Tycker inte att bebisen är lik någon av oss

Ibland är barn inte lika sina föräldrar, utan någon släktig både längre bak och "på sidan av". När våra barn var bebisar så var ettan lik sin farmor, tvåan var lik farfars far, trean var lik mormors far, fyran var lik farmors syster. Ingen av dem var lika oss. Även min sambo var mer lik sin mammas syster mer än sin mamma och pappa. Själv var jag dock väldigt lik min mamma.

Sedan nrä de växt upp så har de varit lika olika släktingar i omgångar. Ettan, som nu är 16, har vuxit upp och blivit en avbild av sin pappa, fyran ser nu ut exakt som mig och min mamma mär v ivar i hennes ålder.

Det blir vad det blir.

Om det inte finns några bilder på pappan som bebis kan du inte säga att han inte är lik

När mitt barn var så litet så såg vi inga likheter med oss, det kom sen.

Barnet ärver 40% av generna av mamman och 40% av pappan. Övriga 20% är barnets unika gener. Det kan vara så att dom generna bestämmer över barnets utseende, som då varken kommer från mamman eller pappan.

Hur menar du då? Att 20% är mutationer? 

Jag vet inte om man kan kalla det mutationer. Men det är dom 20% av generna som gör att man får en egen unik personlighet. Annars hade man varit en klon av mamman och pappan.

Hade du koll på barnet på sjukhuset, så de inte blandat ihop ditt barn med någon annans? Sådant har ju hänt.
Annars så får du helt enkelt acceptera att barnet inte är lik er.

Nej det är inte korrekt. Det är inga 20% påhittade gener för barnet. Ett barn ärver 100% av sina autosomala gener från föräldrarna, det kan variera kring tex 49-51 men det finns inga "20% unika gener", endast en könskromosom kan vara avvikande viket är Y som ärvs från far till son.

Vår tvåa är en kopia av min svägerskas ex-man ... som alltså inte öht är biologisk släkt 😆 Det är tur att alla vet att maken och jag är varandras halvor och att jag aldrig öht varit det minsta intresserad av nån annan än han (och definitivt inte av ex-svåger), annars hade folk väl börjat undra, haha.

Nej jag hade fel såg jag när jag googlade. Jag vet inte vart jag lärt mig att man bara ärver 40% av generna av varje. Kanske i skolan.

Hur som helst är det helt fel!

Självklart kan man inte få gener från ingenstans, man ärver samtliga gener från sina föräldrar.

Däremot ärver särskilt pojkar en gnutta mer från mamma, men det handlar om att X-kromosomen är tyngre och större.

Bebisar behöver inte vara lika någon, de kan ju vara lik någon som levde 5 generationer bak eller ingen alls - ha sin helt egna kombination av ansiktsdrag.

Så är det! 

Första barnet? Du kommer att se att de första åren, när barnet växer som mest, byter det skepnad lite då och då. En vecka kommer släkt och vänner påpeka hur lik barnet är dig, en annan pappan, etc. Det beror lite på utvecklingsfas, det kan vara så att exempelvis ögonen utvecklas mer under en period, och är det ett arv från din sida är det då det man tänker på.

Sen är det inte alltid så mycket likheter alls det första halvåret, och det inte är väldigt tydliga attribut barnet ärvt

Är du säker på att det är du som är mamma till barnet då?

Bebisar brukar mest likna alla andra bebisar de första veckorna. Innan 4årsåldern var mitt barn mest lik min bror, och han var definitivt inte pappan!

Vid 3år ungefär kunde man se att händer, fötter, ansiktsform liknade pappans, och näsa och ögon liknade mig, mamman. Svårt i början att se om knubbiga små ansikten och kroppar liknar någon. Nu är mitt barn 15 år och ser ut som en blandning av mamma, pappa och morbror plus en del helt eget. 

Din man kanske varit otrogen med någon och så har du bara glömt att du inte var gravid. Ja och din man är inte pappan. Sånt händer hela tiden.