
-
Har ett hälsotillstånd som gör att jag kan bli fruktansvärt dålig. Men trots det var det inte jätteofta som vi inte hade sex när vi träffades. Vi anpassade det så att det funkade med med mina krämpor. Men ibland var det faktiskt inte möjligt. Ibland mådde jag faktiskt så dåligt att det inte funka. Minns en av gångerna där det var så pass att jag faktiskt precis kommit hem från sjukhuset, och mådde fortfarande piss. Jag sa till honom redan innan bara för att han skulle veta att idag blir det ingen hankey pankey, men att jag saknat honom och att ha honom nära mig, så han fick gärna komma ändå om han ville.Sagt och gjort, och sen började det bli sovdags, vilket ofta innebar sexdags, så när han började försöka få igång något så sa till att jag är ledsen, men jag mår för dåligt. Vill bara mysa och känna honom nära.Som svar fortsatte han försöka och så började det komma ljuvligt skuldbeläggande kommentarer som ?jasså så du har inte saknat mig då? och ?du kanske mår bättre av att jag gör det skönt för dig? osvJag försökte att gång på gång leda bort händerna för att ?inta sovpossition? vilket för oss alltid var att vi låg skeden. Jag kände att jag inte ville behöva säga ifrån en gång till, för jag vet ju att den typen av kommentarer lätt kan kännas som ett avvisande, så jag försökte fortsätta på sovspåret och sa att jag saknat honom också och längtade efter att må bättre så vi kunde mysa lite mer och så sa jag godnatt.Han pratade om hur mycket han tycker om mig, hur mycket han saknar mig, hur mycket han ville ha mig. Tryckte sig mot mig och sa något i stil med ?känner du inte hur mycket jag saknat dig, hur mycket jag vill ha dig? och som från ingenstans, (men kanske något jag skulle kunna förutsett?), så drogs plötsligt pyjamasbyxor och trosor ner under rumpan. Jag blev så förvånad att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra, eller vad som egentligen hände, och trodde nog aldrig heller det som sen hände skulle hända. Men jo, han började försöka ha sex med mig. Försökte stöta sig in i mig. Och där låg jag, och mådde skitdåligt efter att precis ha kommit hem från sjukhuset. Tom på energi, ont och ömt i hela kroppen. Och här låg jag nu med min kärlek, som försökte ha sex med mig, trots att jag jag sagt till inte bara en, inte bara två, utan minst tre gången att det inte skulle bli någon sex. Jag visste inte vad jag skulle säga. Han var nu inne i mig. Jag ville ju inte. Han drog mig närmare. Men jag ville ju inte göra bort honom heller. Han började stöta på. Att han skulle må dåligt. Han slutade. Jag visste inte vad jag skulle säga. Han drog sig ut och drog upp kläderna igen. Var det bara jag som överreagerade, vad var det egentligen som hade hänt, hade detta verkligen hänt, eller blev det större i mitt huvud för att jag mådde dåligt?Efter vad som säkert bara var en kort stund, men som kändes som en evighets tystnad sa han jag tänkte att du kanske mått bättre av lite sex, men jag hade nog fel.Kanske kände han att jag bara låg helt stilla. Att jag inte gav något gensvar. Att jag inte ville.Svarade något i stil med att det inte handlade om att jag inte ville ha honom eller att jag inte ville ha sex, bara att jag just nu mådde så vansinnigt dåligt att det inte gick att fokusera på något annat. Att all min kraft gick åt till att bara uthärda hur min kropp mådde.Han svarade att det kanske varit bättre om han inte kommit. Att jag kanske behövde fokusera på att återhämta mig istället då.Jag svarade att såklart ville jag han skulle vara där, och såklart mådde jag bra av att ha honom hos mig. Ha honom nära, och få ligga i hans famn. Och sen var det inte mycket mer med det. Han sa okej, och vi sa godnatt.Det var en av ett par liknande händelser?Men nu, när jag tittar i backspegeln så kan jag inte låta bli att reagera på att jag inte reagerade. Eller va det inget att reagera på? Överreagerar jag eller är det faktiskt inte okej. Jag sa ju trots allt nej. Kanske mådde jag bara skitdåligt, så kanske orkade jag inte reagera helt enkelt.Men jag hade ju velat sagt nej och ifrågasatt redan när han drog ner brallorna. Men var går gränserna när man är i en relation?Och att sen svänga på det så. Att skylla det på mig att jag borde vetat bättre än att vi skulle ses om jag mådde så dåligt. Jag visste inte om att det fanns något obligatoriskt sextvång vid samtliga tillfällen man träffas?Och såhär i efterhand så kan jag inte heller låta bli att undra hur han kände kring detta.
