
-
Jag är en över medelålders kvinna och har träffat en man som det känns helt rätt med och jag vill spendera resten av mitt liv med honom. Vi har varit tillsammans i några månader och båda är separerade. Jag har två barn på halvtid och han har tre barn på heltid. Vi kommer inte få några gemensamma barn.Vi diskuterar nu att flytta in till mig om 2-3 år då jag bor i ett större hus där vi alla skulle kunna få plats - huset har 6 sovrum.Nu till problemet. Mannen vill då äga 50% av mitt hus som är värt 20 mSEK, men vill bara betala 3 mSEK för den delen då han inte har mer pengar. Det skulle alltså innebära en värdeöverföring/gåva på ca 7 mSEK till mannen. Mannen resonerar att "delar man livet så delar man huset". Mannen vill absolut inte känns sig som en hyresgäst i huset.Jag har försökt med diverse enligt mig logiska argument men kommer ingenvart:- "Det är ju mer rimligt att du får köpa den del av huset som du kan betala för"- "Det är alltså bättre om vi bor billigare/sämre bara vi äger samma del?"- "Tänk om det skulle skita sig, då kan jag inte bo kvar i huset med mina egna barn?- ?Vi kan ju renovera och ändra möbler och inredning så att du känner dig helt hemma?- "Du kan få ha kvar ditt egna hus tomt (eller uthyrt) och bo gratis hos mig i flera år."Jag vill verkligen leva med denna man och tror på vår framtid. Men han är helt låst med att äga ca 50% av huset. Mannen öppnar för att "kompromissa" men att jag ens ska behöva gå in en förhandling exakt hur många miljoner mannen ska "få" av mitt hus känns helt befängt. Jag har jobbat ihop dessa pengar själv genom hårt arbete och mycket risk, och jag har fått offra mitt sociala liv, familj och vänner i många år. Det är inga pengar jag ärvt.Andra alternativ är att köpa billigare hus där vi äger 50% var men då blir det i betydligt sämre område. Mannen tycker detta också är ett bra alternativ, men det tycker inte jag.Vad ska jag göra? Är jag för känslig? Eller tänker jag rätt då jag tycker att det som mannen föreslår är helt orimligt?
-
Svar på tråden Borde jag ge bort en stor del av huset till honom?
-
Det hade jag aldrig gjort efter några månader tillsammans och jag hade definitivt ifrågasatt om jag vill vara tillsammans med en person med sådana krav.
-
Verkligen inte! Vad är det för en man du hittat egentligen? Motiv? De 7 miljonerna skulle ju säkra ekonomin för honom och skulle kunna tvinga dig till försäljning efter bara något år om det inte fungerar. Var smart nu.
Att han kan tänka sig flytta någon annanstans är kanske för han vet du inte vill det. Nä, jag hade varit särbo tills barnen flyttat hemifrån?om det håller så länge. -
Sol och vår?
Ni har varit tillsammans i några månader och du "vill spendera resten av ditt liv tillsammans"?
Ni känner ju inte ens varandra!
Gå inte med på det där, tar det slut så tar han sju av dina miljoner, lika med snuvat dina barn på sina framtida arv.
Du tänker rätt och är absolut inte orimlig. -
Ta det när det kommer. Inte efter ett par månader!!!
-
Jag förstår om han vill känna att er gemensamma bostad är ert hus. Däremot är det helt orimligt att han skulle FÅ egendom. Ni behöver inte ta såna här beslut idag, men i framtiden kan det vettigaste beslutet vara att köpa en gemensam bostad som ni båda har råd med.
-
Nej, inte i era stadier i livet. Det finns en del bra tips i en annan tråd. Han kan spara i ett eget sparande for kontantinsats ifall han skulle måsta flytta en dag och då kan han kopa eget boende.
-
Absolut nej.
Om du går med på det då kommer han efter en kort tid att vilja separera och sedan kräva att han får ut 50% av husets värde vilket innebär att du antingen får betala honom 10Mkr eller att sälja huset och dela på vinsten.
