Han flyttade ifrån oss, ska vi "flytta ifrån honom"?

Usch vilken sits... Men som jag ser det så har pappan redan valt att bo så pass långt ifrån sina barn att han inte kan vara del av deras vardag. Det går inte att fixa varannan vecka mellan Stockholm och Skåne som det är. Det lämnar dig fri att lägga upp ditt och barnens liv så att det är så bra som möjligt för er. Är det i Norrbotten så kör på det.

Med tanke på avståndet som är idag så är det ju inte direkt så att deras kontakt kommer kunna vara så frekvent ändå nu, så kanske ska kolla lite på hur stor redetidsakillnad det egentligen är. Man kan ju flyga oxå. 

Och det är trots allt så att barnens pappa redan har lämnat. Det kommer inte bli någon regelbunden kontakt där, så då är frågan, ska du välja att inte göra det som är bäst för dig, och kanske oxå för barnen, för att du ska finnas närmare barnets pappa när de kanske ses en gång varannan månad?
Ska du behöva offra allt det flytten kommer innebära för er, för det?
Dessutom kan det ju vara tufft att bo kvar i det ni delar efter en separation. Men det är bara du som kan avgöra. 

Håller med.

Tar det så mycket längre tid om man flyger från Skåne till Norrbotten? Han är en idiot som flyttat så långt från sina barn ändå. 

Jo, lite så tänker jag ju, att det redan är långt. Men å andra sidan är det ju redan lå ngt. Om du förstår vad jag menar.

Jo, i framtiden om de ska ha kontakt/besök så är väl alternativ nr 1 att flyga mellan Stockholm och Malmö/Köpenhamn eller att flyga mellan Luleå och Malmö/Köpenhamn. Det kan inte vara så stor skillnad, men kanske, om man måste mellanlanda i Stockholm ändå.

Jaja, allt känns mest bara konstigt.

Jag vet inte om det tar så mycket längre tid.

Precis. Och jag förstår att du känner som du gör, och tycker det är fint av dig. Men givetvis kommer det bli lättare och kännas tryggare för dig att finnas där du har ett nätverk. 

Och som sagt, han har redan lämnat så pass att han omöjliggör en regelbundenhet eller ett delat ansvar med barnen, för varken 50/50 eller varannan helg ens knappt funkar, så därmed är du nu ensamstående med fullt ansvar för barnen. Därmed måste du tänka på vad som är bäst för er nya enhet. 

Dessutom, även om det tar längre tid, så med tanke på hur sällan det faktiskt kommer vara, så tror jag det får vara värt det. Det är inte riktigt att ditt liv ska styras efter de få tillfällen per år som det kommer ske, utan du behöver hitta en fungerande vardag för er. 

Jättesvårt!

Men samtidigt förstår jag dig! Om du inte har några vänner som kan vara ett stöd här i Stockholm. Antar att ni inte har växelvis boende?

Hade du haft ett socialt rikt liv och visst stöd härnere, så hade det kanske legat närmare till hands att köpa en sommar-vinterstuga i Norrbotten.

Snö lär det ju bli ont om i Stockholm framöver, så det är ju en bonus i sig. Barnen skulle ha två olika ställen att välja mellan var de skulle bosätta sig som vuxna.Två ställen som kändes hemma.

Då skulle du också kunna pröva hur mycket gemenskap det egentligen blir med din släkt. För att se om du vill flytta upp helt och hållet på sikt. Bäst att flytta är det innan barnen börjar skolan eller byter stadium.

Fast hela lösningen kräver ju att man har bil, svårt att ha ett hus om man inte har någon bil. Och att någon släkting hade lust att titta till huset någon gång ibland, när ni var i Stockholm.

En lösning är att du försöker hitta ett kollektivhus i Stockholm (där man har en egen lägenhet, men ordnar middag tillsammans på vardagar i matlag, så man inte behöver laga varje dag.). Där kanske du skulle kunna finna stöd, speciellt om några andra i huset också var ensamstående föräldrar.

Kanske finns det en Facegruppgrupp för ensamstående föräldrar i Stockholm? Där du kunde hitta aktiviteter för familjen och kanske några vänner för att bygga trygghet med.

Det är redan långt till pappa i Skåne. Något som han själv har valt.

Det klart att det blir ännu svårare för barnen att ta sig till honom på lov och helger, om ni bor i Norrbotten, sedan när de blir större och kan åka själva. Det blir nog inte så mycket helgresor ifall du flyttar upp, utan mer kring lov och liknande i så fall. 

Där får man bl.a. titta på hur umgänget ser ut idag. Är det tätt, kommer han upp vanliga helger eller är det mest kring längre ledigheter.? Det avgör ju i det korta perspektivet. Men sedan när barnen blir större kunde de åka själva på helger till Skåne från Syockholm förstås. 

Grunden är ju att du ska hitta ett sätt att ta hand om din familj och bo så att du mäktar med det hela. Om barnen bor det mesta hos dig, så behöver du ju hålla och må bra. Det kommer inte att fungera om du känner att du är på väg in i väggen oå grund av brist på stöd! Är det väldigt jobbigt och du tror att det skulle underlätta mycket att flytta, kan ju det vara ett vettigt alterrnativ.

Det viktigaste är ju att du håller ihop och klarar familjen på sikt! Om det då krävs att du flyttar till Norrbotten, så är det ju så. Tyvärr för kontakten med fadern, men du måste ju överleva och kunna skapa en barndom till dina barn på ett bra sätt!

Bo där du och barnen vill bo. Oavsett om det är Stockholm eller Norrbotten.