Hur ser erat liv ut, ni som är runt 45 år?

Det känns som jag bara jobbar, sover och fixar hemma.

41 år, pluggar, klar i januari. Kärlekslöst sambo/särbo-förhållande, men stabilt. Varandras sista chans att ha nån. Inga barn, aktivt valt bort. Stort intresse för utflykter, konserter etc, sällan en ledig helg. Tre evenemang denna helg. Tar dagen som den kommer då inte skolan styr.

Gift man i 50års åldern i mitt andra äktenskap. Vi träffades för 15år sedan. Någon månad efter min första fru bedrog mig.
Två barn från första äktenskapet. De står på randen till att bli vuxna/myndiga och två låg/mellanstadie-barn med min fru.
Jag tränar genom att cykla till jobbet och tack vare att vi har möjlighet att gå på gym under arbetstid en timme i veckan på mitt jobb. Efter jobbet har jag inte tid då jag är den som ser till att det står en varm middag på bordet och att barnen tar sig till och från aktiviteter.
Min fru och jag umgås själva i en till två timmar i slutet av dagen. Då blir vardagsbestyr gjorda men vi får också till avkoppling och kvalitetstid tillsammans. Normen är att ingen av oss sitter för än allt är  klart. Men ibland är någon av oss sliten och då drar den andre ett lite tyngre lass den dagen.
Vi har blivit mycket bättre senaste året på att träffa vänner så nu är det oftare än en gång i veckan som vi har vänner hos oss eller är och hälsar på hos dem.
De stora barnen har egna liv men vi umgås några kvällar/dagar i månaden. Då är det kvalitetstid med samtal, avkoppling och nöjen tillsammans.
Min mamma bor på landsbygden och hon är sjuk sedan en tid. Vi bor för långt ifrån varandra för att jag ska kunna hjälpa henne i vardagen men vi har kontakt varje dag, oftast i ett halvtimme långt telefonsamtal när jag väntar på de små barnens aktiviteter.
Jag har även hobbys som jag ibland hinner med. De ger guldkant på tillvaron, men jag saknar sällan att jag inte kan lägga mer tid på dem just nu.
Så ser mitt liv ut just nu.

Jag studerar på heltid och har inte ångrat det en sekund. Mindre pengar men mer hopp om framtiden. 

Nu är jag lite äldre men gift sen länge. Två barn som är utflugna. Har ett jobb där jag tjänar bra och trivs. Kul utmaningar och utvecklande. En del resor i jobbet. Inser att jag inte behöver jobba till 65.

Aktiv i lite olika föreningar vilken en tar en del tid och ger mycket kul social liv. Bra äktenskap där vi både har våra egna jobb och aktiviteter men också gör en hel del tillsammans, resor, konserter, mat, middagar mm.

Tränar lite lagom och är ute mycket. Gillar att röra på mig.

Kvinna här. Pluggar på universitet för att byta spår i yrkeslivet, tredje läsåret av fyra. Gift för andra gången. Jag och min man har ett gemensamt barn, sedan har jag fyra äldre barn (tre bor varannan vecka) samt mina vuxna bonusbarn. Mitt äldsta barn har precis börjat på universitetet, och yngsta har börjat skolan.
Annars ganska svensson-aktigt. Kombibil och husvagn. Bor i hus i en by på landet. Är tjänstefolk åt en gammal katt. Har ett extra hus att åka till som inte är lika svensson-aktigt.
Dessutom är jag engagerad i föreningslivet och lokalpolitiken. Så det är ett intensivt liv, men jag kan inte leva på något annat sätt. Tycker om att odla, mat och blommor, och har höns. Folk brukar påstå att jag har någon diagnos. 

49år och väldigt mellanmjölk. Gift, två barn (mellan & högstadiet), villa, hund, sommarhus. Mellan jobb, barnens läxor/prov, gym 4-5 dagar i veckan, samt ständigt fix som behövs i hus och trädgård så känner jag att jag har på tok för lite fritid/egentid. Träffar sällan bekanta (kanske 1ggr per 3 månader), men pratar ofta över telefon.

Jag vill flytta till lägenhet inne i stan istället men frun är inte riktigt där mentalt ännu.