Finns det verkligen ingen hjälp att få?
Hej! Jag ber er snälla hjälpa mig och vägleda mig till var jag kan vända mig för att få hjälp? Jag har verkligen försökt precis allt. Var är landet som sägs vara ett av det bästa i världen, välfärdssamhället som har så bra sjukvård och stöd åt utsatta när man väl behöver hjälpen mer än någonsin.
Man märker inte, man förstår inte hur utlämnad man är i en redan sårbar situation förens man väl är där. Skyddet brister och hjälpen att tillgå när man utsatts för ekonomisk våld är under all jävla kritik. Jag som kvinna som har levt under psykisk och ekonomiskt våld och utsatthet under flera års tid. Det har skadat min självständighet, min självkänsla och mitt självförtroende. Jag tror inte jag är värd bättre, jag kommer aldrig klara mig ensam. För det har min man sett till. Gjort det så svårt som möjligt för mig att kunna lämna relationen, gjort mig beroende av honom och har all makt och kontroll i sina händer. Han har skapat en känsla av otrygghet och gjort det svårare att lämna relation för jag har inte längre ekonomisk frihet att starta ett nytt liv. känns som jag inte kan komma vidare härifrån.
När man väl vågar och tagit steget därifrån trots att man står utan något alls förutom kläderna på kroppen, utan en enda krona för att man inte klarar utstå mer. Antingen tynar jag bort och kommer aldrig någonsin komma härifrån eller så går jag utan att se mig över ryggen det var nu eller aldrig. Men det finns verkligen ingen hjälp att få och jag börjar känna panik om jag gjort rätt, vad ska jag göra nu.. hur ska det gå. Jag har själv på egen hand lyckats få tag i en lägenhet, hade väldigt tur. Jag behöver nu tillfällig ekonomisk hjälp för att komma på fötter, betala hyra och deposition för att kunna behålla lägenheten. Jag kan inte ta lån, jag har ingen familj, släkt eller vänner som kan hjälpa mig. Jag trodde verkligen jag skulle kunna få hjälp av socialtjänsten men nej så enkelt är det inte!! Jag får ingen akut hjälp därifrån. Jag kan ansöka om ekonomiskt bistånd men det kommer troligtvis inte gå igenom för jag tjänar för mycket och jag behöver pengar NU. Det är så jävla fel. Det finns alltså inget sådant typ av stöd i en "falla mellan stolarna läge" och det är för mig skrämmande. Jag har jobbat hela mitt liv, 13 år gammal hade jag mitt första extra jobb, har jobbat sen dess och idag är jag 40 plus. Jag Flyttade hemifrån 15 år gammal men har ALDRIG någonsin behövt hjälp med bidrag och tjänat ihop mina pengar själv. Jag har hög arbetsmoral och extremt låg sjukfrånvaro. Jag betalar skatt och gör rätt för mig.. Men när man verkligen behöver få hjälp så sviker samhället?! Vad gör man? Är det bara att ge upp nu och gå tillbaka? Snälla hjälp mig orka fortsätta. Jag är inte stark nog att klara detta utan hjälp och känner mig så uppgiven, ledsen och besviken. Jag har sökt allt jag tänkas kan. Allt från diakoni och kyrka, frälsningsarmén, fonder varje sida som går.. men då råkar jag bo i fel kommun för här finns ingen som helst möjlighet att få tillfällig ekonomisk akut hjälp.. Allt kräver tid och är en lång process och det är det enda jag inte har i min situation. Han kommer få rätt och jag kommer få krypa tillbaka med svansen mellan benen.. det är där jag är..kan vi inte bara vara ett civilsamhälle där vi stöttar varandra när systemet sviker. Jag önskade verkligen det var så, känner inget hopp om något längre.
Jag känner mig verkligen desperat och vet inte alls vad jag ska göra.
Jag har fixat nytt bankkonto, nytt bankid så det kommer han inte åt längre men mitt problem kvarstår. Har ni några som helst tips och råd att ge skulle jag bli mer än tacksam 🙏❤ Ska man behöva sälja sig själv för att lyckas? Är det enda som kvarstår?
