Vilket är det största felet folk gör med sina barn?

Vissa föräldrar nu för tiden vågar inte uppfostra sina barn och sätta gränser för dem: 

- Barnen får precis som de vill så fort de gråter eller gnäller. 

- Barnen beter sig respektlöst och irriterade ute bland människor eller hemma hos andra utan att bli tillsagda. 

- Barnen har ingen känsla för ansvar i hemmet då inga krav sätts på dem från deras föräldrar. 

Många verkar inte lära sina barn svenska fast de bor i Sverige. Vilket leder till att de inte kan hänga med i skolan.

Att en bebis inte längre får vara bebis och att barn inte längre får vara barn.
Dom får knappt längre använda blöja eller napp och helst inte heller varken flaskmatas eller ammas.  Fullstor säng, egen sminkhörna, pojkvän och mobiltelefon vid 5 års ålder... 

Herregud chilla liksom!  Det är ett BARN!  

Största felet föräldrarna gör idag och har gjort i flera årtionden är att föräldrarna ägnar mer tid åt sina jobb och sina egna personliga intressen istället för att ägna sin tid åt sina barn. 

Håller med om det om språket (förstår inte vilken vilsen själ som röstade ner det inlägget). Många föräldrar vägrar konsekvent att prata svenska hemma och barnen blir lidande i form av mobbning och en känsla av utanförskap som i sin tur kan forma deras hela ungdom. Det är verkligen sorgligt och något jag bevittnat på nära håll. 😔

Jag tycker det största felet folk gör med sina barn idag är att de inte lyssnar på dem, de har redan bestämt sig för hur saker ska vara utan att ta in att varje barn är en individ. 

Man visar för lite kärlek och förståelse för sina barn.

Man vågar inte sätta gränser för då måste man vara nära och en aktiv förälder, vilket är jobbigt för många.

Man låter barnen spendera alltför många timmar dagligen på sociala medier vilket ökar risken för depression och dåligt mående.

Man lär inte barnen "grit" - uthållighet och tålighet. De tror att de ska få omedelbar belöning av allt de gör, vilket är ytterligare ett resultat av de snabba klippen på tiktok mm. De orkar inte ens titta på en hel film utan att bli rastlösa. 

Måste bara kommentera detta då det är ett område jag brinner för. Varning för långt och passionerat inlägg! :)

Det är helt fel väg att gå att be folk som inte ens pratar flytande svenska att lära sina barn att prata svenska. Det är då språket blir halvt och ofullständigt. Tvärtom, svenska ska man lära sig av människor som faktiskt pratar perfekt svenska - lärare, kamrater, ledare inom idrott och musik mm. 

Forskning visar att ju bättre man kan sitt eget modersmål, desto bättre lär man sig språk nr 2 och 3 osv. Därav att det är så viktigt att man faktiskt pratar sitt modersmål med sina barn, konverserar om allt mellan himmel och jord och inte bara ger instruktioner som många gör idag (både svensktalande och andra). Det räcker inte! Man måste läsa böcker, helst varje dag med och för sina barn. Tvinga dem att läsa på båda språken regelbundet, be dem återberätta, sammanfatta, pränta in nya ord.

Har själv en tvåspråkig son och jag är själv tvåspråkig så jag vet vad jag pratar om. Jag hade alltid högsta betyg i svenska och de andra språken jag läste. Men när jag växte upp var böcker ett av få nöjen för barn och böcker utvecklar språket både på bredden och höjden. Idag är det mobilen som gäller med korta klipp, sönderhackade meningar och betoning på slang - och allt är på engelska. 

Föräldrar som inte vill vara fysiskt nära, inte vill se sina barn i ögonen, inte engagera sig - självklart vill de inte heller läsa för sina barn. Det funkar när de är 1-5 år kanske, sen blir det för jobbigt. Jag har läst VARJE dag för min son de första 11 åren av hans liv. Har bl a läst hela Harry Potter för honom på svenska och engelska 2 gånger. Nu är han snart 14 och har nyss läst ut hela bibeln (på svenska) på egen hand. 

Det vanligaste jag märker av är att inte förstå att man behöver interagera med bebisar. Får man inte lära sig det längre på olika föräldrakurser? Bebisar behöver kontakt med föräldern jättemycket när den är vaken.  Ni vet alla man ser ute som pratar i mobil eller tittar i mobilen konstant istället för att interagera med sitt barn. Barnet söker kontakt hela tiden men får ingen kontakt med sin förälder. Det är hjärtskärande och jag tänker ofta på om jag borde säga till. 

Det andra är föräldrar som inte ger sin bebis mat på ett adekvat sätt  (dvs håller barnet i famnen) utan pallar upp en flaska som barnet ska äta ur själv (medan den vuxne gör något roligare som att titta på sin mobil?) 

När det gäller äldre barn så är det största felet gränslösa föräldrar som blandar in barnen i vuxensaker tycker jag. Som involverar barnen i vuxnas gräl eller pratar om sitt sexliv eller annat.

1. Ger barnen tillgång till snabb underhållning och skärmar för tidigt och för mycket vilket dödar deras kreativitet och gör dem passiva.
2. Skjutsar överallt , övervakar för mycket och tar ifrån barnen rörelseglädje, motorik och eget ansvar. Även detta ger passiva barn.

Jag tycker det är väldigt mycket som är fel idag. Sammanfattar kan man det med två punkter:

1. Föräldrar tar inte sitt ansvar över sina barns utveckling, utan lämna det till barnet. Gärna låtsas de att de gör det av respekt för barnet, vilket såklart är trams.
2. Barn blir underhållen hela tiden, istället för att roa sig själva. Alldeles för mycket extern stimulans.

Jag är en av de numera två "vilsna själar" som röstade ner inlägget. För jag utgår ifrån att den handlar om förälder med ett annat modersmål och inte om föräldrar som har svenska som modersmål men väljer att prata ett annat språk med barnen eller pratar fel med flit för de tycker det är kult.

Läs vad Mrs Moneybags skriver kring det. Det är ingenting nytt, utan är känt sedan flera decennier. Det är inte heller en hemlighet, utan det har även pratats om i flera decennier. Men vissa personer ignorerar detta med flit, för det passar inte i deras världsbild. Vill man klanka ner på invandrare, är det nog inte så viktigt att hålla sig till fakta.