Hjälp! Har jag fått missfall?

Hej,

jag har aldrig fått ett missfall så jag vet inte hur det kan vara. När jag läser stories så tycker jag inte mitt verkar vara typiskt ett missfall så jag skriver här och kollar vad ni tror.

Jag testade positivt på Clearblue ultratidig den 6/10 (testade negativt 26/9 och 28/9). Senaste mens var 2/9, och oskyddat sex skedde 15/9. 

Jag har en son som jag fött okomplicerat, och två aborter i bagaget. 

Under denna graviditet har jag känt mig trött, illamående, varmare kroppstemperatur och väldigt ömma bröst. Jag har till och från haft lite mild mensvärk men det minns jag även att jag haft när jag var gravid med sonen. För cirka 1,5 vecka sedan fanns det lite lite rosa på pappret när jag torkade mig men sen försvann det, och allt löpte på som vanligt.

Förrigår, när jag nattade min son, kände jag plötsligt varmt mellan benen och som att något rann ur mig. Jag tänkte att det kanske var en flytning eller att jag råkade kissa lite på mig. När jag tände ljuset såg jag att det var klarrött blod på mina byxor. Jag sprang till toaletten, drog ner byxorna som var nedblodade och jag såg även något som såg ut som en geleaktig klump, typ koagulerat blod (2-3 cm). Min man kom in, såg chockad ut och plockade upp detta medan jag tog en dusch. det fortsatte droppa lite färskt blod, jag satte på en binda och ringde 1177. Under tiden jag satt med 1177 så kände jag hur det liksom tryckte nedåt mot magen och ryggen. Nästan som när man ska ta i för att pruta eller bajsa.

1177 tyckte inte jag skulle till akuten då jag inte blödde så att det forsade, och jag inte hade extrema smärtor. Hon trodde det var ett missfall och bad mig avvakta, och låta kroppen sköta det självt. 

Jag gick på toa igen och såg att det blött lite till på bindan, men mer vattnigt den där gången. När jag torkade mig så var det lite färskt blod på pappret. Trycket slutade, och jag lade mig ca 2 h efter incidenten och somnade. Nästa dag (alltså igår) vaknade jag med ömma bröst,  illamående och trötthet. Under dagen gick jag på toa och torkade mig, men bindan var helt tom - bara bruna flytningar på pappret. Idag samma sak - ömma bröst och illamående men bara lite lite mörkare flytning, typ orangea. 

Igår ringde jag även gyn som sa att det förmodligen är ett missfall, och att symptomen kommer klinga av samt att jag ska ta nytt test om 4 veckor. Dom ville inte att jag kommer in på ett VUL. 

Jag tycker hela förloppet gått för snabbt, när jag läser era stories känns det som att man blött ett bra tag, haft föraningar innan (inte bara en plötslig rush av blod), och att man kanske blött i några dagar/vecka. Kan detta varit ett missfall? Eller kan det vara något annat? Jag har googlat utomkveds, vanished twin, och även massa sjukdomar så jag freakar ut nu (jag vet att det inte är bra) men jag förstår liksom inte vad som sker. 

Har ni liknande erfarenhet? 

Jag hade åkt in i ditt fall, tillåtelse eller inte så hade jag presenterat mig på akuten och insisterat på en undersökning. Hur det hade gått vet jag inte men hade personligen hellre chansat än att gå och undra?

Jag har fått två tidiga missfall i vrcka 6-7 och båds gångerna slutade liksdant. 
Jag mådde sim vanligt och det var inga konstigheter.  Satt på toaletten och kissade en helt vanlig kväll, lutade mig fram och ska ta papper - då knäpper det till i magen och jag känner något som rinner ur mig. Tittar ner och det är blodigt rejält och jag förstår det är missfall på det jag ser i toaletten.  Jag torkar mig tvättar av mig och sätter i binda. Men allt kom ur mig där ocj då. Morgonen efter har alla symptom klingat av . 

Blir gravid igen ganska snabbt och nästan identiskt missfall händer igen i vecka 7 . 

Tredje graviditeten går bättre men jag blöder runt vecka 12 och får order om att ta det lugnt och stanna hemma några dagar . Det lugnar sig och blödning försvinner och jag går resten av tiden utan konstigheter och föder mitt barn. 

Så ja det låter onekligen som ett klassiskt missfall.  

Det låter exakt som mitt (enda) missfall. Det var några år sen, jag kommer inte ihåg exakt vilken vecka jag var i, men innan vecka 12 i alla fall. Jag blödde ganska rejält men under kort tid, definitivt under en timme, det kom en "geleklump" och sen inget mer. Akuten och gyn vägrade ta emot mig, jag hade fortsatt gravidsymptom i flera dagar och tog även ett gravidtest för att kolla (visste att det inte gick att lita på men hoppades ändå att det skulle visa negativt så man ändå visste). Gravidtestet jag tog de närmsta dagarna efter visade fortfarande positivt men efter en vecka eller så visade det negativt.

För att jag bor utomlands där man åker in för sånt, om inte så ifrågasätter de en ifall det blir eventuella komplikationer. Kulturskillnader antar jag även i gratisvård. Men TS gör uppenbarligen som hon vill, sa bara vad jag hade gjort.

PS. Mitt missfall skedde i sverige, åkte in och de erbjöd skrapning för att underlätta, så verkar finnas öppna instanser där med.

Tack för stöd. Beklagar det du nu går igenom också, jag kommer ihåg hur jobbigt det var just att inte veta. Ska jag vara ledsen eller inte? Hoppet är ju det sista som överger människan.. Jag kan förstå att för någon inom sjukvården som ser massa saker varje dag så är det bara att vänta några dagar så vet man, men när man är mitt uppe i det och inte kan tänka på något annat så är de dagarna otroligt långa.