-
Svar på tråden Vad är okej och var går gränserna?
-
Nu är jag inte jurist men känns som ett solklart fall av våldtäkt eller oaktsam våldtäkt, törs inte svara på vilken nivå men det kan inte råda någon som helst tvekan om att det är brottsligt.
Du gjorde mer än tillräckligt för att indikera att du inte ville. Spelar ingen roll viken typ av relation ni hade, det sätt du både sa och visade att du inte ville var tillräckligt för att han skulle förstå. Lagstiftningen säger ju att du måste visa att du vill. Finns nog många som försöker som han gjorde men i mitt tycke är det ingen tvekan att han passerade gränsen när han drog ned trosorna, går nog att hävda att det han gjorde var brottsligt även i ett tidigare skede också.
Sen är det väl tyvärr så att vid en anmälan vid sådana här fall står ord mot ord vilket gör att personen inte alltid blir dömd, det är nog också anledningen att många tyvärr väljer att inte anmäla utan håller det för sig själv som du gjort.
-
Han våldtog dig. Det spelar ingen roll att ni är i en relation - du har sagt att du inte vill och har inte på något sätt indikerat att du ändrat dig. Att han inte kan förstå att du menar det när du både säger och visar att du inte vill ha sex är bortom mitt förstånd. Han tror tydligen att han vet bättre vad du behöver än vad du själv gör. Vill du verkligen ha en relation med någon som behandlar dig så?
-
En del av mig hade nästan väntat mig att få höra ett ?de va väl inte så farligt?, och att nu läsa detta, och även från män, känns både validerande och ledsamt.
Minns när jag berättade för honom vid något tillfälle att jag haft en del otroligt otrevliga sexuella upplevelser i bagaget, han blev rosenrasande och ville typ leta upp personerna och läxa upp dem.
Och ändå tillhör han nu själv den gruppen han visade som avsmak för.
Och nej, vi är inte tillsammans längre. Tror delvis det är därför det börjat gnaga i tankarna på mig. När vi fortfarande var tillsammans så ville jag inte tänka att det kunde vara så, för jag ville inte att det skulle vara så.
-
Är polis till yrket och det han gjorde är oaktsam våldtäkt.
-
Håller med, ett nej är ett nej.MsM84 skrev 2025-09-04 19:43:33 följande:
Han våldtog dig. Det spelar ingen roll att ni är i en relation - du har sagt att du inte vill och har inte på något sätt indikerat att du ändrat dig. Att han inte kan förstå att du menar det när du både säger och visar att du inte vill ha sex är bortom mitt förstånd. Han tror tydligen att han vet bättre vad du behöver än vad du själv gör. Vill du verkligen ha en relation med någon som behandlar dig så?
