Sluta blunda för elevernas övervåld i skolan
Nu börjar sommarlovet lida mot sitt slut och skolstarten är ett faktum. Vi talar ofta om trygghet i skolan, men vems trygghet är det vi egentligen skyddar? När en elev spottar på sin lärare, kastar stolar, hotar eller går till fysiskt angrepp kallas det ofta för ?frustration? eller ?utbrott?. I själva verket är det ett normaliserat övervåld som många lärare tvingas uthärda varje dag.
Varför är det tillåtet för barn och ungdomar att bete sig på sätt i skolan som skulle leda till polisanmälan på gatan? Om en främling knuffade, slog eller skrek grova förolämpningar åt dig på jobbet skulle det omedelbart klassas som trakasserier eller misshandel. Men i klassrummet förväntas lärare acceptera det som en ?del av uppdraget?.
Det här handlar inte om enstaka ?stökiga elever?. Det handlar om en kultur där maktmissbruk från elever kläs i förmildrande ord: ?brist på impulskontroll?, ?särskilda behov?, ?ungdomligt beteende?. Allt för att dölja det enkla faktum att vuxna i skolan utsätts för våld och hot från dem de är satta att undervisa.
Och låt oss vara tydliga: de lärare som drabbas hårdast är ofta de mest engagerade, de som försöker möta elevernas behov, de som redan kämpar för att skapa en fungerande undervisningsmiljö. För dem blir skolan inte en plats för lärande, utan en plats där deras trygghet ständigt undermineras.
Vi behöver vända på perspektivet. Istället för att bara fråga varför elever ?tappar kontrollen? måste vi fråga varför vi accepterar att vuxna i skolan systematiskt utsätts för våld och hot. Varför kräver vi inte att skolmiljön ska garantera trygghet för både lärare och elever?
Det är dags att dra en gräns: övervåld i skolan är inte frustration ? det är ett svek mot våra lärare. Hur kan vi acceptera detta