• Anonym (B)

    Rubrik...

    Jag lever med en sambo som tar det minimalaste ansvar vad det gäller hushållet osv. Visst hjälper han till IBLAND och han tycker att han gör MYCKET, så jag orkar inte längre säga så mycket, för då kräker han ur sig att jag gör ju själv ingenting. Men vi vet ju allihop i familjen att det är ju mest jag som ser till att vi har rena kläder, att sängkläderna byts med jämna mellanrum (annars hade vi nog sovit i samma för all framtid) och handdukar i badrummet byts osv. Disken hjälper han till med emellanåt, han lyckas iaf fylla diskmaskinen och starta den, men det som blir kvar på diskbänken förblir odiskat. Dammsugaren är han nog lite rädd för tror jag. Och skulle han torka golvet, ja då förtjänar han nog en klapp på axeln. Nä, utan det har kommit dit att jag mest bara gör det jag vill göra och det som behövs göras när jag vill göra det utan att be om hjälp...i väntan på att minsta barnet ska gå ut skolan (om 1,5 år) för att jag sen kan flytta. Det låter kanske märkligt, men det finns omständigheter som gör att jag inte kan flytta omgående. Och minstingen vill inte bo med pappa men inte heller byta skola. Och då jag nu bor på en ort som jag verkligen inte vill bo kvar på, så kommer jag att söka mig tillbaka till mina trakter där jag växte upp, ca 30 mil härifrån. 

    Så jag försöker kämpa på ett tag till, men det känns egentligen inte rättvist mot någon av oss. Jag har varit tydlig med hur jag känner osv. Men ändå så fortsätter han i samma spår och det får mig att känna att han inte alls bryr sig om hur jag mår i det hela.
    Ju mer jag skriver ju mer inser jag hur sjukt förhållande vi har. Och att jag måste göra något åt det snart, annars kommer jag att gå under. 
    Det finns så mycket mer jag skulle vilja skriva av mig om, men risken är nog stor att det blir alldeles för mycket och totalt ointressant för er att läsa. 
    Tankar som att, Herregud GÅ istället för att bara gnälla kommer väl upp då. 
    Men om ni läst såhär långt, tack för er tid. Och JA, jag ska göra något åt min situation, istället för att plåga andra med mina bekymmer 😅

    Ha en fortsatt fin dag!

  • Svar på tråden Rubrik...
  • Anonym (Anette)

    Som pepp på vägen så skulle jag rekommendera att du redan nu börjar rent aktivt en förändring och flytt. Stå i bostadskö och samla poäng så du KAN flytta är ju det första du ska göra.  Så du inte sitter där med lång näsa och måste bo kvar ännu några år för att du inte har nånstans att ta vägen...
     
    Börja rensa bland allt gemensamt och skriv egna försäkringar, separata konton i banken, stå på bilen du kör, ha egna avtal på tv och bredband etc etc  vilket underlättar enormt när du flyttar så att ditt verkligen ÄR ditt.. 

    Börja också rensa i hemmet. Åk till tippen med saker som ska slängas,  rensa - kasta- ge bort vartefter du går igenom saker. 

    Prata med någon närstående både som pepp och avlastning för känslor men också invig personer i dina planer så du har hjälp den dagen du konkret flyttar och faktiskt bokstavligen kan ta dig i kragen och få bort dig därifrån...

    Gör du såna här saker så har du 1 en konkret  plan att landa I  och 2 det hjälper dig att hålla dig sysselsatt så tiden går. 3 det hjälper dig förstå hur illa det är. 

  • Anonym (hej)

    Heja! Visst är det skönt när man väl bestämt sig? 

    Om möjligt, gör bara absolut minimum hemma tills du kan flytta också. Tvätta bara dina egna kläder, ät ute eller på papptallrikar, osv. I den mån det går :) 

    Lycka till!

Svar på tråden Rubrik...