Psykisk ohälsa

Hej på er,
jag vet fan inte va ja vill mä detta men ja må luftet på nöt vis. Jag har galet jobbige år bakom mig pga 4 nerslitna diskar och en rejäl utmattning som enligt mig satte allt ur spel,är så idag oxå...en källardjup trötthet och inre känsla varje dag som teslut gett en ohälsa som ja inte kommer över. Jag tror inte på livet längre alls och det värste av allt är att jag är galet rädd för sjukdomar efter senaste 3 årens skitliv,åkt på gad oxå.......har 3 barn,singel,jobb,äger lgh, allt runt omkring är väldigt svensson MEN ja har tappat livslusten, ingen runt mig vet detta då jag egentligen levt mä skygglappar minst halva livet. Ryggen bestämde jag att nu jävlar ä det bra å bestämde mig i maj ifjol efter dubbel ljumskbrocksop (frukt av felbelastn pga ryggen år bakåt) att nu ska jag fixa den. Kommer te sjukhus ortopedklinik för 2 månader sen och där säger man till mig att du har gått för länge med detta, du är snart naturligt stelopererad L1-L2 och L3+4 är på väg oxå. Man tror inte att stelop kommer ge mig nytta....där hände nåt mä min livslust, ja vet att ja får skylle mig själv för att ja har gått i alle år mä all värk osv.....men....vad fasen gör ni som känner igen allt detta med konstant smärta som aldrig ligger under 6/10 på värkskalan för å örke mä livet ? ja ä ett galet stön å är 55 år idag å vill inge annat än slute jobbe men förtidspension är rektigt svårt å få idag trots allt man ser på röntgen mm....detta blev litte kväsigt nu men en story är det bakom, mi fråge till er mä konstant värk kopplat ihop mä psykisk ohälsa är: Hur fan gör ni för å örke mä vardagen ? Jag har tyvärr tanker på å avslute allt men klarer inte göre så mot ongera å brorsan å morsan, men allt tär ju så förbannat på psyket och dä känns som ja ä fånge i källarn typ. Nön som kan relatera därute please....