-
Jag tänker inte gå in på de juridiska frågorna för jag är inte fullt införstådd med det.Anonym (Where) skrev 2025-09-04 17:50:50 följande:Vad är okej och var går gränserna?Har ett hälsotillstånd som gör att jag kan bli fruktansvärt dålig. Men trots det var det inte jätteofta som vi inte hade sex när vi träffades. Vi anpassade det så att det funkade med med mina krämpor. Men ibland var det faktiskt inte möjligt. Ibland mådde jag faktiskt så dåligt att det inte funka. Minns en av gångerna där det var så pass att jag faktiskt precis kommit hem från sjukhuset, och mådde fortfarande piss. Jag sa till honom redan innan bara för att han skulle veta att idag blir det ingen hankey pankey, men att jag saknat honom och att ha honom nära mig, så han fick gärna komma ändå om han ville.Sagt och gjort, och sen började det bli sovdags, vilket ofta innebar sexdags, så när han började försöka få igång något så sa till att jag är ledsen, men jag mår för dåligt. Vill bara mysa och känna honom nära.Som svar fortsatte han försöka och så började det komma ljuvligt skuldbeläggande kommentarer som ?jasså så du har inte saknat mig då? och ?du kanske mår bättre av att jag gör det skönt för dig? osvJag försökte att gång på gång leda bort händerna för att ?inta sovpossition? vilket för oss alltid var att vi låg skeden. Jag kände att jag inte ville behöva säga ifrån en gång till, för jag vet ju att den typen av kommentarer lätt kan kännas som ett avvisande, så jag försökte fortsätta på sovspåret och sa att jag saknat honom också och längtade efter att må bättre så vi kunde mysa lite mer och så sa jag godnatt.Han pratade om hur mycket han tycker om mig, hur mycket han saknar mig, hur mycket han ville ha mig. Tryckte sig mot mig och sa något i stil med ?känner du inte hur mycket jag saknat dig, hur mycket jag vill ha dig? och som från ingenstans, (men kanske något jag skulle kunna förutsett?), så drogs plötsligt pyjamasbyxor och trosor ner under rumpan. Jag blev så förvånad att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra, eller vad som egentligen hände, och trodde nog aldrig heller det som sen hände skulle hända. Men jo, han började försöka ha sex med mig. Försökte stöta sig in i mig. Och där låg jag, och mådde skitdåligt efter att precis ha kommit hem från sjukhuset. Tom på energi, ont och ömt i hela kroppen. Och här låg jag nu med min kärlek, som försökte ha sex med mig, trots att jag jag sagt till inte bara en, inte bara två, utan minst tre gången att det inte skulle bli någon sex. Jag visste inte vad jag skulle säga. Han var nu inne i mig. Jag ville ju inte. Han drog mig närmare. Men jag ville ju inte göra bort honom heller. Han började stöta på. Att han skulle må dåligt. Han slutade. Jag visste inte vad jag skulle säga. Han drog sig ut och drog upp kläderna igen. Var det bara jag som överreagerade, vad var det egentligen som hade hänt, hade detta verkligen hänt, eller blev det större i mitt huvud för att jag mådde dåligt?Efter vad som säkert bara var en kort stund, men som kändes som en evighets tystnad sa han jag tänkte att du kanske mått bättre av lite sex, men jag hade nog fel.Kanske kände han att jag bara låg helt stilla. Att jag inte gav något gensvar. Att jag inte ville.Svarade något i stil med att det inte handlade om att jag inte ville ha honom eller att jag inte ville ha sex, bara att jag just nu mådde så vansinnigt dåligt att det inte gick att fokusera på något annat. Att all min kraft gick åt till att bara uthärda hur min kropp mådde.Han svarade att det kanske varit bättre om han inte kommit. Att jag kanske behövde fokusera på att återhämta mig istället då.Jag svarade att såklart ville jag han skulle vara där, och såklart mådde jag bra av att ha honom hos mig. Ha honom nära, och få ligga i hans famn. Och sen var det inte mycket mer med det. Han sa okej, och vi sa godnatt.Det var en av ett par liknande händelser?Men nu, när jag tittar i backspegeln så kan jag inte låta bli att reagera på att jag inte reagerade. Eller va det inget att reagera på? Överreagerar jag eller är det faktiskt inte okej. Jag sa ju trots allt nej. Kanske mådde jag bara skitdåligt, så kanske orkade jag inte reagera helt enkelt.Men jag hade ju velat sagt nej och ifrågasatt redan när han drog ner brallorna. Men var går gränserna när man är i en relation?Och att sen svänga på det så. Att skylla det på mig att jag borde vetat bättre än att vi skulle ses om jag mådde så dåligt. Jag visste inte om att det fanns något obligatoriskt sextvång vid samtliga tillfällen man träffas?Och såhär i efterhand så kan jag inte heller låta bli att undra hur han kände kring detta.
