller med om att du gjort fel så det råder inga oklarheter. 

    Jag är också uppvuxen så med att få tystnad som straff och det var jättejobbigt. Men det var helt annorlunda än denna situation. För det kom aldrig någon förklaring varför de var arga eller betedde sig som de gjorde så man fick alltid gissa. Då kändes det som en sorts bestraffning. Att de ville att man skulle lida och undra.

    Men här tycker jag att det är självklart att det inte handlar om bestraffning utan att han helt enkelt är just för arg för att kunna "vara som vanligt" med dig just nu. 

    Det enkelt så får du väl låta bli att svika om du vill ha det trevligt och gemytligt hemma. Man kan ju inte såra någon och sen tänka att den ska vara glad. 
  • Tukt

    Rimligen ska man inte "stå ut" alls. Man löser sådana saker, med terapeuts hjälp om så måste. En vuxen människa ska inte gå och straffa andra på det sättet.
    Har man å andra sidan svikit ett löfte så är det ju viktigt att man visar på att man gjort fel.

  • Anonym (Varför acceptera psykisk misshandel?)
    Anonym (Ledsen) skrev 2025-07-28 18:03:48 följande:
    Mannen "straffar" mig med tystnad - hur står jag ut? Så efter en händelse i helgen pratar inte min man med mig. Komplicerat men kort historia är att jag bröt något som vi kommit överens om tidigare under dagen och han blev tydligt arg och besviken. Jag förstår honom och har medgett att jag gjorde fel men tycker samtidigt att han överreagerat något. Det rör sig inte om otrohet eller på liknande nivå, men det är som att han gjort klart för mig att jag är jättefel och inte någon man kan lita på.

    Händelsen var i lördags kväll och igår försökte jag prata med honom. Samtalet landade i princip bara i att han är för arg för att prata nu, att han är enormt besviken och att det kommer att märkas av ett bra tag.

    Idag har han inte pratat med mig alls annat än om praktisk information, och då är han väldigt kort och tvär. Sedan jag kom hem från jobbet har han bonat in sig i ett annat rum. Han har psykisk ohälsa i övrigt och en jobbig livssituation just nu. Vi har barn, tack och lov inte i ålder att man nog uppfattar det som händer mellan oss just nu så mycket.

    Jag mår jättedåligt av situationen och vet inte vad jag ska ta mig till. Är uppväxt med föräldrar som gjorde så här och blev så dålig stämning hemma. Hur länge ska han vara såhär liksom? Kommer han förlåta eller inte? Jag känner mig som en totalt svartlistad person.

    Ville mest skriva av mig och kanske få något råd.
    Finns ett begrepp; Silent Treatment. Kan väl klassas som en typ av psykisk misshandel. Alldeles oavsett är det väl ett rätt så osunt sätt att "lösa" konflikter, just för att man ju inte löser dem.

    Hur brukar han hantera konflikter i allmänhet? Brukar ni öht  diskutera meningsskiljaktigheter och sker det isf på ett konstruktivt sätt?

    Klippt från webben:
    Hur bemöter man silent treatment?
    En passivt aggressiv person har bara makt så länge du accepterar tystnaden. Gör istället raka motsatsen. Använd metoden "notera-fråga-undra" för att ta makten över situationen. Anklaga inte personen, utan berätta sakligt vad du har märkt, ställ en fråga, och avsluta med en undran.

    Testa detta kanske..?! 

    För övrigt låter han rätt så oskön, typ emotionellt omogen/störd..
  • Maggi23

    Varit med om liknande. Att min partner kan bli helt off typ, liksom avstängd och jag märker såklart att något är fel men han vill inte prata. Det känns som ett straff vilket är jobbigt.

    Även om det skett något problem så måste den andra förstå att straffa någon med tystnad är också någon dåligt. För mig blir det alltid bara värre om jag försöker prata med honom. Vet inte om det bästa är att bara låta partnern vara ett tag, tills han är redo att öppna upp.. Även fast det är riktigt jobbigt

  • Anonym (Betty)
    Maggi23 skrev 2025-07-28 20:05:19 följande:

    Varit med om liknande. Att min partner kan bli helt off typ, liksom avstängd och jag märker såklart att något är fel men han vill inte prata. Det känns som ett straff vilket är jobbigt.

    Även om det skett något problem så måste den andra förstå att straffa någon med tystnad är också någon dåligt. För mig blir det alltid bara värre om jag försöker prata med honom. Vet inte om det bästa är att bara låta partnern vara ett tag, tills han är redo att öppna upp.. Även fast det är riktigt jobbigt


    Är ju inte alls samma situation. Mannen jar ju berättat vad som är felet. Han är ju just nu bara för arg och besviken för att vara som vanligt. Är juniorer samma som din kille som blir tyst/sur utan att säga vad det är. Ts vet mycket väl vad det är frågan om. 
  • Anonym (Varför acceptera psykisk misshandel?)
    Anonym (Betty) skrev 2025-07-28 20:09:47 följande:
    Är ju inte alls samma situation. Mannen jar ju berättat vad som är felet. Han är ju just nu bara för arg och besviken för att vara som vanligt. Är juniorer samma som din kille som blir tyst/sur utan att säga vad det är. Ts vet mycket väl vad det är frågan om. 
    Även om mannen berättat vad han tycker hon gjort fel, och ts vet vad han tycker hon gjort fel (+ att det enligt ts inte  "rör sig om otrohet eller på liknande nivå") så får jag ändå  känslan av han försöker "fostra" sin kvinna och "straffa" henne när hon inte gör/beter sig som han vill.

    Utan att veta vad det handlar om tycker jag ts ska fundera på vad som är hans mening att försöka "straffa" henne. Kontrollbehov och inte är intresserad av att prata om olika synsätt på saker?

    Har en tjejkompis vars kille var väldigt tydlig med att han inte tyckte om att hon hade någon som helst kontakt med motsatta könet, så länge denne inte hade partner..(kultur-krock) Han "straffade" henne ofta genom Silent Treatment när hon inte gjorde som han ville att hon skulle göra.

    Jag vet inte om så är fallet här men känner ändå röda flaggor kring mannen i fråga..
Svar på tråden Mannen "straffar" mig med tystnad - hur står jag ut?