Ni som vart me om att en var otrogen och sen ångrade sig: tog ni tillbaka han/henne? Var det efter att han/hon lämnat er för den andra eller direkt efter första tillfället? Lyckades ni lappa ihop och hur gjorde ni i så fall? Vad gjorde den som gjorde att du var beredd att stanna? Har du förlåtit?
Jag har varit där, ja jag tog tillbaka honom och ja jag har förlåtit.
Det här var mer än 15 år sen, vi är gifta idag och har utökat familjen så för oss var det rätt beslut.
Men det är det inte för alla. Man har ingen skyldighet att vare sig försöka igen eller förlåta. Men OM man väljer att göra det så behöver man göra det fullt ut anser jag. För den som blivit sviken mår inte bra av att gå runt år efter år i bitterhet och tvekan kring om den man förlåtit verkligen är ärlig. Då mår man inte bra. Och den som har bedragit måste någonstans också få en ny chans på riktigt OM det ska funka. Hen ska inte behöva känna hela tiden att det här med otroheten ska komma slängt i ansiktet hela tiden, om man blir osams om nån småsak eller så.
Allt som behöver bearbetas måste upp på bordet och den som blivit bedragen måste få alla svar hen behöver. Sen har den som betett sig illa ett jättejobb i att förtjäna tilliten igen. Vill hen verkligen bygga upp relationen igen så krävs det en stor insats där. Men sen när man kommit till nästa stadie, man har bearbetat det som hänt, man litar på varandra igen, man har bestämt sig för att försöka på nytt och VILL att relationen ska funka - då måste man låta det som varit vara.
För mig var det svårast första året. Men känslan när jag insåg en dag att jag faktiskt inte hade tänkt på "det" på x antal månader var så skön. Och idag tänker jag aldrig på det. Jag kan för övrigt tänka mig värre saker i en relation än just fysisk otrohet.
Men vi gjorde jobbet och vi valde varandra igen den gången, aldrig ångrat.
Och den som väljer att förlåta är inget slappt våp som inte vet sitt värde, absolut inte. Det finns konstruktiva sätt att gå vidare tillsammans.
Allt ovan bygger förstås på att man vill vara tillsammans och att den som varit otrogen lägger av med det och förstår att det inte är ett acceptabelt beteende när man är i en relation (om man inte är överens om det). Skulle jag ha sett något rutinmässigt i min partners beteende eller vanor eller misstänka att han inte alls ångrade sig eller var ärlig med sina avsikter så som han sa så hade jag dragit direkt. Man ska inte stå ut med vad som helst.