Bor i hans föräldrahem - får inte ändra nåt?

Det måste ni ju kunna prata om lugnt och sansat och mötas i nån form av kompromiss. Beroende på hur stort huset är kanske något eller några rum kan få vara oförändrade och du kan få helfixa något annat rum och övriga kan vara lite mitt emellan. Men klart att du ska lyfta frågan, utan att anklaga hans föräldrar för att ha fula saker och dålig smak naturligtvis. Men att lyfta ditt eget inredningsintresse och viljan av att det ska kännas som ditt hem också, det är inte kontroversiellt.

hur länge har ni bott ihop? hur kommer det sig att ni inte pratade om detta innan du flyttade in?

Mitt syskon är sådär. Tog över vårt föräldrahem när våra föräldrar gick bort och har knappt ändrat nåt, 15+ år senare. Vissa har svårt för förändringar, kanske är din sambo också så.

Men att ta ett rum i taget som någon skrev är kanske en bra idé, det behöver ju få bli ditt hem också. Är man solo är det en sak, men har man valt att bli sambo så är det ju ett helt annat läge. 

Om badrummen är gamla och behöver göras om av ålder så kan ni kanske börja där? Då får ni ett stort projekt som kräver engagemang och sen är ni igång?

Att minnas sina föräldrar med värme är ju inte samma sak som att bo kvar i deras möbler mm, inte tillåta sin sambo att förändra så hon känner sig hemma osv....personligen tycker jag hans fixering att behålla allt det gamla är osunt. Jag hade varit ärlig och frågat när ni ska börja renovera och rensa eftersom du inte trivs. Får du inte klartecken att ni ska sätta igång rätt omgående hade jag blivit särbo.

Det här är ett rätt vanligt problem när den ena flyttar in hos den andra istället för att man skaffar något nytt tillsammans. 

Det här med att folk går omkring och är missnöjda utan att säga något är en grej jag aldrig kommer att förstå, tror jag. Antingen gillar man läget eller så agerar man - på ett snällt sätt förstås. 

Det här problemet finns egentligen inte, för du har inte pratat med honom och vet inte hur han skulle reagera om du berättade hur du känner. Så gå inte runt och mesa som en annan dörrmatta utan ta upp saken med honom och förklara. :) Det är inte schyyst mot honom att gå och sura utan att säga något. Han går ju omkring nu och tror att allt är bra. 

Mitt råd är att säga att du tänkt att du kanske skulle vänja dig men nu känner att du inte gör det utan behöver ändra för att känna dig hemma. Säg INTE att du känt så i ett halvår. Jag hade blivit väldigt ledsen om min sambo gått omkring och varit missnöjd så länge utan att säga något. För mig betyder det att man har kommunikationsproblem - vilket jag i ärlighetens namn tycker att ni verkar ha. Annars hade du inte varit i den här situationen. Eller?