Skulle vara enkla pengar för honom att få. -
Jag tycker att du tänker rätt och att mannens krav är orimliga. Att med en betydligt lägre ekonomi uttrycka att allt ska delas lika känns lite som en "golddigger"-varning.glasögon43 skrev 2025-10-09 17:44:35 följande:Borde jag ge bort en stor del av huset till honom?Jag är en över medelålders kvinna och har träffat en man som det känns helt rätt med och jag vill spendera resten av mitt liv med honom. Vi har varit tillsammans i några månader och båda är separerade. Jag har två barn på halvtid och han har tre barn på heltid. Vi kommer inte få några gemensamma barn.Vi diskuterar nu att flytta in till mig om 2-3 år då jag bor i ett större hus där vi alla skulle kunna få plats - huset har 6 sovrum.Nu till problemet. Mannen vill då äga 50% av mitt hus som är värt 20 mSEK, men vill bara betala 3 mSEK för den delen då han inte har mer pengar. Det skulle alltså innebära en värdeöverföring/gåva på ca 7 mSEK till mannen. Mannen resonerar att "delar man livet så delar man huset". Mannen vill absolut inte känns sig som en hyresgäst i huset.Jag har försökt med diverse enligt mig logiska argument men kommer ingenvart:- "Det är ju mer rimligt att du får köpa den del av huset som du kan betala för"- "Det är alltså bättre om vi bor billigare/sämre bara vi äger samma del?"- "Tänk om det skulle skita sig, då kan jag inte bo kvar i huset med mina egna barn?- ?Vi kan ju renovera och ändra möbler och inredning så att du känner dig helt hemma?- "Du kan få ha kvar ditt egna hus tomt (eller uthyrt) och bo gratis hos mig i flera år."Jag vill verkligen leva med denna man och tror på vår framtid. Men han är helt låst med att äga ca 50% av huset. Mannen öppnar för att "kompromissa" men att jag ens ska behöva gå in en förhandling exakt hur många miljoner mannen ska "få" av mitt hus känns helt befängt. Jag har jobbat ihop dessa pengar själv genom hårt arbete och mycket risk, och jag har fått offra mitt sociala liv, familj och vänner i många år. Det är inga pengar jag ärvt.Andra alternativ är att köpa billigare hus där vi äger 50% var men då blir det i betydligt sämre område. Mannen tycker detta också är ett bra alternativ, men det tycker inte jag.Vad ska jag göra? Är jag för känslig? Eller tänker jag rätt då jag tycker att det som mannen föreslår är helt orimligt?
-
Stannar han kvar om du gör klart för honom att inga miljoner kommer skänkas bort?
Är de synd om honom då? Blir han sårad och trycker på att du inte är lika kär som han? Försöker han få dig att må dåligt i detta?
Skulle du kunna tänka dig ett hus för 8 miljoner när barnen flyttat ut? Han får spara pch ev låna för att få till 4 miljoner.
Så kan ni flytta ihop då. Om typ 10 år. -
Tack för alla svar!
Nä, han tar det okej. Men det praktiska alternativet som erbjuds är att bo i ett mycket sämre hus/område, för att mannen måste känna att han äger ca 50% och inte en mindre %-sats.Anonym (Nänä) skrev 2025-10-09 21:32:13 följande:Stannar han kvar om du gör klart för honom att inga miljoner kommer skänkas bort?
Är de synd om honom då? Blir han sårad och trycker på att du inte är lika kär som han? Försöker han få dig att må dåligt i detta?
Skulle du kunna tänka dig ett hus för 8 miljoner när barnen flyttat ut? Han får spara pch ev låna för att få till 4 miljoner.
Så kan ni flytta ihop då. Om typ 10 år.
Det som gör mig något ledsen är att mannen ens kan resonera som han gör, även om det inte är ett ultimatum och det finns andra alternativ som tex att bo i billigare hus, inte så lätt att hitta billiga hus med 6 sovrum i Stockholm med bra skolor och närområde dock! Varför inte bo bra när man kan bara för att man måste äga en viss %-sats.
Jag kommer ju troligen alltid att hamna i överläge mot mannen om det mot förmodan skulle ta slut då jag skulle kunna köpa tillbaka min del. -
Jag vill inte låta cynisk nu men förstår av det du skriver att du verkar ha det gott ställt ekonomiskt och det får mig att bli misstänksam mot mannens avsikter. Ni har inte varit tillsammans länge heller.
Var försiktig ts och skänk för guds skull inte något till honom. -
Absolut inte.
-
Gå aldrig med på det, du kommer att bli sol och vårad. Ni har bara varit ihop en kort period. Vill han inte bo i huset och ser fördelar med det utan att äga 50% så är han inget att ha. Det ringer varningsklockor lång väg. Gå aldrig med på det. Har själv blivit sol och vårad, men förlorade bara 250.000. Skydda dig och dina barn.
-
Nu vet jag inte hur gamla hans barn är men jag kan förstå om man inte vill flytta sina barn till ett område och sätta sig i en situation där man inte har möjlighet att bo kvar vid en separation.
Är det där skon klämmer så förstår jag honom, då är det bättre att flytta till ett billigare område där barnen kan få trygga långvariga vänner i liknande social situation som
de själva.
Att flytta till fina området och inte kunna separera utan att slita barnen från skola och vänner är inte en situation jag skulle sätta mig själv och mina barn i.
Men det beror ju mycket på ålder på barnen och avstånd mellan områdena.