Men det var ett helt oacceptabelt beteende i en relation, det är jag helt säker på! Utan någon som helst tvekan.
Du var energilös och trött efter sjukhusvistelsen och han trängde sig på.
Dessutom hände liknande saker vid flera tillfällen. Det var inte ett enstaka misstag, utan en vana att inte respektera vad du säger. Jag blir upprörd bara av att läsa det du skriver! Inte undra på att dina känslor slocknade!
Tror att han har svårt att sätta sig in i andras situation över huvudtaget. Han får nog svårt att skapa en fin relation med en kvinna, oavsett vem det är.
När han inte kan lyssna och inte heller förstår att någon kan vara trött och sjuk! Avskyvärt! -
Gränsen går exakt där du sätter den. Känn till din gränser och låt ingen gå över den. Det finns tyvärr många idioter där ute, tur att ni inte är tillsammans längre.
-
Jag hade svårt att läsa din text, för det gör så ont att många män funkar så här (har läst mååånga liknande historier här och på Instagramkontot mansbebisar). Du dög bara som ett hål, oavsett hur dåligt du mådde och oavsett att du ville ha kärlek och omtanke. Och han vara bara en kuk, han förmådde inte känna kärlek och omtanke, utan det var bara kuken som skulle in till varje pris. Och när han efter många om och men insåg att du inte ville, sade han att ni inte borde ha setts. För det enda han ville ha var sex, det slog honom inte ens att han faktiskt kunde vara en inkännande, empatisk människa för ens en natt. Så otroligt sorgligt, och helt obegripligt. Och ja, det var våldtäkt.
-
Anonym (Pålis) skrev 2025-09-05 20:27:25 följande:
Är polis till yrket och det han gjorde är oaktsam våldtäkt.
Tack för det klargörandet. Tror inte jag hört begreppet innan.
Och tack alla för era svar. Betyder otroligt mycket att få bekräftat det jag fasade för. Blir så arg på mig själv att jag inte stod upp för mig själv.
Var ändå så noggrann med att stå upp för mig själv i början av relationen. Att jag ville vänta med sex tills jag faktiskt var redo att faktiskt ta det steget, för tidigare har det alltid varit alkohol inblandat för att jag skulle våga. Och så nu ville jag verkligen det skulle bli rät, och det blev det i början? Så gör att det känns ännu mer som ett svek också att han visste att jag haft svårigheter och otrevligheter med sån. Och så sluta det bara med ännu en otrevlig upplevelse till 🥺
Men nu dags att ta tag i mig själv och mina upplevelser för att dels försöka att detta inte ska förstöra när jag väl vågar mig på att träffa någon igen och dels för att lära mig stå upp för mig själv, för nu får det vara bra.
Men tack än en gång 🙏 -
Du var tydlig med hur du mådde och vad det skulle innebära om han kom till dig.
Han visste det och struntade i det. Jag är helt säker på att han visste det hela tiden, att du var stilla när han begick våldtäkten(ja) gav honom en gräns inte ens han ville gå över. Sen skuldbeläggning av dig trots att du sagt premisserna innan. Dubbelt fult.
Om min partner är i dåligt skick så vill man få den personen att må så bra som möjligt när läget är dåligt. Bara tyst krama t ex för att man älskar den, när den har det dåligt så mår man själv dåligt, man vill hjälpa. Han tänkte inte så, vad säger det dig?
Mkt bra att ni inte är tillsammans längre. Jag känner igen det där att man går igenom saker efteråt, jag har med händelser som jag inte reagerade tillräckligt starkt på just då under relationen, det känns konstigt eftersom jag har gränser väl på plats i övriga livet. Det finns förklaringar till varför det kan funka så, läs på säger jag, det hjälper. -
För det första: Solklar våldtäkt.
För det andra: Gränserna är desamma, oavsett om man är i en relation med gärningsmannen eller inte.