Jag känner ingenting efter ett 7-årigt förhållande

Jag har precis blivit dumpad efter ett 7-årigt förhållande. Första dagen kändes det som att jag skulle gå sönder, som att jag aldrig skulle kunna leva utan honom. Jag kunde inte föreställa mig ett liv utan honom. Men nu, lite mer än en vecka senare, känner jag? ingenting. Ingen saknad, ingen sorg, ingen tomhet. Det förvirrar mig oerhört.

Relationen var väldigt stormig och vi hade många problem. Vi var nära på att göra slut flera gånger. Jag kände ofta att jag var problemet, att det alltid var jag som gjorde fel, att jag var den som behövde ändra på mig för att relationen skulle fungera. När jag tog upp saker som han gjort som sårade mig vändes det ofta till att det var mitt fel. Jag gjorde allt jag kunde för att bättra mig, men det räckte aldrig. Han hånade mig ofta när vi hade argument och använde vår åldersskillnad för att förminska mig. Det fick mig ofta att tvivla på mig själv och på mina känslor.

Vi träffades när jag var 17 och han 24. Jag var i ett väldigt mörkt hål då, och han blev snabbt en viktig trygghet för mig. Jag blev väldigt förälskad och kände att han var det enda ljuset i mitt liv. Jag tror att min identitet har formats mycket efter honom. jag har varit beroende av honom, både känslomässigt och i mitt vardagliga liv. Han var min trygghet, min fasta punkt, och jag vet inte riktigt vem jag är utan honom.

Jag funderade många gånger på att lämna honom, men jag vågade aldrig. Jag vet inte om det var för att jag fortfarande älskade honom, eller om det var för att jag var rädd för ensamheten, för osäkerheten. Att vara utan honom kändes skrämmande, även om relationen stundtals gjorde mig olycklig.

Det som nu förvirrar mig så mycket är att jag inte känner något. Tidigare hade jag mycket framtidsångest och mådde ofta väldigt dåligt, men nu är den ångesten som bortblåst. Jag känner hopp inför framtiden, något jag inte känt på länge. Jag längtar efter att hitta mig själv, att utforska vem jag är som person utan honom. Men hur kan jag känna så lite när jag har spenderat 7 år med en person som betydde allt för mig?

Nyligen har jag också börjat utforska min sexualitet med någon annan, eftersom jag inte haft möjlighet att göra det innan. Jag njöt av det och kände inget dåligt samvete, inga tankar på honom under tiden. Under vår relation hade jag ofta väldigt låg sexlust, vilket var ett av våra problem. Jag har alltid trott att det var något ?fel? på mig, men nu tror jag att jag kanske helt enkelt hade tappat attraktionen för honom redan då.

Jag är så förvirrad. Jag trodde att jag skulle känna sorg, saknad, smärta ? att det skulle göra ont att förlora någon jag spenderat större delen av mitt liv med. Men istället känner jag tomhet och lättnad. Är det normalt att känna så här? Kan man verkligen vara ?klar? med någon efter så många år, även om det varit stormigt och komplicerat?

Jag vill förstå mina känslor. Är det mitt undermedvetna som har bearbetat relationen redan innan den tog slut? Eller är det en försvarsmekanism för att skydda mig från smärtan? Jag vill inte förneka vad jag hade, men jag vill heller inte känna skuld över att jag inte är förkrossad.

Tack för att ni läser och för alla tankar ni kan dela.