Hellre ensamstående än i dålig relation?

Vad har ni för erfarenheter?
Jag har en bebis under ett år och en relation som gör mig olycklig (vi har inget gemensamt, ingen passion eller kärlek från mitt håll). Har bra jobb, inget sparkonto, kan få en bra hyreslägenhet. Tillsammans kan vi bo i en större bostadsrätt eller ett enklare hus på landet. Hans dröm, inte min.
Han är en superbra pappa och kämpar verkligen för att vara en bra partner, men det räcker inte. Jag ångrar att jag blev övertalad till att göra ett barn med honom.
Jag tycker om att vara själv eller med vänner. Jag har idag egentid på kvällarna och helgerna. Tror att jag kan trivas ännu bättre med att ha barn på deltid. Är det ändå lättare att vara två och avlasta varandra på det här sättet eller är det lättare att ha barn på deltid? Kommer man sakna barnet? Kommer den barnfria tiden fyllas med planering inför dagar/veckan ned barnet?
Ett minus är att vi kommer bo i olika kommuner. Kommer bli svårt med förskolan.
Ytterligare ett minus är att jag är otroligt rastlös och vill få ordning på mitt liv och mående så snart som möjligt. Jag kan inte hålla ut tills det blir bättre. Jag behöver se tydliga fördelar med att stanna för att stanna.
Behöver tips och råd, desperat.

Ja alltså, klart att det helt krasst är lättare att vara ensamstående ÄN i en dålig relation men, det är inte lätt att vara ensamstående heller.
Fast klart, har du barnet varannan vecka får du ju disponera din tid som du vill utan en massa måsten och krav.
Som du säger så kan det bli problem och jobbigt med att ni vid en separation bor en bit ifrån varandra och att det kan bli svårt att hitta en förskola som ligger bra till.
En buffert kan du alltid börja att ha som mål och förverkliga, helt möjligt långsiktigt, men klart att två ekonomier är starkare än två.
De jag känner till som har varannan vecka SAKNAR verkligen sina barn och som du säger planerar många och förbereder veckan utan barn nästkommande med barn/barnen.
Vissa tycks njuta fullt upp av sin egentid och ser det som en möjlighet att förverkliga sig själva, deita, festa, resa, träffa kompisar mm mm
De som har njutit mest av detta upplägg har även innan separationen lämnat pga en ny kärlek och kan fylla sin tid med det.

Du har trots allt HAR du mycket egentid med både kvällar och helger, det är det långt ifrån många som har!
Pappan till barnet verkar verkligen ta sitt ansvar.

Om du ångrar erat barn så pass mycket att det är den största orsaken till att kärleken till din man har fött ut kanske det är bättre att han tar hela vårdnaden och du tar varannan helg?
Man är inte en dålig mamma om man låter pappan ta större delen av vårdnaden, tvärtom har man självinsikt att det ibland faktiskt är det bästa för barnet. Ialla fall i dagsläget.

Det är ju inte rätt att ett barn ska känna sig som ett störnings moment och vara orsaken till en separation.
Du kanske också behöver prata med någon utomstående på VC och bena ut ifall det ligger någon depression bakom dvs förlossnings depression.

Men, är förhållandet dåligt och inte går att rädda efter alla försök ska man inte vara kvar av självrespekt.

Hellre ensamstående än i dålig relation?

INNEHÅLL