Hur gamla var ni när ni åkte utomlands utan vuxen? Hur gamla var era barn?

Jag var 16 när jag åkte till London med en kompis som var 17. Min dotter var 17 (nästan 18) när hon åkte på skidresa med kompisarna. 

Åkte till London, Köpenhamn och sådana ställen från typ 16, men på solsemester var jag 18 eller 19. Skulle ALDRIG släppa iväg mina barn innan 18 på en klassisk charterresa. Förklaring känns överflödig.

Ok, jag reste inte själv utomlands på egen hand förrän jag var 19, så jag har svårt att avgöra vad som är rimligt.

Skidsemester var jag dock på när jag var 16-17, med kompisar. Men det var i Sverige, så det räknas kanske inte.

Tycker du att det är konstigt att hon inte vill släppa iväg dem innan 18?

Hon åkte ju själv på solsemester när hon var 16? Och sade att det gick bra.

Även om det ofta festas hårt på sådana resor, gör inte alla det. Jag har varit på sådana resor och det är väldigt varierande. Lite beror det också på vart man åker.

Jag undrar mest varför hon har olika "regler" för sig själv och sina barn. Dessutom verkar det inte bara vara charterresor hon säger nej till innan 18. Utan även en weekend i Köpenhamn eller London. Och det festas ju även där.

Mina föräldrar hade inte haft mycket att säga till om ifall jag hade rest utomlands utan vuxen efter att jag flyttat hemifrån vid nitton års ålder. Men första resan utomlands med endast kompis som sällskap blev först när jag var 22. Innan dess hade jag rest inom Sverige med vänner/dåvarande pojkvän sedan sexton års ålder.

Min morsa åkte på språkresa till London tillsammans med sin elvaåriga lillasyster som trettonåring och tågluffade med en vän som sextonåring. Hon fattar än idag inte hur hennes föräldrar kunde gå med på det. Men tiderna var annorlunda och hon är inte den enda som har liknande erfarenheter.
Mamma flyttade direkt till USA för att jobba som au pair något år när hon tagit studenten, då åkte hon iväg helt på egen hand. Jag fattar att hon inte var så sugen att släppa iväg sina egna barn utomlands hur som helst eftersom hon nog inte bara har lyckliga minnen från dessa resor.

Ok, då förstår jag mer hur du tänker. Alltså, det är ju svårt. För det mesta går det bra, men för mig kan jag säga att det var ren och skär tur. Jag var präktig och naiv, kom från en liten ort uppe i Norrland, men redan första natten var jag ute och levde rövare på Rhodos. Inget jag planerat. Att det inte hände något berodde nog mer på andra än på mig själv. Det känns otänkbart för mig att släppa iväg mina nu. Men det är väl alltid så, man har andra regler för sig själv. Din kompis har väl blivit klokare med åldern kanske?

Jag vet inte hur tidigt min mamma hade släppt iväg mig på kompisresa, helt utan vuxet sällskap. Det var aldrig aktuellt så tidigt att hon kanske hade sagt nej.

När jag var 16 (skulle fylla 17), åkte jag till ett annat europeiskt land med en kör som jag sjöng i. Vi var borta en långhelg. Denna resa hamnar nog mitt emellan "organiserad gruppresa där andra vuxna har ansvar för en", och en resa där man förväntas stå på egna ben. Visst var det en gruppresa, och det fanns både ungdomar och vuxna i kören. Men jag skulle inte påstå att de vuxna hade ansvar för oss. Vi yngre skötte oss själva när vi var "lediga". Ingen var yngre än 16. Men visst fanns det en trygghet som inte finns när man åker helt själv, eller enbart med kompisar.

Första gången jag reste någonstans helt utan vuxet sällskap, var några månader senare, när jag var nyss fyllda 17. Det var till Hultsfredsfestivalen, så det var ju i Sverige. Jag var där med pojkvän och kompisar. Min pojkvän var ett år äldre och hade hunnit fylla 18, så tekniskt sett var han ju "vuxen", fast jag vet inte om det räknas.

Året efter var jag och tre kompisar i Danmark en vecka, i Köpenhamn och på Roskildefestivalen. Då var vi nästan 18, men ingen av oss hade fyllt 18 än, så rent formellt gissar jag att vi hade kunnat förbjudas att resa, om än inte länge till.

Mina egna barn har nyss börjat högstadiet, så det dröjer innan vi släpper iväg dem på annat än organiserade gruppresor med pålitliga vuxna. Oavsett om det är i Sverige eller utomlands. "I princip" gäller 18-årsgräns för kompisresor utomlands tycker vi, men det är förhandlingsbart. Det är ju också skillnad på Danmark (där jag själv var) och Långtbortistan. 

Det är också skillnad på utlandsresor och resor inom Sverige. En veckas skidsemester i Åre eller cykelsemester på Gotland med kompisarna, kan säkert vara ok när man är 16. Det är inte samma sak som charter eller en partyresa till Berlin.

En del klarar att resa jorden runt före 18, andra aldrig.

Men vid 18 är man ju myndig, då hade dina föräldrar rent formellt inte kunnat hindra dig. Vad de än hade tyckt.

Jag var aldrig på språkresa under skoltiden, men de som var det, var oftast 14-15 när de åkte, ibland 16. Det hade jag säkert fått för mamma om jag hade velat. Men inte en chans att hon hade släppt iväg mig redan vid 12-13. Har de ingen nedre åldersgräns för språkresor? 

Likaså tvivlar jag på att jag hade fått tågluffa i Europa redan som 16-åring. Möjligen i Norden.

Alla mognar olika, men jag förstår att din mamma undrar hur hennes föräldrar tänkte.

Jag var nio år. 
Mamma hade packat väskan och köpt en blazer. Jag hade karta och taxi pengar för att åka till Piccadilly cirkus.
Det var allmänbildande enligt mamma, vi hade inte råd att åka hela familjen.
Blev avvinkad på Arlanda

Visst.

Jag var 18. solsemester på Kreta. Hade jag fått bestämma hade jag inte låtit dottern åka vid den åldern. Man är alldeles för naiv. 

Det var ju efter jag flyttat hemifrån. Runt 20 år. Första gången jag reste utomlands utan föräldrarna var på en språkresa när jag var 16 år.

Min dotter reste utomlands när hon slutat gymnasiet för att studera utomlands. Då var hon 19 år.