Hur bryter jag med min vän?

Hej alla! 

Jag behöver goda råd kring hur jag ska hantera relationen med en vän. Ska fatta mig så kort jag kan...

Jag och min vän ör båda ensamstående mammor. Vi har känt varandra i ca 3 år. I början va relationen bra. Jag bjöd med henne när jag och mina andra kompisar träffades, hon va nog ganska ensam då hon haft en tuff separation och liksom "stängt in sig" lite. 

Sen ju mer jag lärt känna henne ju jobbigare har faktiskt mitt liv blivit. Känns hemskt att skriva men jag orkar faktiskt inte mer och jag har försökt hjälpa henne men jag räcker inte längre. 

I stora drag så är hon typen av person som antingen är speedad och ska träna, städa, festa, och hon har ingen broms. Oftast finns det en eller flera män i hennes liv, hon vågar tyvärr inte dejta utan av någon anledning väljer hon att dricka tills hon vågar ta kontakt med killen hpn är intrrddrrad av. Då på ett påträngande sätt. Resultatet blir ju ofta ganska dumt då killarna nästan skrattar åt henne (tyvärr). Då blir hon extremt låg och ältar i dagar. Ligger på soffan p gråter. Jag jobbar vissa helger och kan inte svara när hon ringer. Det händer då att hon skickar bilder på sig själv när hon gråter. Och nånstans där känner jag att jag måste bryta med henne nu... tyvärr. Hon har bra sidor men jag är nog den hon ältar med och jag för bära allt. Hennes självmordstankar, ett evigt ältande om varför killen hon gillar inte svarar, hon blir kär väldigt lätt och förstorar upp allting extremt mkt. Jag har bett henne gå jvh prata med en psykolog, vilket hon nu gör men verkar inte alls hjälpa. Jag passar hennes barn och förker mitt bästa att stötta henne (hon har blivit ganska trasig från sin barndom). 

Allting handlar om utseende för henne. Hon bränner orimliga summor på smink och kläder var månad. Hon vill få bekräftelse konstant och rasar fullständigt om så inte blir. 

Nu tar hon upp extremt mkt tid med sitt ältande och hon låser inte av att jag börjar lessna på detta utan fortsätter... svarar jag inte så får jag dåligt samvete då jag vet hur hon mår. Jag måste hitta ett sätt att bryta lite. Att berätta hur jag känner går inte. Hon har bara mig och skulle bli väldigt ledsen. 

Någon som har ett klokt råd I detta? Jag orkar knappt med mitt eget liv längre helt ärligt... tacksam för lite kloka råd.